Markus 2:23-28
En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariséerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”
Förord
Idag är det ”samlingssöndag” för vår församling. Det vill säga att sommarperioden tar slut nu, när det gäller våra aktiviteter och att vi går vidare mot hösten.
Hoppas att vi har alla haft en fin sommartid med sol, bad, promenader, resor, möten med gamla och nya vänner m.m.
Man kan säga att vi har fått uppleva en hel del traditioner. Många av dem har varit till stor glädje för oss, medan andra bara har förstört våra medmänniskors trygghet och personlighet. Här tänker jag, t.ex. på de små flickor som vi har hört talas om, som har blivit bortgifta med tvång (i traditionens namn), på den terror som återkommer nästan varje sommar i våra länder och städer, på de flyktingar som utvisas varje år under sommaren osv.
Att starta den nya terminen kan kännas som att komma tillbaka till det normala. Men det kan också upplevas som början på någonting helt nytt. När Equmeniakyrkan lanserar sitt Markusår får vi också inleda vår nya termin med utmaningar från Markusevangeliet, som inleds med dessa fina ord: ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.” När man ser till bokens innehåll, förstår man, att enligt författaren, utgör Jesu liv, död och uppståndelse ”den början” på vilken den apostoliska förkunnelsen i Apostlagärningarna är en fortsättning.
Temat för idag är ”Friheten i Kristus”. Man kan ställa sig frågan om det går att leva som fri i Kristus med tanke på alla de traditioner, regler eller lagar som finns i samhället.
Den föreslagna evangelietexten talar om sabbaten. Allting börjar med de tio bud som Mose fick av Gud på berget Sinai. Sabbatsbudet lyder så här: ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig” (2 Mose 20:8). Den kommentar som följde på budet säger att man skall arbeta och sköta sina sysslor i sex dagar och på den sjunde skall man vila, så som Gud gjorde när han skapade himmel och jord.
Men ibland kan man undra varför skall man vara ledig på sabbaten. För vems skull skall man det? Israeliterna utvecklade tolkningen av det här budet med många andra bud, t.ex. att man inte skulle gå en lång vägsträcka under sabbaten, inte lyfta någonting tungt eller utföra ett hårt arbete osv.
Man har hört talas om att det i andra kulturer kan finnas olika typer av veckor: 4-dagars-, 3-dagars-,
5-dagarsveckor osv. Varje dag har ett namn. I Afrika gav man namn åt dagarna efter de stora aktiviteter som skulle äga rum: marknad, bröllop, jakt, m.m.
Efter Jesu uppståndelse satte lärjungarna mycket fokus på uppståndelsen, söndagen (första dagen i den judiska veckan), i stället för själva sabbaten, lördag. Men i modern tid har man bestämt att båda dagarna skulle bli helgdagar. Vi skall inte gå in på alla detaljer.
Jesus ville i sin förkunnelse och i sitt arbete i stället, sätta människan i centrum. För honom var sabbaten till för människan och inte människan för sabbaten. Den tolkningen väcker stora tankar. Man kan förstå att när Gud skapade himmel och jord började han med att bädda den säng som människan skulle ligga i, duka ett bord för henne, bygga och möblera det hus som hon skulle bo i. Men tyvärr har människan nedvärderat och placerat allt annat före sig själv.
När det gäller sabbaten fick även de kompletterande regler som Israel utvecklade, sätta människan, särskilt den marginaliserade människan, den förtryckta och den bortglömda, på första plats. I Andra Moseboken 23 läser vi: ”Då kan fattiga i ditt folk få sin föda.” Aposteln Paulus betonar människans frihet i Kristus när han skriver till galaterna att vi inte är barn till en slavinna utan till den fria kvinnan (Gal. 4:31f). Han vill inte att människan skall känna sig förtryckt av någon lag, utan att alla lagar skall verka för människans bästa. Här slår han hårt även mot en lag som lades som grund för hela judendomen, nämligen omskärelsen.
Här har vi någonting att lära oss i Equmeniakyrkan, när diskussionen om dopet börjar komma igång igen. Vi skall inte sätta någon under ett ”måste”. Ingen lag kan frälsa människan, utan Gud i sin nåd och kärlek avgör allting. Ibland fastnar vi i vissa gamla tolkningar som orsakat splittring mellan oss kristna. Det finns t.o.m. de som vill bestämma vilket dop som skall vara giltigt och vilket som inte skall godkännas. Men när vi känner oss fria i Kristus har vi ingenting att kräva av varandra, utan vi låter oss styras av Guds kärlek.
När Gud talar om vår frihet i Kristus, varför skall då vi ställa onödiga krångliga krav på varandra?
Nu börjar vi en ny termin. Jag vet att det finns mycket som vi redan är vana vid. Jag vet att det finns saker som vi brukar se i vårt liv. Jag vet att det finns röster som vi brukar lyssna till och ord som vi brukar höra. Men när vi ser hur Gud själv låter oss förvandlas varje dag till ett helt annorlunda samhälle bör vi också vara beredda att leva i en riktig frihet i Kristus, utan egendomliga krav på varandra. Det handlar om ömsesidig respekt, om öppenhet mot varandra, om ”acceptans”, om tolerans, om ömsesidig förståelse, om ömsesidig lyhördhet, ja, helt enkelt en stor kärlek till varandra.
Med dessa ord vill jag nu säga till dig: Välkommen till en ny termin i S:t Eskilskyrkan!
Amen!
12:e Söndagen efter Trefaldighet
2017-09-03
Predikan av pastor Josef Nsumbu
