Lukas 6:36-42 (s.1616–1617 i Psalmboken)
Jesus sade: ”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända.Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.
Sommaren fortsätter och alla försöker njuta av solens värme. Vi får bara vara försiktiga så att inte vi blir skadade av att sola för mycket, och vi får inte skada naturen med brand. Det känns bra att det har kommit regn som dämpar temperaturen lite grann.
Efter en söndag då Gud ville visa oss hur stor hans kärlek till oss är, så får vi nu två söndagar efter varandra, då vårt sätt att leva tillsammans och vår kallelse till varandra är i fokus.
Dagens tema är ”Att inte döma”. I den tidgare formuleringen hette det: ”Fria eller fälla”. Det var nästan som en fråga: Skall vi frikänna eller döma? Men dagens formulering är nästan som ett bud, ett beslut eller en utmaning: Att inte döma. Man skulle nästan kunna avsluta predikan med detta. Men samtidigt kan man undra varför man inte skall få döma. Dagens texter handlar om det.
Det finns inget liv utan dom. Man kan börja med att ställa sig frågan om man verkligen kan leva utan att fälla domar över andra. Hela livet är grundat på val. Allt vad vi gör i livet handlar om att välja mellan det goda och det onda, mellan det som är bra och det som inte är bra, mellan det/den som vi tycker om/älskar och det/den som vi inte tycker om/älskar. Det handlar om ständiga avgöranden.
Men när Jesus talar om dom tänker han först på vårt liv i samhället, på hur vi betraktar våra medmänniskor och hur vi sköter våra relationer. Lukas sjätte kapitel börjar med att lärjungarna hade plockat ax på sabbaten, vilket betydde då att de hade begått ett brott mot lagen. Sedan botade Jesus, en annan sabbatsdag, en man med en förtvinad hand. Fariséerna och de skriftlärda blev irriterade, eftersom de mest var intresserade av lagen i stället för människornas bekymmer.
Jesus samlade folk på berget och där höll han sin första offentliga predikan. Där satte han människan i centrum, genom saligprisningar och verop. Egentligen är dagens text, hos Lukas, en del av den långa predikan som Jesus höll på berget. Ingen hade bråttom, utan alla satte sig där och lyssnade till honom. Han betonade kärleken till varandra och sa att man skulle älska även sina fiender. ”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.”
Det var ett starkt budskap. Han tog t.o.m. upp några detaljer, några praktiska exempel som gäller dömandet. ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända.”
Vem kan klara detta i ett liv som bygger så mycket på tyckande?
Jesus fortsatte och sa: ”Med det mått som ni mäter med skalldet mätas upp åt er.” Det handlar om att först se sig själv. När man säger, t. ex., till/om sin nästa att han/hon är dum, måste man först kolla hur man själv beter sig och vem man verkligen är. Ofta är man mycket sämre än den som man har dömt ut.
Gud ville att jag skulle födas i Afrika, så ni får ursäkta mig att jag ofta kommer med afrikanska reflektioner och liknelser i mina predikningar. Någon gång berättade jag för er om hur vi tolkar fingerpekandet. När man pekar med ett finger mot någon, så vänder sig tre fingrar mot en och ett mot Gud eller förfäderna. Det vill säga att den dom som man fäller över någon annan utmanar en själv tre gånger.
Kära vänner, Jesus ville i sin predikan betona kärleken oss emellan. Här kan vi påminnas om ett annat bibelord: ”Det som du inte vill att andra skall göra mot dig, skall du själv inte göra mot dem.” Se först på dig själv innan du börjar peka ut andra och säga att de har fel. Att inte göra så är det som Jesus kallar hyckleri.
Den som av sig själv, helt medvetet, väljer en dålig väg, betraktas i dagens text som en blind. Han/hon får inte leda andra som också är blinda, då ramlar de i gropen, säger Jesus. Tyvärr, är det ofta så att många som egentligen inte kan eller inte själva begriper eller behärskar en viss sak, blir högljudda och vill bestämma över andra.
Just nu kan detta också märkas i den politiska världen, särskilt när det är val. Alla de valkampanjer som jag har sett i Sverige har mest grundats på ”retorik”. Ibland röstar man inte på den som kanske gör eller har gjort bättre jobb eller har bättre erfarenhet, utan på den som talar bäst, som kanske skriker mest, även om det bara är tomma ord. Är denna person ”blind” så leder han/hon hela folket in i en kris. I föreningar och även i kyrkor är det likadant. I Afrika säger man att de tomma tunnorna låter mer än de som är fulla med vatten.
En fråga kan man ställa: Vad kan man göra när man har att göra med hycklare eller högljudda som bara pratar utan att lyssna på andra? Den frågan är mycket viktig även för vår församling när vi behöver tänka på vår framtid, i en tid då vi utmanas av dagens händelser samt den vilja att hålla samman som vi uttryckte under temat: ”Att växa tillsammans”.
Dagens episteltext säger: ”Om någon skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att ni inte själva blir frestade.” Kyrkan måste vara modig nog att säga till någon: ”Du, det du gör stör nu, kan du inte ändra på det?” Tyvärr har vi ofta i olika sammanhang låtit det onda få störa. Även Equmeniakyrkan behöver modiga människor som kan leda den rätt. Jag förstår att vi ofta är rädda för konflikter, eftersom det kan hända att den angripne inte accepterar vårt påhopp. Men Herren säger: ”Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv.” Var och en skall pröva sina handlingar… Ty, den kärlek som Jesus prioriterar här, har med barmhärtighet att göra, den grundas på nåd, det handlar om den kärlek som förlåter, men som också erkänner sina brister.
Jag vill avsluta denna predikan genom att läsa den bön som vi brukar kalla Sinnesrobönen:
Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra; mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen!
