2 Kung 5:1–4, 9–15
Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort araméerna segerrika. Men han led av spetälska. Under ett härjningståg hade araméerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, och en dag sade hon till sin matmor: ”Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.” Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt.
Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: ”Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: ”Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?” Förbittrad vände han sig om och gick. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. ”Fader”, sade de, ”om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.”
Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare.”
Joh. 4:46-54
Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: ”Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus. Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
I söndags var vi tillsammans med våra syskon i Kristus i Svenska kyrkan och vi hade en gemensam gudstjänst/högmässa i Klosters kyrka. Temat var ”Livets källa”. Där fick vi bl.a. höra om hur Jesus kopplar livet till tron. Han säger: ”Den som tror på mig kommer att leva”… (Joh. 14). Med andra ord, den som inte tror på honom kommer inte att leva. Den som tror på honom lever och kommer att leva.
På frågan om var tron kommer ifrån svarar aposteln Paulus: ”Tron bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi bud” (Rom. 10:17). Det vill säga att Guds ord är grunden för vår tro. Det ordet berättar om Gud själv, om hans skapelse och särskilt om Jesus vår frälsare. Ett vittnesbörd om hans gärningar skapar tro hos den som saknar tro.
Idag har vi ett tema som också har med tro att göra, nämligen ”Jesus skapar tro”. Dagens gammaltestamentliga text och evangelietext handlar om två stora personer. Den ena var överbefälhavare för den arameiska kungens styrkor och den andra var också i kunglig tjänst.
Naaman, som den förste hette, var sjuk. Trots att han ägde så mycket kunde han inte finna någon bot för sin spetälska. Läget blev hopplöst för honom. Men hemma hade han en liten flicka som araméerna hade tagit som fånge från Israel och som blivit placerad i tjänst hos Naamans fru. Trots att hon var liten hade hon en tro på det som hon kände till. Hon berättade för sin mästarinna om profeten Elisha som tjänade Gud i Israel och som skulle kunna bota Naaman. Denne accepterade ta sig dit. Men han blev besviken av två skäl. För det första var det så att han, en överbefälhavare, som kände sig så stor, inte togs emot av profeten själv, utan av dennes sändebud. Det var oartigt och förnedrande, tyckte han. För det andra, han kunde, i sin ställning, semestra på fina stränder och bada i fina floder i sitt hemland. Att bli skickad för att bada sju gånger i Jordan tyckte han också var förnedrande. Men efter att han hade blivit övertalad av sin tjänsteman lydde han profetens ord och blev ren.
Den andre mannen, som också var i kunglig tjänst, hade en son som var sjuk. Evangelisten berättar om hur mannen var ute och på egen hand sökte hjälp hos Jesus i Kana. Han hade säkert hört talas om det första undret som Jesus hade gjort där. När han hittade Jesus bad han honom komma hem till sig och hjälpa hans son som var sjuk. ”Gå hem, din son lever”, sa Jesus till honom och mannen trodde på Jesu ord. Han krävde inte längre att Jesus skulle komma hem till honom.
De här berättelserna har mycket att lära oss när det gäller tron.
- Ödmjukhet
I tron finns ödmjukheten. Många av dem som säger att de inte tror på Gud vill själva styra sina liv. Ateisterna säger t.o.m.: ”Ingen mästare, ingen gud”. Det vill säga att de inte vill höra talas om en annan makt över sig. I dagens texter handlar det om personer som hade en hög ställning, en stor makt, men som ändå ödmjukar sig och söker hjälp. Det går inte att leva i tro utan att ödmjuka sig.
- Ett ja som håller
Tron skall inte vara halvhjärtad. Ett ja skall vara ja hela vägen och ett nej skall vara nej! Många är de som kanske säger ja till Kristus, men som ändå har svårt att släppa taget om vissa saker. Naaman ödmjukade sig och tog sig till Elisha. Men han förlorade sedan en del av sin ödmjukhet och började prioritera sin höga ställning. Halv omvändelse finns inte. Vill man leva med Jesus måste man acceptera honom helt.
- Våga berätta
Ibland är man dålig på att berätta för andra, särskilt för sina motståndare, om vad man känner. Trots att den lilla flickan var fånge vågade hon berätta för sin herre och hennes berättelse skapade hos Naaman en tro som räddade honom. Vi måste vara tacksamma att vi får befinna oss i ett land där vi får leva vår tro utan att bli förföljda för det. Men vi är ofta så blyga och vi vågar inte berätta om vår tro. Vet du att din berättelse kan rädda ett helt eller flera liv?
- Våga lyssna
Naaman lyssnade både på den lilla flickan och på sin tjänsteman. Ibland tröttnar man på att lyssna. Även mannen i Kana lyssnade när Jesus sa till honom: ”Gå hem, din son lever”. Hur mycket är vi beredda att lyssna till Guds ord, Guds rekommendationer? Det som man hör leder till tro. Men det är inte allting som gör det. Naaman lyssnar till ett vittnesbörd och en övertygelse.
Mannen i Kana hade hört om Jesus och han lyssnar till hans ord. Vad lyssnar du till?
Amen!
3: e söndagen efter Trettondedagen
2017-01-22– SEK
Predikan av pastor Josef Nsumbu
