Predikan 13/9 2020

Enheten i Kristus

Joh.17:18-23

Jesus sade: “Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.

Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”

Det är inte lätt att tala om sig själv och att försöka övertyga andra människor om vad man säger eller vem man är. Jesus, vår Herre, upplevde detta när han talade om sig själv och om himmelriket. Fariséerna och sadducéerna kom till honom med många frågor. De krävde ett bevis på det han hade sagt, ett tecken på det han hade berättat.

I livet behöver man ofta någon som vittnar eller som bekräftar det man säger, det man gör eller den man är. Det är det man kallar ”konfirmation”. Ordet kommer från latin och betyder ”bekräftelse”.

I olika sammanhang vittnade Gud själv om sin son, Jesus. Så var det vid Jordan, t.ex., när Jesus döptes och på berget, när han fick besök av Mose och Elia, medan han var där med Petrus, Jakob och Johannes. Gud sa till Jesus: ”Du är min älskade son!” och till dem som hörde rösten: ”Han är min älskade son!”

Det var ett tydligt vittnesbörd, en tydlig konfirmation eller bekräftelse.

Jesus visste att det också skulle bli svårt för hans lärjungar att göra sig förstådda. En dag utmanade han dem att älska varandra. På det sättet, tyckte han, skulle världen få veta att de var hans lärjungar.

Men när Jesus skulle lämna sina lärjungar, bad han en bön för dem. Han sade bl.a.: ”Jag ber att de alla skall bli ett.” Han fortsatte och sade: ”Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.” Dessa Jesu ord återkommer två gånger i den korta texten vi har läst. Det visar hur viktiga lärjungarna är. De är ett bevis på Jesus själv, men också en bekräftelse, en konfirmation inför världen på att de är hans lärjungar.

Kära ungdomar, jag vet att orsakerna till att ni kom hit för att följa konfirmationsundervisningen var många. Kanske var det på föräldrarnas initiativ eller av egen nyfikenhet eller kanske för att ni tyckte att det skulle bli roligt. Nu har ni deltagit i undervisningen i nästan ett helt år. Man kan säga att det har varit en lång resa. Nu kommer frågan: Hur har ni haft det och hur känns det nu?

Det finns idag flera teorier om skapelsen, men här har ni lärt er att vi tror på en Gud som skapade himmel, jord och människa. Ni har också fått veta att det efteråt förekom mycket missförstånd i människans uppfattning av det gudomliga. Det hör ni och ser bl.a. i skolan och i samhället.

Vi tror också att Gud ordnade ett gott liv åt människan i Eden. Men senare kom andra tolkningar av det som Gud hade sagt till henne. Det uppstod missförstånd. Under Noahs tid blev det också en feltolkning av meningen med livet.

Även när Gud gav makt, intelligens och styrka till människan blev det bara missförstånd, så Gud bestämde sig för att själv använda det som man skulle kunna kalla ”ett missförståndsverktyg” i Babel. Han ville få stopp på människans galenskap. Sen dess blev det så att varje gång Gud försökte sända sina profeter och förkunnare blev dessa missförstådda av människan. Många av dem blev misshandlade och andra tog man inte emot. Gud bestämde sig till sist för att sända sin egen son till jorden. Inte honom heller kunde världen förstå.

Ja, vi lever i en värld som förvirras av missförstånd. Det behövs lösningar och vittnesbörd. Jesus uppmanar oss idag till enhet. Genom enheten ser man kärleken. Det handlar om ett budskap, ett liv som sprider sig självt (smittar av sig): ”Jag älskar er – ni skall älska varandra! Fadern har sänt mig – jag sänder er! Jag är i Fadern och Fadern i mig – ni är i mig och jag i er – ni är i Fadern och Fadern i er!” Det var detta som gjorde att lärjungarna i Antiokia fick kallas ”kristna”. Det var en tydlig bekräftelse på vilka de var.

Kära konfirmander, under nästan ett år har ni fått vara med på en resa som ingen visste från början hur den skulle komma att se ut. Ni var först jätteförsiktiga i kontakten med varandra. Vi undrade hur det skulle bli. Ni hade många frågor som ni inte vågade ta upp. Men så småningom märkte vi att ni började växa, både i samtal, i funderingar och även i vänskap. Under det sista lägret upptäckte vi hur ni t.o.m. vågade göra svåra saker (klättra högt upp, bada i kallt vatten, paddla och hjälpas åt när kanoten välte).

Nu finns ett helt liv som väntar på er. Här kommer några trosuppmaningar till er:

  • Du är älskad av Gud. Men ta själv reda på att Gud bekräftar dig i dag för det du är, för de talanger du har och för de gåvor som han har placerat i dig.

  • Håll dig till Herren och lev i hans kärlek, tillsammans med bröder och systrar i Kristus, så att ingen tar ifrån dig din personlighet och din tro på Gud.

Kära föräldrar, anhöriga och vänner, S:t Eskilskyrkan tackar er för förtroendet. Vi har fått låna era barn under ett helt år. Ni har litat på vår undervisning. Vi befinner oss ju under en tid med olika budskap som sprids i samhället. Men till er vill jag också säga att vi är en kyrka. Här sitter vi tillsammans. Den lokala kyrkan heter på svenska ”församling”, det vill säga ”en samling för …, att samlas …” Jesus vill att Guds folk skall samlas. Målet för den samlingen är vittnesbörd. Vi är samlade för ”att världen skall förstå…” Det vill säga att du också behöver tänka på det vittnesbörd som vi skall ta med oss ut i världen. Här uppmanas ni också till enhet i Kristus. Tänk på att om ett barn börjar växa i kristen tro, men inte får stöd för tron i familjen, i släkten, så kan inte den tron få styrka och den kan t.o.m. dö. Låt oss leva i enheten i Kristus även i våra familjer och släkter.

Låt oss ta vara på den gemenskap som Gud bjuder oss, en stark enhet i Kristus.

Amen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.