S:t Eskilskyrkan har sitt namn efter den legendariske engelske missionären Eskil, som på 1000-talet verkade i dessa bygder. Han blev biskop över ett område, som i princip motsvarar Mälardalen. Vid ett besök i det hedniskt dominerade Strängnäs blev han stenad till döds, och blev därefter dyrkad som ett helgon.
Till hans ära byggdes en kyrka vid nuvarande Klostergatan i Eskilstuna, dit folk sedan vallfärdade. Denna kyrka övertogs på 1100-talet av johanniterorden, som där uppförde ett av Sveriges äldsta kloster. Inget syns längre ovan jord av vare sig kyrka eller kloster. Det senare revs av Gustav Vasa, som på platsen lät bygga ett slott, vilket härjades av brand 1680.
På platsen för kyrkan och klostret finns sedan 1999 ett minnesmärke över S:t Eskil.
1903 beslutade Eskilstuna missionsförsamling att dess nya kyrka skulle kallas S:t Eskilskyrkan. Namnet följde med då man uppförde den nya kyrkan i Nyfors, vilken invigdes 1961.
S:t Eskilskyrkan invigdes i september1961. Den är ritad av arkitekten Bengt Romare, vars första stora arbete var Historiska museet i Stockholm (tillsammans med Georg Scherman). Han har dessutom bl a också skapat Abrahamsbergskyrkan i Bromma, samt kyrkor i Burträsk och Hofors.
Kyrkklockan, som är gjuten av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, är försedd med inskriptionen: ”Idag är frälsningens dag”. Intressant är att klockan är stämd i en tonart som ska harmoniera med klockorna i den närbelägna Fors kyrka.
Orgeln, som blev klar 1963, är på 17 stämmor, fördelade på huvudverk, bröstverk och pedal. Den är byggd av Grönlunds orgelfabrik, Gammelstaden, där den senare så kände orgelbyggaren Walter Thür, Torshälla, var anställd.
Fonden domineras av ett textilkonstverk, av skaparen AnnMari Thyregård, kallat Livsträdet.
Det är laddat med symbolik där evangeliets avgörande händelser gestaltas på olika sätt. Ur den ödsliga jorden vid skapelsen strävar trädet, i form av korset, upp mot himmlen, där man ser livsträdets krona med andens duva, som står för kärlek, kraft och fred, som konstnären själv uttrycker det.
Samma konstnär har också utfört predikstolsklädet, som vill gestalta temat Sådd och skörd – vetekornet som dör för att ge nytt liv med ny skörd.
Silversmeden David Stegler har designat och tillverkat silverljusstakarna liksom blomsterurnan, som vid gudstjänster pryder det massiva nattvardsbordet av kalksten.
På västra kyrkväggen hänger en bronsskulptur, ”Den lidande Kristus”, skapad av stockholmskonstnären Nils Enberg.
Sedan 1996 finns en ljusbärare i kyrkan. Den är skapad av församlingsmedlemmen Arne Sörliden. Han fick inspiration till utformningen en gång när han gick på en isbelagd sjö och såg de frusna starruggarna, som sträckte sig mot öster.
Så här formulerar Arne Sörliden själv sina tankar kring den särpräglade ljusbäraren:
Stråna i sommarens starrugge
sträcker sina frökalkar
i ödmjuk böjning mot sydost.
Därifrån har liv och kraft nått dem
genom solens ljus och värme.
Också de skadade stråna,
de som livet hanterat illa,
får vara med och bära det nya livet.
Genom denna vändning mot livet
har ruggen också skapatett gemensamt skydd
mot den kalla nordanvinden.
I fröet bärs det nya livet.
Ljuslågan kan vi låta bära
vår önskan, tanke och våra böner.
Vid Kristusljuset
får du tända din låga.
Lågan kan du bära ut i världen.
Du kan också stanna i Mästarens närhet
och där i vila inväntandet du låter lågan bära åt dej.
