Joh. 18:36-37
Jesus sade: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.” Pilatus frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”
Sakarja 9:9–10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Hälsning
Var hälsad i Jesu Kristi namn, du som har kommit till denna gudstjänst! Idag är det första söndagen i advent. En sådan dags gudstjänst skall man inte missa i Sverige.
Det blir också början på ett nytt kyrkoår. Det betyder att det också är dags att försöka se hur vi och vår värld mår, eftersom vi vill att det nya året skall bli ett nådens år.
Vår värld
Just nu sitter många tusentals människor från Centralamerika vid gränsen mot USA. De har lämnat sina länder på grund av en stor ekonomisk kris och orättvisan som råder i deras hemländer. De drömmer om att få komma till ett land där de kan få jobb och bättre liv. Den här veckan har de satt igång en hungerstrejk. Hur blir det, när man vet att där finns både barn och äldre människor?
Hela Mellanöstern förstörs av konflikter som beror på oljan och på religiösa frågor. Miljontals människor tvingas fly och lämna allt vad de har samlat under ett helt liv. De hamnar i främmande länder, där de ibland inte blir accepterade. Många av de tvingas tigga på gatan nu.
Flera länder i Afrika skakas idag av krig som många kallar inbördeskrig, men som egentligen orsakas av de västländer som är ute efter mineraler och olja. Krigsherrarna erbjuds både pengar och vapen, för att kunna massakrera så många av sina landsmän som möjligt. ”Tyst, vi dödar!” säger de. De som kan, försöker ta sig till tryggare länder, ofta med stora risker. Vi ser, till exempel, dem som föredrar att dö i havet när de försöker ta sig till ett Europa som höjer sina murar och stänger sina gränser, framför att stanna i sina länder.
De europeiska länderna som har varit så trygga, har också nåtts av osäkerhet. Politikerna fruktar nu också en eventuell ekonomisk kris. Demonstrationerna i Frankrike och den politiska instabiliteten i flera länder i Europa och i Asien är några tydliga tecken.
Sverige har ännu inte fått en regering, tre månader efter valet. Politikerna visar varandra sina ”muskler”. Vilken värld lever vi i nu?
Ett nådens år
Vi behöver ett nådens år till.
Den gammaltestamentliga text som vi har hört läsas handlar om ett folk i exil. Sakarjabokens åtta första kapitel talar om en dom som Israels grannar skulle tvingas till och det nionde kapitlet markerar början på en ny period, nådens tid. Den tiden karakteriseras av ett slut på lidandet när alla krigshärar krossas, och ett jubel när en ny kung kommer, Messias.
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Det var ett messianskt budskap till ett folk som längtade efter befrielse, fred, lycka, nåd, liv. Det kom till Israels folk många hundra år före Kristus (6 eller 4). Men samma budskap hördes igen den dagen Jesus tågade in i Jerusalem (Matt.21:1–9).
Orden adresserades då till ett folk i nöd, ett folk som längtade efter befrielse, efter ett bättre liv, ett folk mitt i kampen för livet.
Ett nytt rike
Den föreslagna alternativa evangelietexten handlar om ett nytt rike. Jesus säger: ”Men nu är mitt rike av annat slag”. Om det hade hört till denna världen skulle ”mina följeslagare kämpa för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna”, säger han.
Pilatus var en av dem som hade svårt att begripa vilken typ av rike som Jesus talade om. ”Du är alltså kung?” frågade han honom. ”Du själv säger att jag är kung”, svarade Jesus. Det betyder att det stämmer. Men han fortsatte och berättade för honom om att syftet med hans ankomst var att vittna om sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till hans röst, framförde han. Om man fortsätter läsa, kommer man att lägga märke till att Pilatus blev helt förvirrad och undrade om vad sanningen var för något.
Vittna om sanning
Två ord är viktiga här: vittna och sanning.
Vittna är ett centralt begrepp i Johannesevangeliet. Substantivet finns 14 gånger i den boken, jämfört med 0 i Matteus, 3 i Markus och 1 i Lukas. Verbet återkommer 33 gånger i Johannesevangeliet, jämfört med 1 hos Matteus, 0 hos Markus och 1 hos Lukas.
Det vill säga att Jesu första uppdrag, enligt Johannesevangeliet handlade om vittnesbörd. Med andra ord vi kristna också är kallade först och främst för att vittna.
Det andra begreppet är sanningen.
Ibland märker man att sanningen inte betraktas som ett ”absolut faktum”. Samma händelse kan berättas på olika sätt av olika människor. En del kallar det för olika sanningar (min och din sanning). Så kan det tolkas när vi går härifrån och berättar om den gudstjänst som vi har firat tillsammans. Någon kanske har fäst sig vid körsångerna, en annan vid psalmerna, någon vid predikan eller bönen. Men det handlar om en och samma gudstjänst. Så Jesus är inte ”en sanning” utan ”sanningen”.
Själva ordet finns först i början av Johannesevangeliet. Men Johannes använder det 25 gånger i nära samband med Jesus som är sanningen. Jesus själv sade (14:6): ”Jag är vägen, sanningen och livet.”
Jul
Nu går vi in i juletiden. Vi måste först vara beredda att vittna om sanningen. Vi, som kyrka, är kallade att vittna om sanningen, Jesus. Men hur?
Genom vårt sätt att leva, genom vårt sätt att uttrycka oss, Genom att se på och ta hand om de behövande och förtryckta, genom vårt sätt att umgås med våra medmänniskor.
Vi vittnar om sanningen genom att tända ljus och genom att sprida ett hopp runt omkring oss om att det omöjliga kan bli möjligt.
När Jesus tågade in i Jerusalem, enligt Matteus berättelse, blev det jubel. De bekymmer och den längtan efter frihet och bättre liv som folk hade gjorde att hela samhället gick ut till den stora och spontana demonstrationen på Jerusalems gator, i samband med Jesu intåg.
Hosianna, ropade de. Det vill säga kom och frälst!
Käre vän, Nu är julen här! Herren har inte glömt dig. Han står vid din dörr och bultar, står det i dagens episteltext (Upp. 3:20-22). Skall du låta honom frysa ute eller vill du öppna ditt hjärta så att han kan komma till dig med sin välsignelse?
Sakarjas röst kommer också till dina öron: ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig.” Befrielsen hade inte kommit än när Sakarja talade. Jesus var inte heller född än. Men det var hoppets rop för glädje och jubel.
Käre vän, Julen är här! Sanningen, Jesus, är Guds kärlek. Gud älskade världen, brukar vi läsa (Joh. 3:16). Det var den kärlek som gjorde att han (Jesus) själv gick ända till korset för att vittna om den. Det handlar om att stödja varandra. Därför kan vi stå här och jubla och ropa: Räddningen är nu här. Hosianna!
1: a söndagen i Advent
2018-12-02
Predikan av pastor Josef Nsumbu
