Idag börjar S:t Eskilskyrkans ”missionsmånad”. Vi kommer att fira fyra gudstjänster under temat ”mission”. I Matteusevangeliet 28:19 – 20 säger Jesus:
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
De här orden avslutar enligt Matteus Jesu tal på berget, strax innan hans himmelsfärd. Det var början på en ny tid, den kristna kyrkans tid. Det var det som fick Filippos, Paulus, Barnabas och många andra att bege sig iväg till okända folk. Det var också dessa ord som under sekel och decennier har tagit många människor ut i världen.
Du, liksom jag, är säkert en produkt av den verksamhet som ligger bakom dessa ord. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden så kan vi läsa i missionshistorien, även från vår egen församling, om hur människornas hjärtan brann under 1800-talet här i Sverige, för att antingen själva gå ut eller genom bön och insamlingar stödja alla dem som var beredda att bege sig iväg till folk som man skulle missionera för. Det blev en riktig rörelse samt en stor väckelse.
Med tanke på dagens tema i kyrkoalmanackan, ”Ett är nödvändigt”, ansågs mission som det viktigaste som fanns för en kristen kyrka. Utan mission hade kyrkan inte kunnat bestå ända till idag, därför att den kyrka som inte missionerar slutar vara kyrka och den kyrka som inte evangeliserar dör.
Även om vi kanske redan har läst eller hört de här Matteusverserna läsas, vilka man ibland har kallat för ”missionsbefallningen”, vill jag att vi gör en kort analys av dem, med några slutsatser som gäller vår tid.
Vad är mission?
Den första frågan som man kan ställa sig är: Vad är mission för något? Det märks att många under vår tid, liksom vår egen kyrka, Equmeniakyrkan, ofta försöker undvika begreppet ”mission”. Inte ens våra missionsarbetare som tidigare sågs som hjältar har de senaste decennierna fått någon uppmärksamhet. Man hör talas om att begreppet mission kopplas till kolonialism. Jag förstår då varför jag, som tillsammans med hela min familj hade blivit avskild av Kongokyrkan, nästan inte blev accepterad som missionär i Sverige. ”Behöver man missionärer i Sverige?” fick vi höra. Vad är mission?
Begreppet är inte bibliskt, liksom treenighet, passion, evangelisation och många andra som används i det kristna språket. Men dess innehåll gäller hela frälsningshistorien. Begreppet är från latin och betyder ”sändning”. Redan i GT ser man Gud som sänder ut Abraham långt ifrån hans hemland, för att gå ut och bilda en släkt, ett folk, Guds folk. Vi hittar också Mose som blev utsänd för att befria sina egna landsmän, israeliter. Profeterna utsändes för att varna sina landsmän. I NT bygger den stora utsändningen på Jesus Kristus. Han som själv blev utsänd av sin far till jorden, och sedan sände sina lärjungar ut i världen.
Bland alla dessa människor som hade blivit utsända fanns ingen kolonialist. Det vill säga att kopplingen av begreppet mission till kolonialism är människans missuppfattning eller missbruk av själva kallelsen. Det är klart att Guds mission någonstans ibland också har handlat om makt. På vilket sätt? Svaret är: inte vår, utan Herrens makt.
På den Allsmäktiges uppdrag
Enligt Matt. 28, finns makten bara hos Jesus. Det är han som besegrade även döden. Det är han som sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden!” Den deklarationen var inte bara en bekräftelse på att Jesus var Herre, men också en försäkring för lärjungarna om att den som de var kallade att tjäna hade hela makten och att den makten var obegränsad.
Ofta har vi bekymrat oss för de medel som vi behöver för mission. Vi sitter och räknar på hur många miljoner vi först måste samla in innan vi skall bedriva en missionsverksamhet. Det är kanske inte fel, men vi glömmer ofta att den som sänder ut oss har makt över allting. Som exempel tänker jag på de första lärjungarna som varken ägde en häst eller hade någon missionskassa. Judas som var kassör, hade ju redan dött och hela kassan fanns inte kvar. Men till dem sa Jesus att de skulle ut i hela världen. Hur skulle de göra det? Så var det också den dag då Svenska Missionsförbundet skulle fatta beslut om att starta sitt eget missionsfält i Kongo. Då fanns inga pengar till mission i kassan. Men efter en lång diskussion hördes ett stort ”ja” i salen, och då började alla ombud vid den kyrkokonferensen gråta. Ja, beslutet var stort, men pengarna fanns inte. De litade på den allsmäktige Gud som hade inspirerat dem. Nu har vi en växande kyrka i Kongo. Jesus hade ju redan lovat att hans lärjungar skulle få kraft genom den Helige Anden (Apg. 8). Har man den kraften behöver man inte oroa sig för mycket.
Idag har vi nästan tappat greppet om den mission vi har kallats till. Då uppstår en massa bekymmer och man prioriterar det materiella. Jag menar inte att vi skall vara så naiva att vi startar utan någon förberedelse. Men problemet är att våra planeringar har fått så stor plats att tron inte längre finns. Ordet ”därför” i Jesu mening visar en konsekvens, en följd. Vi skall missionera, eftersom Jesus har hela makten. Det är han som bestämmer. ”Må din vilja ske på jorden så som i himlen!” brukar vi säga i vår bön.
Det har märkts i många församlingar där det materiella har fått prioritet, att ledarna ibland har blivit förvirrade så att de efter flera år anser att de hade fattat felaktiga beslut. Men då är det redan för sent. Det är viktigt att vi först räknar med den som har hela makten.
Mission är lika med Möte
Den andra frågan handlar om hur lärjungarna skulle tjäna sin Herre. Jesus sa: ”Gå därför ut!” Guds mission handlar inte om att stanna hemma, utan att gå ut och möta människor. Här har vi meningen med vad en kristen kyrka, ekklesia, betyder. Den är en kallelse ut ur, dvs en rörelse för att svara på en kallelse. Ingen mission utan möte med våra medmänniskor. Mission är först och främst ett möte människorna emellan. Det går inte att bilda en kyrka utan möte mellan människor. I stället för att stanna i sin himmel och hjälpa människan på distans, lämnade Jesus själv, den allsmäktige Herren, sin tron för att komma ner till mötes med människan. Genom att leva som människa, genom att ta hennes plats på korset räddade Jesus henne. Därför kan vi teologiskt säga att den kristna missionen har sitt ursprung och sin grund i inkarnationen. Tyvärr begränsar vi idag mission till projekt som vi bara kan finansera på distans, sen kommer vi på plats som kontrollanter, inspektörer osv. Man skall leva med den som man skall missionera för, för att kunna förstå hans/hennes liv. Genom att försöka ”sätta sig in i den andres kropp” förstår man bättre hans/hennes situation. Då kan man bättre missionera för honom/henne. Därför säger Jesus: ”Gå ut …!” Det handlar inte om att sitta på ett fint kontor i Stockholm eller i Genève eller i Frankfurt och bestämma. Gå ut!
Missionsinnehållet är evangeliet
Guds mission, Jesu mission, har ett innehåll. Man måste veta vad man skall göra. Jesu sa: ”gör alla folk till lärjungar”. I allt det som kyrkan gör skall prioriteten vara att vinna folk för Jesus och att göra dem till hans lärjungar. Jesus ville egentligen inkludera alla människor i missionskallelsen, eftersom han inte bara kom för en liten grupp, för ett bestämt folk, för en viss ras, utan för alla människor. Därför skall även den kristna kyrkan vara öppen för alla människor oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut osv. Kyrkan får inte stänga dörren för någon. Både stora och små, män och kvinnor, gula, svarta, röda eller vita, alla är välkomna.
Idag vill man ibland sätta gränser även inom kyrkan. Man får höra det man skulle kunna kalla hedningarnas språk d.v.s. ”vi och dem” även i kyrkan. Jag blev nästan chockad när jag hörde någon säga till en annan medlem i samma kyrka: ”Den här kyrkan är vår, inte din, du som inte är medborgare i vårt land …” Jag vill tacka er, som accepterar mig, från ett annat land med en annan kulturbakgrund, som er herde. Men ni skall veta att min närvaro som pastor i en sådan här församling ibland har ifrågasatts. ”Gör alla folk till lärjungar” sa Jesus, den universella frälsaren. Som en del av alla folk har jag också min plats i den kristna kyrkan.
För att bättre beskriva det missionsfält som Jesus själv hade tänkt på sa han till lärjungarna: ”… ni skall vittna om mig i Jerusalem och hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1:8).
Kärleken är nyckeln till mission
Som ni ser finns det mycket som man kan säga om mission. Men innan jag avslutar denna predikan vill jag ge er nyckeln till mission. För att lyckas med den mission som vi är kallade till finns en enda nyckel: kärlek. Den som inte älskar kan inte missionera. ”Döp dem …”, sen ”lär dem …”, sa Jesus. Det handlar om hur lärjungarna konkret skulle missionera.
- Först har dopet varit en avgörande fråga som har splittrat de kristna under historien. Den frågan har också drabbat missionsverksamheten. ”Döp dem i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn”, sa Jesus. Med hänsyn till dagens tema i kyrkoalmannackan kan man undra vad som är det viktigaste. Vi har alltid bråkat mellan kyrkor om vilket dop som är rätt och vilket som är falskt. Men vem är du/jag som fäller en dom över någons dop? Kärleken har inte funnits i den diskussionen. Jag håller med Lars Lindberg om sa: ”Det är inte vi som döper utan det är Herren!” Jesu rekommendation stannar vid att döpa, och det dopet skall vara öppet för alla folk, i alla former och det skall bara ske i Treenighetens namn. Varför skall vi fortsätta bråka med varandra om det då? Döp dem …! Punkt slut!
- Sen fortsätter Jesus: ”Lär dem att hålla alla de bud jag har gett er!” Vad var det som Jesus hade lärt sina lärjungar? ”Ni skall älska varandra, så som jag har älskat er!” sa han till dem och han kallade det för ett nytt bud. Hela Bibeln brukar sammanfattas med ordet ”Kärlek”. Vi skall älska Gud och älska varandra. Här hittar vi även den humanitära sidan av den kristna missionen, som konkretiseras av den sociala verksamhet eller de diakonala insatser som kyrkan gör.
Paulus säger att utan kärlek har allt vad vi gör ingen betydelse (1 Kor. 13). I dagens episteltext använder Paulus en bild med byggstenar som symboliserar de kristna med var sin gåva från Gud (Apg. 20:32 – 36). Men tänk om stenarna inte håller ihop, då faller hela muren. Tillsammans kan man arbeta för att komplettera varandra och man kan be för varandra.
Jesu närvaro är missionsgarantin
Jesus avslutar sitt tal med ett löfte: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Det här löftet har jag burit med mig hela tiden. Det stöder mig, det tröstar mig även när jag hamnar i jobbiga situationer. Jesus är med mig alla dagar! Han började annonsera missionen med en försäkring om makten, och han avslutar den med en garanti. Vi är inte ensamma när vi är ute och missionerar. Jesus själv är med. Den garantin behövde även Nehemja när han skulle återbygga stadens mur. Han fick inspiration efter sina fäder och sa: ”Du övergav inte våra fäder i öknen … eldpelaren lyste för dem … du gav dem din goda ande … du vägrade dem inte manna att äta … i fyrtio år sörjde du för dem i öknen så att de inte saknade något … deras kläder slets inte ut och deras fötter svullnade inte” (Neh. 9:19 – 27).
Så vill Herren fortsätta missionera med och genom oss. Mission är det som är nödvändigt för kyrkan idag. Är du beredd att gå med?
Amen!
S:t Eskilskyrkans missionsmånad
2018-09-09
Predikan av pastor Josef Nsumbu
