Mark. 16:1 – 14
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’” Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?”
”Vem skall rulla undan stenen från graven åt mig?”
”Vem skall rulla undan stenen från graven åt dig?”
Det var tyst i staden. Påsken var slut. Sabbaten var över. Men på allas läppar har under hela helgen varit ryktet om en man som blivit korsfäst. För en vecka sedan tågade han in i sta’n som en kung. Det var med jubel som stora skaror sjöng för honom: -Hosianna. Många betraktade honom som Messias. Men strax innan påskhelgen greps han, hängdes på ett kors och dog.
Många jublade över hans död. De tyckte att han störde samhället. Men många andra sörjde efter hans död. Några kvinnor har inte kunnat sova under hela helgen. De var med vid korset tills han dog. De såg hur han gav upp andan. De såg när Josef från Armataia kom, efter att han hade fått tillstånd av Pilatus, och tog ner Jesu kropp från korset och skyndade sig att lägga den i sin familjegrav innan natten och sedan sabbaten kom. De såg när han rullade dit en stor sten och stängde graven, så att ingen, inte ens vilda djur skulle komma åt den döda kroppen.
Det var en tyst sabbat. Tankarna gick fram tillbaka, tårarna rann, ingen kunde hitta ord. Det var ofattbart! Jesus var död. Den framtid som man hade byggt på honom och alla förhoppningar var krossade!
Tidigt på morgonen, efter att sabbaten var över, bestämde sig några av dessa kvinnor för att gå till graven. Den dagen Jesu kropp lades i graven blev det så bråttom att de inte hann smörja den. Flera teologer tycker att det säkert inte hade med balsamering att göra, utan kvinnorna ville, av kärlek, göra i ordning den kropp som soldaterna hade misshandlat och torterat. Troligen hade ingen kommit ihåg om den uppståndelse som Jesus hade talat om. De kunde skaffa sig väldoftande kryddor. Men varför så tidigt? Det var sovmorgon i sta’n efter alla stora händelser. Kanske ville kvinnorna inte synas. De var säkert rädda och ville göra det innan alla hade hunnit vakna.
På vägen kommer de på att de hade glömt en liten, men viktig detalj: Den stora stenen vid graven. Man skulle kanske kunna tro att Josef kanske rullat den ensam, så att det skulle kunna fungera att tre kvinnor kom in där tillsammans. Men det visar sig att det inte var så enkelt som man skulle kunna tro. Forskarna säger att gravarna på den tiden byggdes på ett sätt så att det var lättare att rulla stenen för att stänga till en grav än att rulla bort den från graven. Därför undrar kvinnorna: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?”
Vad skulle du ha gjort? Det enkla svaret kunde vara att återvända till sta’n och hämta Petrus eller Jakob eller Johan eller några lärjungar för att be dem komma och hjälpa till. Men frågan blir då också: De som hade flytt från Getsemane, de som inte ens kunde visa sig vid korset, skulle de verkligen acceptera att gå ut så tidigt? De var ju rädda.
Kvinnorna backade inte. De fortsatte sin väg till graven och där märkte de att stenen redan var bortrullad.
Det finns många stenar i livet. Somliga är små och lätta, men andra är stora och tunga. Somliga kan man undvika eller krossa, men andra måste bort. ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?”
I Kafarnaum bars en lam av fyra personer till Jesus. De kunde inte komma fram. Det var mycket folk som inte släppte förbi dem. Mängden av folk blev en riktig ”sten” på deras väg. De klättrade upp på taket. Där blev taket en annan ”sten”. De bröt upp taket och firade ner den lame genom öppningen. Stenen var borta (eller krossad)!
Sackaios gick ut och ville se vem Jesus var. Folkmassan lät honom inte komma fram. Han var för kort. Han sprang och klättrade upp i ett träd som fanns i Jesu väg. På det sättet kunde han komma åt stenen. Allt detta vill säga att vi ibland måste göra någonting för att stenen skall bort eller för att vi skall komma åt stenen.
Men kvinnorna fortsatte sin väg utan att backa, och de märkte då att stenen redan var borta.
Jag vet att du har kämpat mycket med den situation som har börjat orsaka tvivel i dig. Jag vet att du har haft det jobbigt med det som du har bett mycket för utan att få något svar. Jag vet att du har börjat förlora hoppet efter att ha försökt hitta olika lösningar, olika svar på ditt problem. Det kan handla om sjukdom, om arbetslöshet, om relationer i familjen, om affärer som inte fungerar o.s.v. Men du skall veta att Herren själv vill rulla bort den sten som bromsar ditt liv.
Medan det blir tyst i världen, när många inte vågar vittna om Jesus, när sekularisering blir normalt i samhället, när orättvisan börjar ta över, när utanförskapet ökar, när osäkerheten råder överallt, måste vi gå ut och berätta om den tomma graven, om den stora segern, om den ljusa framtiden, om det nya livet i kärlek för varandra. Jesus är inte kvar i graven. Han är uppstånden. Hans uppståndelse var och är början på ett helt nytt liv, ett liv med seger!
Amen!
Påskdagen
2018-04-01
Predikan av pastor Josef Nsumbu
