Mark. 6:45 – 52
Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
Matt. 8:5 – 13
När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.” Jesus sade: ”Skall då jag komma och bota honom?” Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk.
Den ekumeniska böneveckan
Vi befinner oss mitt i den ekumeniska böneveckan med temat: ”Guds hand leder oss”. Under inledningsgudstjänsten i torsdags hade vi som underrubrik ”Älska invandraren som dig själv”. När det gäller kyrkoåret är dagens tema: ”Jesus skapar tro”. Två av dagens föreslagna texter talar om invandrare. Idag är det också Bibelns dag och dagens episteltext handlar om Paulus bekännelse om Evangeliet, som han säger sig inte skämmas för, eftersom det är en kraft, en styrka. Vi kan då ställa oss fråga hur Sverige har det med Evangeliet och med tron idag.
Sverige, ett kristet land?
Sverige är ett land med en lång religionshistoria. I många år var Svenska kyrkan en statskyrka. Sedan godkändes några samfund som man då kallade ”frikyrkor”. 1951 skrevs en ny lag om religionsfrihet som gav svenskarna rätten att fritt gå ur Svenska kyrkan, och rätten att helt avstå från att tillhöra ett samfund. Den lagen trädde i kraft den 1 januari 1952. Den lagstiftningen gav svensken inte bara rätten att fritt utöva sin religion, men också rätten att inte bli tvingad att tillhöra en specifik religiös övertygelse. 1 januari 2000 trädde en ny lag i kraft som bland annat innebar att barn som har fyllt tolv år inte kan inträda i eller utträda ur trossamfund utan eget samtycke. Den nya lagen upphävde då den gamla religionsfrihetslagen.
Frågan är nu: hur ser den svenska religionsbilden ut idag?
Många religionssociologiska undersökningar som har gjorts de senaste åren (t.ex. 2011) visar att 46–85 % av svenskarna kan kategoriseras som ateistiska eller icke-troende. Många är de som anger att de tror på andliga ting men inte på den gudsbild som kristendomen förkunnar. Av dem som tror är 35 % kristna, 2 % buddhister, 1 % muslimer, 49 % inte religiöst utövande och 8 % ville inte svara på enkäten.
Fram till 2016 var fortfarande 61,2 procent av hela den svenska befolkningen formellt sett medlemmar i Svenska Kyrkan, men bara 2 % var regelbundet aktiva. Frikyrkorna har däremot, särskilt Equmeniakyrkan, Pingstkyrkan, Evangeliska Frikyrkan och de senaste åren Katolska kyrkan, haft en större andel aktiva medlemmar.
När det gäller Equmeniakyrkan, vårt samfund, fanns vid bildandet över 80 000 medlemmar. Men sju år senare talar man om ca 58 – 60 000 medlemmar.
Alltid med Jesus
Varför en sådan lång beskrivning av den svenska religionsbilden? Jo, dagens tema är ”Jesus skapar tro”. Då kan man ställa sig frågan: Hur mycket tror vi på Jesus i Sverige? Hur skall tron skapas på nytt i detta land? Vad är kyrkans uppgift/mission i dagens Sverige?
Med tanke på att Equmeniakyrkan har Markusår nu vill jag börja med en text från Markusevangeliet, innan vi tittar litet kort på kyrkoårets texter. I Markus 6:45-52 möter vi Jesus som befaller sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till Betsaida. Han följde inte med dem. Det var kanske inte fel. Lärjungarna var vuxna och de kunde klara sig själva. Men den bilden är stark när vi tänker på våra liv. Ibland får vi allt vad vi behöver av Herren och sedan säger vi: ”Vi klarar oss själva!” Men det är precis där det sekulära livet börjar, livet utan Jesus, livet utan tro. Mose i sin bön (samtal med Gud) sa: ”Om du inte själv går med, så låt oss få stanna här!” (2 Mose 33:15). Med tanke på att vi alltid behöver honom med oss sa Jesus till sina lärjungar: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:20). Vår tro är alltid beroende av Guds närvaro. Där Gud inte finns med förlorar man tron.
Utan tro, ingen trygghet
När tron är borta förlorar man också kontroll över hela livet. Man lever i ständig rädsla och utan trygghet. Man kan lätt bli skrämd av något/någon. Ibland kan man tycka att det materiella livet fungerar. Men det räcker att det uppstår en liten kris för att man ska uppleva det som en stor katastrof.
Vi invandrare anser ibland att vissa frågor som de svenska politikerna debatterar så mycket här och som de gör till stora valfrågor, kanske inte borde tas fullt så allvarligt, om man jämför dem med vad som händer i andra länder.
Så upplevde också lärjungarna sin resa. De rodde i mörkret och i motvind. Det var inte så allvarligt, men de var inte riktigt trygga. Det visade sig när de såg Jesus komma gående på vattnet. De blev rädda. Men Jesus lugnade dem och steg i båten. Det kändes konstigt för dem, eftersom de fortfarande inte hade förstått vem den Jesus var som de försökte följa. Genom samtal om brödet ville han lära dem att han var livets bröd. Han ville lära dem om tron. Ty, med fem bröd och två fiskar kunde han ge mat till fem tusen människor. Det levande brödet, Jesus, var deras räddning.
Tron på Jesu ord är en kraft
Många är de som undrar hur Gud, hur Jesus skall vara med oss när vi behöver honom. Det handlar också om tron. I Matteusevangeliet 8:5–13 står det om en officer vars tjänare (så kallade man också sina barn) var sjuk. ”Skall då jag komma och bota honom?” frågade Jesus. Officeren börjar berätta om sitt liv och tycker att han inte är värd att ta emot i sitt hem en sådan gäst som Jesus. Det handlar om bekännelse. Ibland tror vi att vi kan ta emot Jesus utan att vara beredda att ändra någonting inom oss. Jesus vill komma till den som är ödmjuk och vill öppna dörren för honom. Hans närvaro behöver inte vara fysisk. Hans ord räcker: ”Gå. Du trodde och det skall ske”. Officeren trodde på Jesu ord och blev nöjd, och fick erfara Jesu närvaro.
När man tappar tron på Jesu ord förlorar man kontakt med honom. Så har det också blivit i dagens Sverige. Guds ord betraktas som Israels historia. Bibeln tolkas som en samling av påhittade berättelser. I en värld där man anser att allting skall tolkas vetenskapligt skäms man nästan att tala om tron och om Evangeliet. Ja! Låt oss tro på Guds ord. Paulus skriver: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är Guds kraft som räddar var och en som tror” (Rom. 1:16).
Kristus för alla, alla för Kristus
För att komma tillbaka till den svenska religionsbilden, så talar man idag om en ökning av antalet kristna, jämfört med den situation man hade för ca tio år sedan. Några kyrkoledare har t.o.m. blivit glada över detta. Men det visar sig att det fortfarande är få svenskar som blir kristna. Antalet kristna ökar tack vare många kristna invandrare som har kommit till Sverige, och en del som omvänder sig efter att de har kommit i kontakt med kyrkan i Sverige. Här målas en bild upp som jag hörde berättas om i en liten stad eller ett samhälle i Sverige: ”Vårt samhälle var nära att dö ut. Men tack vare invandrarna har vi nu fått ett helt nytt liv!”
När Solomon bad för det tempel som han hade byggt för Herren, sa han: ”Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört talas om ditt namn – ja, också där skall man höra talas om ditt stora namn, din starka hand, din lyftade arm – och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus, lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om.” (1 Kung. 8:41 – 43).
Här förkunnas den universella Guden, den världsvida kyrka som det handlar om i vår trosbekännelse. Det är ingen ”synd” och inte alltid en förbannelse heller att vara invandrare. En invandrare kan i stället bli en välsinelse för det mottagande folket. Men vad ser vi i dagens Sverige? Främlingsfientligheten ökar, rasismen tar nya former, människor bedöms efter hudfärg. Män och kvinnor behandlas olika osv.
Kära vänner,
Den Gud som Jesus skapar tron för är en Gud för alla människor. Låt ”alla jordens folk lära känna hans namn och frukta honom och förstå att kyrkan, vår kyrka, är helgad i Herrens namn.”
Min vän, för att avsluta denna predikan vill jag säga till dig:
- Vandra alltid med Jesus!
- Tro för att leva tryggt!
- Jesus ord är en kraft för den som tror!
- Tro på den universella kyrkan!
Amen!
3: e söndagen efter Trettondedagen
2018-01-21
Predikan av pastor Josef Nsumbu
