Predikan på nätet: Trons kraft

Markus 2:1–12
Jesus kom tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem.

Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp. Tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”

Josua 2:1–15
Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet sände han bud till Rachav: ”Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.” Kvinnan gömde de båda männen och svarade: ”Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.” I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten.

Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. Hon sade: ”Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.” Männen svarade: ”Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.”

Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren.

I söndags hade vi som tema ”Att lyssna i tro”. Vi hörde genom texterna om att man ibland först måste lämna ifrån sig det man redan har, för att kunna få något mer eller något bättre. Det kan låta konstigt. Men det var det som jag kallade ett minus som blir ett plus.

Idag har vi som tema ”Trons kraft”. Det blir ännu svårare att förklara om man inte förstår vad tron är för något.

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se” (Hebr. 11:1). Så definierar Bibeln begreppet ”tro”.

Dagens gammaltestamentliga text och evangelietext ger oss två intressanta berättelser som illustrerar trons kraft. Den första texten handlar om Josua som skickar två spejare till Jeriko. Låt oss säga ”spioner”. Det var ett mycket stort och farligt uppdrag. Männen mottogs av Rachav, en sköka. Låt oss säga en prostituerad kvinna. När säkerhetsstyrkor letade efter dessa två män gömde kvinnan dem på taket och ljög för polisen om att hon inte visste vart de hade tagit vägen. Men sedan firade hon ner dem från fönstret med ett rep. Hon bad om ett löfte att bli räddad med sin familj när israeliterna skulle besegra staden. Hon var övertygad om att de skulle göra det på grund av vad hon redan hade hört om israeliterna och deras Gud. Hon tog en stor risk i allt det hon gjorde, eftersom en tro redan hade växt inom henne.  

Den andra berättelsen handlar om Jesus som hade kommit till Kafarnaum, som då hade blivit hans hemstad. Han kom hem efter en tids resande och förkunnelse i byar och städer i Galiléen. Ryktet spred sig fort och mycket folk strömmade till hans hem för att lyssna till hans predikningar och de ville bli botade från sina sjukdomar.

Fyra män kom också dit med en lam man. De kunde ta honom fram till Jesus, tack vare en märklig lösning som de hade kommit på, nämligen att bryta upp taket och fira ner mannen genom öppningen.

De här berättelserna har vi säkert hört många gånger. Men varje gång man läser dem får man nya utmaningar. Här får vi stanna vid några punkter som har med dagens tema att göra:

1. Jesus var hemma i Kafarnaum:  Han som var från Nasaret betraktas här som ”kafarnaumbo”. Idag har många hakat upp sig på vilka regioner, vilka länder, vilken kontinent vi hör till. Det är inte fel att komma ihåg sina rötter. Men vi måste också lära oss att vara hemma där vi befinner oss och se vår nästa som en ”med-invånare”. Ty, ingen i Kafarnaum såg honom som främling. Han kom tillbaka och var hemma där.

Så skall det också vara när han kommer in i ditt liv. Han vill vara hemma och han vill inte att du skall se honom som en främling, så som vi människor ofta betraktar våra medmänniskor, våra nya grannar osv.

Rachav som inte kände Josuas sändebud lät dem trots detta stanna hos henne och vara som hemma där. På det sättet blev de skyddade från de andra som såg dem som främmande och farliga. Tänk om myndigheterna i Jeriko bara hade öppnat en dörr för samtal, då skulle man ha sluppit krig och ingen skulle behövt oroa sig.

1. Där Jesus finns skall folk samlas. Vi kan ställa oss frågan om var vi kristna samlas. Det får inte bara bli runt en predikant, en filosofisk ideologi, en intressant hobby, även om det kanske inte är dåligt. Men vår viktigaste samlingsplats är inför Jesus.

En annan sak som vi skall veta är att när vi kallar oss kristna så betyder det att vi har Kristus med/i oss. Men tyvärr är vi trots det ibland de som splittrar folk, i stället för att samla dem. Många är de som vill möta den Jesus som vi säger är med/i oss. Vi måste också kämpa för att våra kyrkor skall vara samlingsplatser. Låt folk komma till honom som är öppen och god, som inte stänger dörren för folk. De behöver lyssna till Jesu ord.

1. Många kan av sig själva inte ta sig till Jesus. De behöver ditt stöd, din hjälp. Det handlar om en ömsesidig omsorg. I en värld som drabbas av ensamhet, utanförskap, marginalisering, mobbning, förtryck, exploatering, m.m., behövs det som i dagens text personer som kan vara till hjälp. Ibland behöver man bara en enda person, som Rachav. Alla dessa personer är de som ser andra människor och vill hjälpa dem. De tänker inte bara på sig själva. Vi vet inte vilken relation som fanns mellan de fyra personerna som hjälpte den lame, men vi vet att Rachav inte var vän eller släkting till de två spejarna.

Tänk om alla hade haft samma medkänsla, samma kärlek till varandra, då skulle kanske den lame ha fått en liten öppning genom folkmassan. Men tyvärr, släppte ingen fram de fyra personerna. Kanske hade många också egna sjukdomar som de ville att Jesus skulle bota.

Tänk om Josuas spejare hade välkomnats med öppna armar. De skulle nog ha kallats till förhandlingsbord för att kunna undvika konfrontation eller krig.

1. De fyra personerna gav inte upp. De klättrade upp på taket och bröt upp det. Kvinnan gav inte upp heller. Hon visste att hon hade med Guds män att göra. Hon gömde dem på taket.

Man behöver hitta nya vägar för det man skall göra, om man verkligen vill nå sitt mål. Det kan t.o.m. hända att man behöver använda lite ”våld”. Här menar jag inte att man skall bli elak mot varandra, men det finns en del situationer där man skall vara beredd att förstöra någonting för att kunna vinna det man vill. På det sättet var Abraham tvungen att ljuga när han kom till Egypten som flykting. I stället för att erkänna att Sara var hans fru, sa han att hon var hans syster. Så gjorde även Rachav för att rädda spejarna. Jag uppmuntrar inte till lögner, men jag vill visa hur långt ibland det kan gå när man måste utföra någonting viktigt. Liksom de fyra männen inte hade tänkt på vem skulle stå för kostnaderna för taket, får vi ibland vara beredda att satsa och ta stora steg framåt.

Detta här gäller inte bara verksamheten i en församling, utan också vårt eget liv. Ibland måste man fatta stora beslut om sig själv för att kunna nå ett visst mål

1. Mannen var sjuk, men han blev också ”renad” eller förlåten för sina synder. Vissa materiella situationer som vi lever i har även en andlig dimension. Därför måste man söka en hel lösning genom att också tänka på vår relation med Gud.

1. ”Hur kan han tala så?” undrade några skriftlärda. Har man med människor att göra är det alltid svårt att undkomma kritik. Det ser man även inom kyrkan. Problemet är att det är många som hakar upp sig på petitesser som egentligen inte har så stor betydelse. Försök inte få hela tåget att stanna genom att sätta pinnar i hjulet, utan låt det fortsätta rulla.

1. Det viktigaste för oss är att när vi når målet blir det många som kan prisa Gud och vi får hoppas på att även de som var skeptiska kommer att ångra sig. Ty hela vårt liv är ett vittnesbörd för Guds ära.

Jag vill avsluta denna predikan med den bekräftelse som vi läser i dagens episteltext, om trons kraft:

• I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land.
• Genom tron föll Jerikos murar
• Genom tron undgick Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro.
• Genom tron besegrade Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel o.s.v. kungariken, utövade rättfärdighet och fick löftena uppfylla (Hebr. 11:29-33).

I tro och genom tron är också segern din/min/vår, eftersom tron i Kristus har en riktig kraft.

Amen!

Predikan av pastor Josef Nsumbu
2017-10-22