Predikan på nätet: Den heliga Anden

Apg. 2:1–11
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”

Joh.14:25-29
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Pingstdagen då

”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på det som Fadern hade utlovat, det som ni har hört mig tala om” (Apg. 1:4). Det var Jesu rekommendation till sina lärjungar innan han lämnade dem.

Ingen av dem visste när detta skulle hända och hur. Det enda de visste var att det skulle ske i Jerusalem. Men bara tio dagar efter att Jesus hade lämnat dem hände det. Det var på pingstdagen.

Vad betyder då ordet pingst?

Begreppet ”pingst” kommer från grekiskans ”pentekosté”, där ”penta” står för fem eller femtio och det betyder då den femtionde. Den femtionde syftar på att när det hade gått femtio dagar efter att israeliterna hade lämnat Egypten och de befann sig i öknen vid berget Sinai, så gav Gud till Mose de tio bud som skulle bli grundlagen för hela deras vandring mot det nya landet. Sedan dess firade israeliterna den dagen varje år i Jerusalem.

Det var den dagen som Gud valde att utgjuta den helige Anden över alla lärjungar. Hela ”världen” var samlad.

I torsdags räknade vi på Bibel på lätt svenska vilka kontinenter som var representerade där och märkte att två av kontinenterna inte fanns med, nämligen Amerika och Oceanien. Men här handlar det om den då kända världen, den romerskstyrda världen.

Händelsen blev stor. Den hördes, den syntes, den upplevdes och dess centrum var där lärjungarna var samlade. För lärjungarnas del blev det så att tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. De fylldes av den helige Anden och de började tala andra tungomål, med ord som Anden ingav dem.

För folket var det så att de hörde dånet, de samlades, blev förvirrade och de hörde sitt eget språk talas av lärjungarna – som egentligen var galiléer.

Pingstdagen nu

Vad kan vi lära oss av allt det som hände då, vad gäller pingstdagen idag?

  • Gud kan använda våra traditioner för att nå oss och framföra sitt budskap (jul, påsk, midsommar, valborg mm.). Det finns många förkunnare som talar kritiskt mot de olika kulturella traditionerna som vi har i våra länder. Men vi måste veta att dessa har med vår identitet att göra. Det som behövs är att vi låter det kristna budskapet få innebära en förnyelse av dem. Jesus själv använde ofta de judiska högtiderna för att få fram sitt budskap. På det sättet kunde han ibland nå så mycket folk som möjligt eller ge en annan betydelse till de gamla traditionerna. Många högtider fick en helt ny innebörd med ett levande budskap. Om den nya pingstdagen sa Jesus långt i förväg: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick.” Detta sa han vid avslutningen på en högtid.
  • Vi måste komma ihåg de viktiga stunder då Gud låter oss uppleva sin nåd. Det handlar om vittnesbörd (Sinai). I Jesaja 12, den gammaltestamentliga läsningen för idag, ser vi att profeten talar om den kommande befrielsen för ett folk i fångenskap. Han uppmanar dem till tacksamhet. Lärjungarna som var inlåsta i ett rum skulle bli fria för att vittna om den uppståndne, liksom kyrkan idag måste komma ut i det fria. Allt detta måste man komma ihåg och tacka Gud för. På tisdag är Sveriges nationaldag. Låt oss göra den till en tacksamhetsdag för det land som Gud har gett oss att leva i.
  • Lärjungarna var samlade när det hände. Hela världen var också samlad i Jerusalem. Där man är tillsammans, där utgjuter Gud sin välsignelse. Där de kristna är samlade blir centrum för Guds uppenbarelse. Den lokala kyrkan kallas på svenska ”församling”. Det handlar om att samla folk. Den samlingen skall ske i mångfald, med öppna dörrar för alla folk från hela världen. Då slipper vi tala om vår kyrka och deras kyrka. Vi är tacksamma att i vår ”lilla församling” finns folk från nästan alla fem kontinenter.
  • Den helige Anden ger oss olika gåvor. Pingstdagen brukar betraktas som det nya Babel. Men i stället för att förvirra eller splittra, förenade den Helige Anden folk från olika håll. Den Gud som tidigare steg ner för att skapa språkförbistring på jorden kom nu genom sin helige Ande. Lärjungarna talade olika språk så att var och en av de närvarande förstod vad som sades.
  • Guds budskap är det viktigaste för kyrkan. Alla behöver inte tala tungotal. Det är en gåva som den Helige Anden själv tillåter vissa personer att ha. Ofta har man bara tänkt på obegripliga språk som andens gåva. Men här märker man att lärjungarna talade existerande språk, eftersom Gud ville framföra ett budskap till hela folket. Låt oss säga att även om det handlar om en gåva, är budskapet det viktigaste.
  • Resultatet blev att många blev förvirrade, vissa sa att lärjungarna hade druckit vin, medan många andra lämnade sina liv åt Herren. Det vill säga att när vi tjänar Gud eller när vi lever som kristna kan det uppstå förvirring i vår omgivning, vi kan t.o.m. få kritik eller förolämpningar. Men det viktigaste är att Herrens budskap når andra människor.
  • Mycket av det som Gud gör för oss bör komma ut för att människor skall komma till tro. Det är det som Jesus menar när han säger: ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten”. Det här uttalandet påminner oss om det som Jesus sade till den samariska kvinnan vid brunnen: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig mer törstig …” (Joh.4:14). Vatten är ju ett tecken på liv. Det betyder att den som tror på Jesus har liv och han/hon också blir en källa för liv till andra människor.

Pingstdagen brukar kallas kyrkans födelsedag. Låt oss också se den som början på Guds mission genom kyrkan. En mission tillsammans i mångfald, en mission i tacksamhet, en mission i kärlek till varandra, en mission till Guds ära.

Amen!

Predikan av pastor Josef Nsumbu

Pingstdagen

2017-05-04

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.