Joh. 10:22-30
Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.”
Tankarna efter Påsken
Efter en begravning brukar det hållas en minnestund. Man berättar för varandra de goda minnena ur den avlidnes liv. Även när man inte har en minnestund, samtalar man om det som man minns av den som man har förlorat.
Förra söndagen när vi firade påsk hörde vi att Jesu uppståndelse blev ett mycket omdebatterat ämne. Många samtal i området runt Jerusalem, om inte i hela landet, handlade bara om detta. Man kan komma ihåg det svar som två lärjungar på väg till Emmaüs gav till Jesus när han frågade dem om deras samtalsämne: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar” (Luk. 24:18).
För en del blev det ett tillfälle att höra lite mer om den där unge mannen från Nasaret. För andra var det dags att vittna om alla under som han hade gjort och som de själva hade varit med om.
Vid flera tillfällen kom Jesus och visade sig för sina lärjungar. Vi hörde i söndags hur det var med Tomas som gärna först ville känna på Jesu kropp så att ingen skulle tala om Jesus som ett ”spöke”.
Men efter en sådan stor händelse började många andra, särskilt lärjungarna, att fundera över vem Jesus egentligen var. De började säkert tänka tillbaka på hans tal, påminnas om hans råd, samtala om hans gärningar osv. Man skulle kunna tro att Tomas vittnesbörd, han som t.o.m. fick sätta sitt finger på Jesu händer och sida, skulle räcka för att alla skall tro på att Jesus verkligen var Messias. Men vi märker att även idag fortsätter många att ställa frågor om Jesus verkligen hade dött och uppstått från de döda och om det stämmer med det som man läser i evangelietexterna.
Dagens tema
I den ordning som vi har i kyrkoåret ägnar man två söndagar efter påsk till att fundera över frågan om vem Jesus egentligen är för oss. Svaren grundar på Jesu egna ord: ”Jag är den gode herden … jag är vägen, sanningen och livet”.
I dag handlar det om den gode herden. Den bilden kan man tolka bättre utifrån en bondes perspektiv. Vi vet att herdarna i världen har olika metoder att sköta sina djur. Somliga bygger stora lador där djuren får bo och det är upp till herden att komma med mat till dem. Andra låter sina djur leva fritt. Man sätter bara upp stängsel så att de inte skall gå till andras gårdar eller försvinna. Dessa två metoder är beroende av årstiderna i Sverige. Men det finns också dem som tar sina djur och för dem på bete. Det är fallet i länder som drabbas av torka, där man har svårt att hitta betesmark. Herdarna i dessa länder har två sätt att göra det: antingen går herden före och djuren följer efter, eller också går herden efter djuren och hittar ett sätt att visa dem vägen om de hamnar i en korsning.
Oavsett vilken metod som används blir kommunikation mellan herden och djuren en nödvändighet. Herdens röst spelar en stor roll i sammanhanget. Djuren får lära sig att känna igen den och herden lär dem komma ihåg vissa uttryck. Det blir den rösten som samlar djuren, den visar vägen, den kan stoppa vandringen och den kan förvarna för faror.
Även om min pappa var lärare, så hade vi några djur (kor, tuppar, hönor mm.). Varje djur fick ett namn och de kunde svara på det. Jag har fått en liten film där man har gett hundarna namn efter afrikanska presidenter. Varje hund svarar på sitt namn. Men i många situationer är det så att ett djur förstår bättre när det är herdens röst som talar.
Den gode herden
Bilden av en herde är mycket bekant i Bibeln. I dagens gammaltestamentliga läsning hörde vi om en Gud som är herde och som skall ge nya herdar till sitt folk (Jer. 23:3–8). I Episteltexten rekommenderar Petrus alla äldste att vara herde för den hjord som Gud har anförtrott dem och vaka över den (1Petr. 5:1–4). Det handlar bl.a. om att inte uppträda som herrar.
Jesus använde den bilden före och efter sin död. Först kallade han sig själv den gode herden, efter sen sin uppståndelse tog han åter upp bilden med Petrus när han mötte honom vid Tiberiasjön. ”Älskar du mig?” frågade han honom innan han fortsatte och sa: ”Var en herde för mina får … För mina får på bete” (Joh. 21:15-23).
En fråga för alla
Frågan om vem Jesus var/är hade inte bara med lärjungarna att göra. Dagens evangelietext visar att judarna kom och omringade Jesus och frågade honom: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Det visade sig att judarna var lite förvirrade. Å ena sidan tänkte de utifrån skrifterna och gjorde sig en bild av hur Messias skulle se ut. Å andra sidan hade de sett det som Jesus hade gjort och hört hans budskap.
I sitt svar tog Jesus upp frågan om röstens betydelse.
”Ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig”. Här handlar det om den viktiga relation som Jesus anser måste finnas mellan herden och fåren: Rösten och lyssnandet.
Du är värdefull
Efter att ha läst dagens texter kom jag fram till några frågor: Vilken röst lyssnar jag mest till? – Som pastor/herde, hur låter min röst för mina medlemmar/får? – Hörs min röst eller inte? – Hur mycket lyssnar kyrkan idag till Herrens röst, när Guds ord ibland upplevs som tråkigt?
Texten slutar med ett positivt ord. Jesus säger: ”Vad min fader har gett mig är större än allt annat och ingen kan rycka det ur min hand. Det betyder att du är mycket värdefull i Jesu ögon och ingen kan rycka dig ifrån honom. Det enda du skall göra är att hålla kontakt med honom, att lyssna till hans röst.
Amen!
Tredje söndagen i Påsktiden
2017-04-30
Predikan av pastor Josef Nsumbu
