4 Mose 21:4 – 9
De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.”
Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.” Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.” Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.
Joh. 3:11 – 21
Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”
Försoning
Ingen människa kan leva utan relationer till andra människor. Vissa relationer kan man inte välja utan man har bara accepterat dem. Det är fallet med familje- eller släktrelationer. Men andra relationer bygger vi själva. Så är det t.ex. med vänskap. Vissa relationer (syskonskap) kan man inte avbryta, medan andra kan stoppas när som helst. Men oavsett vilken typ av relation man har till varandra kan det alltid uppstå situationer som gör att relationen skadas eller går sönder.
För att återuppbygga en relation behöver man försonas. Försoning, eller att försonas betyder att återställa en relation som har gått sönder. Det kan handla om en vänskap som krossats, om stora konflikter mellan folkslag och länder eller om stridigheter i vårt eget inre. Försoningen kräver en försonare, den som underlättar, förmedlar eller verkar mellan parterna för att återställa den avbrutna relationen. Det är det som är temat för den här söndagen.
På vandring
Resan tillsammans med Jesus fortsätter och vi närmar oss Jerusalem. Om en vecka tågar han in i staden.
Under resan har Jesus predikat, botat sjuka, väckt döda, gjort många under som har stärkt lärjungarnas hopp om en stor seger i Jerusalem. Ingen av dem hade riktigt förstått Jesu ord om korset. De hade fastnat för en enda dimension av Jesus: Messias, Kung. Det var det som skulle leda till ett slags besvikelse hos dem och när det gäller Petrus, förnekelse, efter att Jesus hade gripits.
Israel var också på resa i öknen. Efter många upplevelser från själva befrielsen i Egypten, räddningen genom Sävhavet, välsignelsen med vaktlar och manna, seger mot fienden m.m. hamnade de i öknen. Vid berget Hor bestämde sig Gud för att sätta stopp för Aarons vandring, eftersom denne och Mose inte hade lytt hans ord.
Varken Aaron eller Mose skulle komma till det förlovade landet. Aaron dog på berget Hor inför Mose och sin son. Sen fortsatte israeliterna, under Moses ledning till Edom. De blev hungriga, törstiga och trötta. Det står att de blev otåliga så att de klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen?” Ingen förstod betydelsen av befrielse, frihet och vandring mot ett nytt land, ett nytt liv. De hade glömt bort förtryck, slaveri, tortyr mm i Egypten.
Gud godkände inte deras reaktion som präglades av en tydlig otacksamhet. Han lät ormarna bita dem och många dog. Då ropade de igen till Mose att be Gud ta bort ormarna. Gud bad Mose göra en kopparorm som han satte upp som ett fälttecken så att den som hade blivit biten av en orm fick leva genom att se på kopparormen.
Berättelsen låter ”banal”. Men Jesus tog upp samma berättelse i sitt samtal med Nikodemus, eftersom det handlade om vad som skulle ske under påsken. Jesus förklarade för Nikodemus hur svårt det är att förstå det himmelska när man inte begriper det jordiska (Joh. 3:11-21).
Lärjungarna blev inte straffade trots sin okunskap, eftersom de inte klandrade någon och de hade Jesus med sig, ”Försonaren”. Den rollen har han för hela mänskligheten under hela frälsningshistorien och genom sin död på korset. Det är det största beviset på Guds stora kärlek till människan.
Några viktiga tankar här:
- Otacksamhet: Gud älskar oss. Hans stora kärlek gjorde att han gav oss liv. Även om synden förstörde den relation som Gud hade med sin skapelse, glömde han inte henne. Han sände sin son till oss, för vår befrielse. Från Joh. 3:16 läser vi: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”.
Men tyvärr glömmer människan ofta bort vad Gud gör för henne. Under glädjen tänker hon bara på sig själv. När hon misslyckas dömer hon Gud. I veckan läste jag vad en god vän skrivit efter att han hört talas om alla de massakrer som pågår i Kongo och man misstänker att den sittande regimen agerar mot sin egen befolkning. Två FN-experter, varav en svensk ung kvinna, Zaida Catalan, som skulle undersöka läget, har t.o.m. blivit kidnappade och mördade. Han kunde inte förstå att omvärlden sitter nästan passiv, eftersom det handlar om ekonomiska intressen med många stormakter i bakgrunden. Ingen ingrep och ganska kalla reaktioner kommer ganska sent också från de berörda regeringarna. Han skrev ungefär så här: ”Var finns den gode Gud som man ofta talar om? Ser han inte det här? Varför gör han ingenting?”
Han glömmer bort att det är vi människor som själva förstör allt det goda som Gud har gett oss.
Vi måste vara tacksamma!
- Gud kan straffa! Den bilden, vet jag att svenskar helst inte vill höra. Man hittar den straffande Guden i GT, säger man. Det var en av grunderna för debatten om försoning i slutet av 1800-talet här i Sverige och den orsakade många splittringar. Jag skall inte gå in på det. Men det som vi kan se här är att om Gud inte hade makten att straffa hade Jesus inte behövt komma till jorden. Trots att dörren är öppen för alla och även om det inte är tvingande att gå genom den, säger Jesus att Människosonen någon gång kommer att säga till vissa personer:
”Gå härifrån. Jag känner inte er”.
Det som vi måste veta är att människan, enligt prästen Camilla Lif som skriver om Luthers människosyn (i Kyrkans Tidning nr. 13, torsdag 30 mars 2017), är både rättfärdig och syndare. Bibeln säger:
”Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss” (1 Joh. 1:8).
De ormar som både GT och evangelietexten talar om kan innebära de konsekvenser som vår egen synd och vår otacksamhet kan dra med sig. När vi, t.ex. tycker att vi har hela makten och vi startar krig här och där, säljer vapen för att människor skall döda sina medmännniskor och när vi ger oss ut och förstör i andra länder, måste vi också inse att det blir många flyktingar som kommer att strömma till de länder där det råder fred. Oro sprider sig då i hela världen. Vi måste förstå att globaliseringen innebär att vi alla andas samma luft, vilket betyder att det som drabbar den ena kan få sina effekter även hos den andra. Många forskningar visar också att de flesta terrorister som skakar om vår jord ”skapas” av samma stormakter som hade dem tidigare som verktyg mot andra nationer. Konstigt!
Men det som är glädjande för oss är: ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.” Den dom som Jesus talar om handlar om att man kommer att fortsätta leva i mörkret. Man förlorar ljuset.
- Människan själv kan inte hitta en lösning för sina synder. Det första som vi måste göra är att ”bekänna våra synder” (1 Joh. 1:8–9). Lösningen till försoning kommer från Gud själv. Han använder ett tecken som liknar själva straffsymbolen, en orm. På samma sätt blev Jesus den människa som försonar oss med Gud, för att återställa den relation som den första människan, Adam, förstörde. Genom att titta på Jesus försonas man med Gud och med sig själv. Synen får här en stor betydelse. Liksom det ofta blir svårt att titta på den som man inte tycker om eller den som man har gjort illa, blir det svårt för en syndare att lyfta blicken och titta på Jesus. Men genom att se på Jesus får du leva!
Amen!
5:e söndagen i Fastan
2017-04-02
Predikan av pastor Josef Nsumbu
