Predikan på nätet: Det levande ordet

Joh. 6:60 – 69 
Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: ”Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. Och han fortsatte: ”Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.”

Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”

Reformationsdagen
Idag är sista söndagen innan Fastlagssöndagen, då alla våra tankar vänder sig mot påsken. Den här söndagen är det också ”Reformationsdagen”.  Det vill säga att vi i kyrkan tänker på det som hände under 1500-talet, då den universella kyrkan splittrades och en ny rörelse uppstod. Martin Luther, Jean Calvin, Zwingli och några andra från olika länder blev, under den tiden, de stora företrädarna för reformationen.

Dessa reagerade mot mycket inom den dåvarande katolska kyrkan. Själv hade Martin Luther hittat nittiofem (95) teser. Men en av de starkaste orsakerna till reformationen handlade om Guds ord. Medan påvens tal fick lika stort värde som det bibelordet ville reformatörerna ge det sistnämnda en speciell plats.  Det blev nästan på samma sätt som när Petrus och andra Jesu lärjungar förbjöds att fortsätta tala om Jesus. Då sa de inför domstolen: ”Man måste lyda Gud mer än människor”. (Apg. 5.29). Det vill säga att Guds ord är viktigare än människornas, oavsett om det handlar om en påve, en kung eller vem de än må vara. De kristna skall prioritera Guds vilja i allting de gör.

Så var det också på 1800-talet när väckelsen uppstod här i Sverige. Orsakerna var många, och ordet fick en viktig plats i väckelserörelsen.  Många var de som ville läsa Bibeln och de kallades ”läsare”.  Ville någon komma med egna tankar blev huvudfrågan: ”Vad står det skrivet?”

Det är nog den inställningen till Guds ord som kyrkan idag i viss mån har förlorat.

Johannes talar om det ordet i början av sitt evangelium i dessa termer: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud.  Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus” (Joh. 1.1–4).

Hela detta filosofiska resonemang, hela detta komplicerade tal visar hur starkt och levande Guds ord är.

Guds ord är gott. Det kan uppmuntra, det kan trösta, det kan leda och det ger liv. Men hamnar man i motposition till det kan det också såra, det kan bränna, det kan skada. Det är detta som dagens evangelietext handlar om.

Efter att Jesus hade gett mat till fem tusen människor och efter att han också hade överraskat sina lärjungar som hade sett honom gå på vattnet ville han tala för dem om vem han egentligen var:

”Jag är livets bröd” (Joh. 6:35). Det lät obegripligt för många, särskilt när han sa:  ”Den som äter av det brödet skall leva för evigt” (Joh. 6:51). Då började många tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt eget kött att äta (Joh. 6:52). Det är det man kallar ”antropofagi”, dvs att äta människokött. I Kongo skulle man tala om ”ndoki”.

Det ordet upplevdes svårt för många av Jesu efterföljare/lärjungar. Andra blev arga: ”Det är outhärdligt, det han säger: Vem står ut med att höra på honom?” sa de (Joh. 6:60). Många av dem lämnade honom, utom de tolv som skulle fortsätta att följa honom tills sista natten då han skulle bli förrådd. ”Inte vill väl ni också gå er väg?” frågade Jesus dem. ”Du har det eviga livets ord” svarade Petrus.

Vad kan vi lära oss av det här idag, när vi tänker på Luthers kamp för en kyrka som aktar Guds ord mer än kyrkoledarnas?

• Guds ord är en kraft, säger Paulus, en eld, säger Herren genom Jeremia. Evangeliet är en Guds kraft. Tänk att lärjungarna blev förföljda. De kastades i fängelse och blev t.o.m. martyrer. Men de höll fast vid det ord som Jesus hade gett dem. Det är det ord som vi fortsätter att förkunna än idag. Det var denna kraft som gjorde att Luther kunde stå emot en hel institution, den universella kyrkan, som höll på att ”gå vilse”.  Ibland behöver man inte vara rädd för att stå fast vid ordet även om vinden skulle blåsa åt ett annat håll.

• Guds ord berör alla människor och hela mänskligheten. Det är precis det som står i dagens episteltext: ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr. 4:12-13). Den som tar emot ordet förvandlas av det.
  
• Många är de som lämnar den rätta vägen när de tycker att det ord som vi förkunnar kanske är ”omodernt”.  Kyrkan tvingas anpassa sig till vissa förutsättningar, vilket begränsar henne så att hon blir som en vanlig förening. Men den kristna kyrkan skall först och främst grunda sin verksamhet på Guds ord. Jesus säger: ”De ord jag talat till er är ande och liv.” Ingen levande kyrka utan ord!

• Under vår tid är det många som utser sig själva till profeter, kyrkoledare, apostlar osv. Men mycket i deras budskap bygger på egna påståenden. Precis som det står i Jer. 23:23-29, är det många som säger:

”Jag har haft en dröm, en dröm, en dröm!” (Jer. 23:23-29). Men egentligen vill de försöka få Guds folk att glömma Herren. Jesus som visste deras avsikter sade: ”Men det är några av er som inte tror”.

Låt oss hålla oss vakna för att inte bli lurade. Hemligheten består i att hålla sig till Guds ord.

• Kyrkan finns där ordet förkunnas. För att återkomma till Luther kan man säga att kyrkan före reformationen definierades genom prästens närvaro (dvs kyrkan finns där biskopen finns), medan Luther definierade kyrkan som den plats där det sanna ordet/evangeliet förkunnas.

• Att höra och att göra: Det är bra att läsa eller höra ordet. Men det viktigaste är att vara dess görare, att leva med det (Jak. 1:22). Tänk på mycket som händer under vår tid: krig, rasism, mm.

Nu kommer några frågor till dig. Hur har ditt liv blivit sen du tog emot Jesus Kristus?  Hur påverkas du av Guds ord, det kristna budskap som förkunnas varje söndag? Kommer det in i ditt hjärta eller liknar du bara en ”ankas rygg” som aldrig blir blöt även om det skulle regna mycket på den?

Amen!

Söndag före Fastlagssöndagen: Sexagesima Reformationsdagen
20070219
Predikan av pastor Josef Nsumb