Dan. 7:9–10
Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Joh. 5:22–30
Jesus sade: ”Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Upp. 20:11-21:5
Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”
Domssöndagen
Idag är ”Domssöndagen”. Namnet låter märkligt. Ingen vill hamna i en domstol eller i en rättegång. Jag har sett många människor som inte har vågat uttala sig om en händelse som de har varit med om, bara därför att de inte vill kallas till domstol som vittnen. Även för den står på rätt sida känns domen alltid ganska skrämmande. Många skulle säkert vilja lösa konflikter på ett annat sätt än genom en rättegång.
Den fråga som många ställer om domssöndagen är: Vem blir domare? Vem är den som kommer att döma? Somliga tycker att det blir änglarna. Men Paulus säger att det är vi, du och jag, kristna, som kommer att döma änglar. Andra säger att det är Gud själv som kommer att döma genom sin Son, Jesus. Det är det som framkommer i dagens evangelietext. Att bli dömd av Gud kan låta ännu hårdare då det bara kan leda till döden. Man kan undra hur man då skall kunna uppstå från de döda. Men att bli dömd av Gud kan också kännas konstigt eftersom Gud är kärlek. Han kan inte fälla dom över sina älskade barn, säger man.
I kyrkoalmanackan har man placerat domsöndagen i slutet av kyrkoåret. Domstemat har funnits med sedan 1686. I samband med liturgi- och kalenderreformen 1969 talar den Romersk-katolska kyrkan om ”Kristus konungens dag”, i stället för domen. Man vill mest betona Jesu härlighet i stället för domen. I de kyrkor som bildades efter reformationen och särskilt de lutherska grenarna (som här i Sverige) har man talat om den ”yttersta domen”. Det var det tema som även våra missionärer predikade när de kom till Afrika. Det var ett skrämmande budskap för många. Men det ändrades 1983 till ”Kristi återkomst”. När man ser det från det perspektivet låter det mycket positivt, eftersom att få möta Jesus som kommer tillbaka blir någonting som många kan längta efter, i stället för att känna rädsla inför en dom.
Jag har berättat för er här någon gång om vår evangelist i Kongo som hade fått diagnosen obotlig cancer. För honom blev detta en kallelse till ett möte med Jesus. Han längtade efter att få se honom öga mot öga och skaka hand med den som han hade fått tjäna här på jorden.
Allting nytt
Den utveckling som dagens tema har genomgått under historiens gång kan kopplas till dagens texter. Låt oss snabbt titta på dem i en kronologisk ordning.
Daniels syn (7:9–10) handlar om en stor och gammal domare som tar plats på en tron av eldslågor och hjul. Böcker öppnas och rättegången börjar, kan man säga. Den bilden var mycket vanlig hos israeliterna.
Sedan kommer Jesu ord i Johannesevangeliet (5:22-30) om domarmakten som har överlåtits till Sonen. Men den texten handlar det mest om liv. Även de döda lämnar sina gravar. ”Liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv”.
Till slut kommer den profetiska Uppenbarelseboken (20:11-21:5), där det talas om en ny himmel och en ny jord. ”Se, jag gör allting nytt”, säger Herren.
När kommer Jesus?
Frågorna var många under Jesu tid: När blir det? Hur och var? osv. Även idag fortsätter man att ställa många frågor. Det var inte länge sen som jag fick en fråga av någon som undrade om det verkligen kommer att bli så som det står i Bibeln. Vi har också hört olika förkunnare som t.o.m. har angett datum för när allt detta skall hända. Det som världen mest fruktade var millennieskiftet år 2000. Man talade om att hela datasystemet skulle kollapsa. Somliga fortsätter att förutsäga datum. En del försöker betona det skrämmande i budskapet och många andra försöker kanske hålla folk vakna med ett lugnare budskap.
Att höra och att tro
Rädslan inför tidens slut bygger ofta på att man inte vet om man kommer att gå förlorad eller om man kommer att bli räddad. Med andra ord kommer man att dö eller kommer man att leva vidare? Jesus som kopplar sin återkomst till livet talar för oss om det viktigaste av allting som gäller tidens slut: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet”. Det vill säga att två saker är allra viktigast för oss: Att höra Jesu ord och att tro på Gud. Då att man inte faller under domen, utan går från död till liv, det är det vi kan kalla ”uppståndelsen”. Den som tror lever! Här får vi komma ihåg det som jag nämnde någon gång för er om en pastor som sa i sin predikan att de som väljer livet utan Gud är ”liken” som rör sig, ”döda människor som går”.
Den tro det handlar om föder goda gärningar. Det finns många som säger att de inte tror, ändå gör de goda gärningar. Men det viktigt att veta att tron föder goda gärningar, men goda gärningar kan inte garantera tron.
Någon sa: ”Här hittar vi också skillnaden mellan en människa och ett djur”. Han menade att tidigare sa man att en människa är ett socialt djur. Men idag visar det sig att djuren också kan vara sociala. Man trodde också tidigare att människan var det enda intelligenta djuret. Men vetenskapen visar att delfinen har nästan samma intelligenskapacitet som en människa och att elefanten, t.ex. kan bli mycket duktig i matematik. Om man skall vara ”hård” då är det bara ”tron på en gud” (den gudomliga), eller lättare sagt ”religion” som kanske kan bli en riktig skillnad mellan en människa och ett djur, eftersom ingenting visar att ett djur dyrkar Gud som en människa kan göra.
Den välkända franska filosofen och matematikern, René Descartes, som enligt vissa källor dog i Stockholm 11 februari 1650, sa: ”Cogito, ergo sum”, vilket betyder ”Jag tänker, alltså finns jag till”. Vi kristna kan i stället säga: ”Jag tror, det betyder att jag lever!” Med andra ord: tror du inte, lever du inte heller!
Amen!
Låt oss be:
Herre, tack att jag får leva när jag tror och tack att jag får tro när jag lever.
Amen!
Domssöndagen
20161120
Predikan av pastor Josef Nsumbu
