Joh. 15:10–17 (s.1572 i Psalmboken)
Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
Inledning
Föra söndag hade vi som tema ”Den gode herden”. I söndags handlade det om ”Vägen till livet”. I dag talar vi om ”Att växa i tro”. Man skulle kunna säga att om man följer den gode herden hittar man vägen till livet, och då växer man i tro.
Det finns många tecken på liv. Det kan handla om rörelser eller förändringar. Det finns dock många saker som kan röra sig, men som inte är vid liv. Även när det gäller förändringar, finns det många saker som förändras utan att vara vid liv eller andra som förändras på ett sätt som visar att de inte längre är vid liv. Den förändring som bäst visar ett tecken på liv är ”växande”. Man kan säga då att det som växer är det som lever eller det som lever växer. Ibland tror man att en äldre människa är den som har slutat växa upp. Det kan stämma fysiskt, men egentligen fortsätter man att växa i livet på olika sätt. När jag tittar på gamla bilder av mig själv märker jag att det är mycket som har förändrats på mig sedan jag blev vuxen. Jag har börjat tappa hår, mitt utseende har blivit annorlunda osv. Att växa upp kan också betyda att man mår bra.
Sitt kvar på vinstocken
Dagens evangelietext betonar mycket det som låter någonting växa. Jesus använder vinstocken som exempel i början av kapitlet. ”Jag är den sanna vinstocken”, säger han ”och ni är grenarna”. Den bilden låter mig tänka på fem olika typer av grenar som man kan hitta på ett träd och som kan symbolisera de olika människor som vi är i kyrkan och i samhället:
- Den gren som inte sitter kvar på trädet faller på marken. Den torkar ganska snart och den kan eldas. Så är det för den som av sig själv vill leva långt ifrån Guds nåd, väljer konstiga vägar och blir helt förlorad.
- Den gren som sitter kvar på trädet men som inte längre får näring från trädet torkar också. Den tappar blad, den kan inte bära några frukter. Det är mycket farligt för den som klättrar upp på trädet att sitta på en sådan gren. Skulle det inte finnas ved på marken kan man ta bort den. Har man trädet i trädgården måste man också hugga bort den, eftersom den bara belastar trädet. Det handlar om de människor som försöker hänga med, men som själva väljer att inte vilja göra någonting och att inte vilja ha någon kontakt med resten av kyrkan/samhället. De blir bara en börda.
- Den gren som sitter kvar på trädet och bär blad men inga frukter lever men får kanske inte tillräckligt med näring. Den gör trädet vackert, men ingenting mer. Det gäller dem som fyller tomrum i kyrkan/samhället. De får allt från den/det (omsorg, bön, bidrag mm.), men av olika anledningar kan de i sin tur inte bidra med någonting, trots att de har den möjligheten. Jag skall inte fälla en dom eller försvara någon här. Jag tänker inte på alla dem som är med i församlingen men som kanske inte kan delta i några aktiviteter p.g.a. sjukdomar, ålder mm. utan det handlar om den som har möjligheter men som inte vill. Det kan hända att det är trädet (kyrkan) som kanske inte ger tillräckligt med näring (ord) till grenen (församlingsmedlemmen) eller grenen själv som inte vill ta emot någonting.
- Den gren som sitter på trädet, bär blad, blommar, ger frukt som inte består. Den tappar blommorna och/eller frukterna innan de blir mogna. Så kan det bli för många som kämpar hela tiden och vill göra någonting, eller de som kan lätt tappa sina frukter, sitt tålamod, sin ödmjukhet, sin kärlek mm. så fort det blåser en liten vind emot dem. De saknar styrka i sin tro.
- Den gren som sitter kvar på trädet, bär blad och frukter som består. Att bära frukt är en sak och att bära frukt som består är en annan sak. Trädet är Jesus. Det är också hans kyrka som han själv kallar sin kropp. Han vill att vi skall stanna kvar i trädet, kyrkan, och hålla fast vid hans ord och bära frukt som består. En gång kristen, alltid kristen!
Vilken typ av gren är du i kyrkan och i samhället?
Vi lever av Jesu bud som är kärlek
Det är viktigt att få se hur grenarna är beroende av huvudträdet och av den mat som de får av det. På samma sätt vill Jesus visa hur mycket vi är beroende av honom och av hans bud. Han är vårt träd. I honom har vi vår början, vårt ursprung. Av honom får vi vårt liv. Han bär oss och ger oss allt vi behöver. Vi lever av hans bud. Många är de som en gång i tiden tog emot Jesus i sina liv. De döptes och kanske konfirmerades också. Men nu finns de inte längre kvar i kyrkan. De frukter som de bar en gång i tiden har försvunnit. Det finns många andra som kanske fortfarande går till kyrkan. Men deras sätt att leva skiljer sig inte från de icke-kristnas. De tror att de fortfarande lever. Kanske gör de det, men de bär ingen frukt.
När man talar om Jesu bud är det många som bara räknar alla bud som nämns i Bibeln. De tycker att det blir en tung börda som ingen kan bära. Men det finns ett svar på deras bekymmer, en lösning till deras funderingar. Jesus talar om det enda bud som sammanfattar alla: Kärlek. Det är kärlek som ger liv. ”Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra”, säger han. Dem som han älskar kallar han ”vänner”, inte ”tjänare”. Han menar att den kontakt som finns mellan den kristna och Herren är mer än en tjänsterelation. Det blir en djup vänskap.
Slutsats
Det är viktigt för var och en av oss att fundera över sitt liv och se om det sker några positiva förändringar som kan innebära att man har vuxit upp. Man skall inte se ut på samma sätt som man gjorde när man var liten. Du har funnits en viss tid i kyrkan. Vad är det som har ändrats i dig? Den bästa förändringen handlar om kärlek. Hur mycket älskar jag min Herre? Hur mycket älskar jag min nästa? Jesus, vår Herre, visade exempel. Han gav sitt liv för dig och för mig. Det kan kännas svårt att förstå. Det är klart att detta är det idealiska sättet att visa kärlek. Men hur mycket har du lärt dig utav det?
Amen!
Femte söndagen i Påsktiden
20160424
Predikan av Josef Nsumbu