Jesus Syraks vishet 28:3-7 (s. 1567 i Psalmboken)
Om en människa bär på agg mot en annan, hur kan hon då kräva läkedom av Herren? Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska, men när hon själv har syndat tar hon till böner! Hon bär på agg, hon som själv är dödlig — vem skall då ge försoning för hennes synder? Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden. Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.
Joh. 14:1–14 (s.1568 i Psalmboken)
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.
Temat
Dagens tema är ”Vägen till livet”. En väg är från början ett kommunikationsmedel. Den leder alltid någonstans. För att veta vilken väg man skall ta måste man veta vart man vill komma, eftersom vägarna är många och olika. Vissa vägar är långa, andra är korta. En del är raka och andra krokiga. På vissa vägar finns många höga backar, men de andra är helt platta. På vissa vägar kör man över broar medan man på andra måste åka färja. Många vägar är asfalterade, men andra är fortfarande grusvägar. Det kan också finnas vägar som har alla dessa egenskaper.
Den väg som det handlar om i dagens tema skall leda till livet. När man tänker på livet avser man både det liv som vi har här och nu och den framtid som vi kanske längtar efter eller hoppas på.
Livet här och nu
Angående dagens liv har vi några tankar från dagens gammaltestamentliga läsning. Den är hämtad från en bok som vi säkert inte är bekanta med. Det kan låta konstigt, men låt oss göra en liten parentes.
Bibeln, den heliga boken, är en samling av många böcker. Det är ett bibliotek som har en lång historia. I gamla tider läste de troende separata böcker som betraktades som grund för deras tro. Valet av dessa böcker grundade sig på olika kriterier.
När man skulle sätta samman hela Bibeln blev en del böcker mycket omdiskuterade. Vi skall inte fördjupa oss i detta under en predikan som bara är begränsad till några minuter. Men vi skall veta att de bibelböcker som gjorde anspråk på en sådan auktoritet men som inte erkändes kallades apokryfer, från grekiskans apokryphos som betyder gömd, fördold, svårbegriplig. De gammaltestamentliga böcker som ansågs som en del av Bibeln av ortodoxa och katoliker men inte av protestanter kallades av de sistnämnda för apokryfer, och av de förstnämnda för deuterokanoniska böcker.
Som ni märker har vi idag fått en text från en apokryf bok, nämligen Jesus Syraks vishet. Boken placeras i Gamla Testamentet, och det vill säga att den Jesus som man nämner här inte är samma Jesus som finns i Nya Testamentet. Men budskapet i boken hjälper oss att få goda råd för vårt liv.
Den text som vi hörde läsas idag talar om livet oss människor emellan. Det händer ofta att vi hamnar i konflikt med varandra. Ibland tror vi att vi själva omedelbart kan lösa allting, eftersom vi bara ser den dag då vi lever, det liv som vi har just nu. Det leder till hat, hot, missförstånd, krig, splittring osv. Men visheten säger: ”Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden. Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel”.
Det handlar om att först tänka på vad man själv gör i stället för att förlora sin tid på vad de andra gör. Det påminner mig om Dag Hammarskjölds ord: ”Den längsta resan är resan inåt”. Här kan jag också säga: Den längsta vägen eller den svåraste vägen är vägen inåt. Det gäller att välja vad man skall ta på sig och vad man skall försöka undvika. I Kongo säger man att Gud inte gav oss hjul eller däck utan två fötter. Det vill säga att när vi går måste vi trampa på vissa stenar och hoppa över de andra. Ingen kan trampa på alla stenar på sin väg, särskilt inte på dem som man ser kan skada en.
Det framtida livet
När Jesus skulle lämna sina lärjungar talade han bl.a. om vägen. Vi är fortfarande i påsktiden. I söndags hörde vi att under den tid som gick mellan Jesu uppståndelse och pingstdagen funderade lärjungarna mycket på vem Jesus var. De försökte komma ihåg allt som han hade visat och som han hade sagt dem. Det är samma sak som vi gör också idag.
Enligt dagens evangelietext talade Jesus om sin framtid, men också om lärjungarnas framtid. ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig” sa han. Ett tal som börjar med dessa ord måste ha en speciell betydelse för åhörarna. ”I min faders hus finns många rum”, fortsatt han. Det blev en försäkring för lärjungarna. Det skulle man kunna betrakta som ett svar på Petrus oro när han frågade Jesus: ”Vad kommer vi att få, vi som har lämnat allt?” Svaret blev: ”ett evigt liv”.
Jesus talar nu om det eviga livet, om slutstationen, om målet. ”Nu går jag bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är”. Med dessa ord hade Jesus beskrivit hela framtiden för sina lärjungar. Många teologer har betonat den geografiska aspekten och stöder tanken om att vi kommer att stanna här på jorden, medan andra säger att vi kommer att flyttas någon annanstans. Det viktigaste för oss är att vi kommer att finnas där Jesus finns.
Men sedan sade Jesus igen: ”Vägen dit jag går, den känner ni”. Det här ordet skapade en ny oro hos lärjungar, och Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig …” Det svaret kom med en ny dimension av det som lärjungarna undrade över, vem Jesus var. I söndags hörde vi om att Jesus är den gode herden. Idag säger han att han är vägen, sanningen och livet. Vägarna kan vara många och olika, men alla är inte sanna och inte livet heller. Med andra ord, Jesus är en speciell väg. Den vägen har ett mål: Fadern, Gud, livet och kärleken.
Jesu svar blev komplicerat för lärjungarna. Filippos fattar sig kort och säger: ”Visa oss Fadern, det är nog för oss”. Det kändes som när någon berättar om vägen till Stockholm och hans beskrivning känns svår att begripa, då frågar man honom: var ligger Stockholm och det räcker. Så är det idag med Gps. Man lyssnar inte längre på vägbeskrivningar utan det räcker att man skriver rätt adress. Men det hände att någon skulle till Göteborg från Stockholm, men hans Gps visade honom en väg som skulle ta honom genom hela Danmark innan han skulle nå sitt mål.
Filippos fråga kan handla om de olika religioner som vi hör talas om under vår tid. Om det är så att alla talar om en och samma Gud, då blir frågan: räcker det att man känner Gud eller behöver man också veta vilken väg man skall gå på? Kanske går det att nå det redan kända målet. Men för vissa är vägarna raka och för andra är de ganska krokiga och man kan lätt gå vilse på dem.
Min fråga är nu: Hur trivs du på den väg som du har valt? Jesus säger: ”Tro på mig … Jag är i Fadern och Fadern i mig … Den som har sett mig har sett Fadern …” Som kristna skulle vi kunna säga att Jesus är den kortaste, den rakaste och den bästa vägen. Egentligen är det inte upp till oss att bedöma andras vägar. ”Glöm andras fel”. Kanske kommer de också fram, vem vet? Men det som vi skall vara säkra på det är vår egen väg till livet här och nu och i framtiden, Jesus, som är den bästa och den lättaste. Tror du på den?
Amen!
Fjärde söndagen i Påsktiden
20160417
Predikan av Josef Nsumbu
