Predikan av Josef Nsumbu 19/4: ”Påskens vittnen”

Joh. 20:24–31

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

Att tro på Gud har de senaste decennierna varit och kanske fortfarande är en stor fråga i västländerna. Sekulariseringen är långt gången och det materiella dominerar nästan över det andliga.

Under en sådan kristid som den vi befinner oss i idag, då människor är tvungna att stanna hemma, funderar vi säkert på olika frågor och inte minst på livet och döden. Genom sociala medier sprids olika information. En del försöker lugna ner oss, medan andra bara ökar vår oro. Vi delar olika åsikter med varandra.

Förra veckan fick jag av en god vän, som är läkare någonstans i världen, en intressant tanke som jag vill dela med er. Han skrev så här: ”Coronaviruset är osynligt i mänskliga ögon. Det dödar och hela världen tror på det. Gud är osynlig i mänskliga ögon, han ger liv, men många vill inte tro på honom”.

När jag var liten var det några bibliska namn som vi kopplade till speciella betydelser. När det gällde kvinnor så tänkte vi t.ex. på Eva som ledde sin man på fall i synden, Marta som var duktig i köket och Maria, jungfrun, som var snygg, god och ärlig. När det gällde män så tänkte vi t.ex. på Petrus eller Peter som modig, Judas, som en förrädare eller en hycklare som kunde lura till och med sin bäste vän och Tomas, som en tvivlare eller en person som ifrågasatte allting och bara trodde på materiella bevis.

En dag visade sig Jesus, den uppståndne, för sina lärjungar som var samlade i ett rum med låsta dörrar. Men Tomas var inte med dem. När de andra lärjungarna berättade för honom om att de hade sett Jesus, kunde han inte tro på det. Han ville se med sina egna ögon, men också känna med egna händer. ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte”, sa han.

Den här berättelsen är väl känd och vi får lära mycket av den.

1. När man är frånvarande kan man missa mycket. Johannes skriver inte var Tomas var den dagen då Jesus besökte de andra lärjungarna. Det kan hända att han hade någonting annat att göra. Han var tvilling, kanske var han i stan för att hälsa på sin tvillingbror/syster. Vi behöver inte spekulera om detta. Vi får bara konstatera att medan han var borta, så kom Jesus. Nu lever vi i en helt annorlunda situation. Vi tvingas hålla oss hemma och inte möta varandra. Men vi måste veta att i normala tider har den kristna tron med ett liv tillsammans att göra. I Ps. 133 läser vi: ”Vad det är gott och ljuvligt att bröder (och systrar) är tillsammans … Där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider”. Jesus själv använde liknelsen om vinstocken, där vi är grenar. Den som inte är kvar i honom, som alla andra, kan inte bära frukt (Joh. 15:1–10). Han sa också: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matt. 18:20). Även Jesu sista bön för sina lärjungar handlade mycket deras enhet (Joh. 17).

Allt det här passar bra med vårt tema för detta år i S:t Eskilskyrkan, ”Att växa tillsammans”. Ibland missar vi mycket när vi bara utan orsak håller oss borta ifrån våra medlärjungar, våra medkristna eller andra kyrkomedlemmar, vi som är en församling. Håll dig kvar i gemenskap, då får du, tillsammans med de andra, se den uppståndne Jesus.

2. Tomas var tydlig. Han ställde höga beviskrav. De bevis som han var ute efter var inte att hans kollegor vittnade för honom, utan att han själv fick möta Jesus. Man märker hur tydlig han var i sin begäran. Det handlar om att ställa en rätt och tydlig fråga för att få ett rätt och tydligt svar.

Tyvärr har vi ofta utvecklat en ”diplomatisk tro”, med ”diplomatiska böner” och även ”diplomatiskt liv” inför varandra. Ändå väntar vi alltid på tydliga bönesvar. Normalt skall en vetenskaplig fråga få ett vetenskapligt svar, på en politisk fråga svarar man politiskt och en diplomatisk fråga får ett diplomatiskt svar. Men Gud i sin nåd ger oss alltid tydliga svar. Det är upp till oss att öppna våra ögon, öron och hjärtan för att förstå det. Men Tomas fråga kan bli ett exempel för oss. Vi bör inte vara diplomatiska inför Gud, utan vi skall be tydligt om det som vi har på hjärtat.

3. Gud hör alla böner. Jesus var inte på plats när Tomas tvivlade och ställde sina krav. Men Jesus visste exakt vad han tänkte. Gud läser alla våra tankar och hör när vi ropar. Ibland kan man tro på att Herren är borta och att han inte kan höra vad vi säger eller förstå vad vi känner. Även under denna krisperiod finns många som undrar om Gud verkligen finns, var han är, varför han inte kan ingripa. Herren ser, hör och gör, även när vi inte kan ana det. Det fick Tomas uppleva. När Jesus visade sig på nytt vände han sig direkt bara till Tomas. Herren förstår allting som du undrar över även i tystnad.

4. Efter att Tomas hade fått sitt svar kom han fram till en stark och tydlig bekännelse: ”Min Herre och min Gud.” Den bekännelsen betraktas av många teologer, som den tydligaste om Jesu gudomlighet som finns i Bibeln. Den uppståndne Herren är Gud. Frågan kan ställas om vem Jesus är för dig eller för mig. Somliga betraktar honom som profet, andra som mästare eller ledare. Kanske behöver du honom idag som läkare som kan hela dig, som beskyddare eller som tröstare för dig som har förlorat någon. Men genom Tomas bekännelse, som var ett resultat av hans upplevelse, vet vi att Jesus är mer än allting vi kan tänka oss. Han är Gud. Detta ger oss mer trygghet. Vi kan komma till honom med allting som tynger i livet och han vet allt vad vi känner.

5. Tomas fick tro efter att han hade fått de konkreta bevis som han hade väntat på. Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Det här ordet gäller dig och mig. Ingen av oss har sett Jesus fysiskt. Det kan hända att han uppenbarar sig för någon på ett visst sätt. Men salig är du som inte har sett ändå tror. Salig är du också som kanske känner dig sjuk men ändå hoppas på att bli frisk. Salig är du som inte har drabbats av viruset, men som tror på Herrens beskydd.

6. Vi har stor anledning att tro på Jesus, även om vi inte har sett honom. Johannes styrker detta genom att säga att det också fanns många andra tecken som inte har tagits med i Bibeln, som Jesus hade gjort i sina lärjungars åsyn. Men, fortsätter han, det som finns med har upptecknats för att du och jag skall tro att Jesus verkligen är Messias, Guds son, och för att du och jag genom att tro skall ha liv i hans namn.

Käre vän, ”Coronaviruset är osynligt i mänskliga ögon. Det dödar och hela världen tror på det. Gud är osynlig i mänskliga ögon, han ger liv, men många vill inte tro på honom”. Tro på den uppståndne Herren, Jesus. Han ger liv.

Min Herre, min Gud!

Amen!