Luk.1:39–45
Då sade Maria: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. 54/55Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”
Magnificat är en av de fyra hymner som är bevarade i Lukasevangeliets två första kapitel. De andra är Benedictus (1:68–79), Gloria in excelsis deo (2:14) och Nunc dimittis (2:29-32). Namnen på hymnerna är en latinsk översättning av de första orden. Magnificat betyder ära, benedictus vill säga välsignad, Gloria in excelsis deo betyder ära i höjden åt Gud och Nunc dimittis, nu låter du din tjänare.
Den sistnämnda är Simeons hymn vid Jesu välsignelse, medan den näst sista är änglarnas sång vid Jesu födelse. Benedictus var Sakarias tacksägelsesång, vid Johannes födelse och dagens psalm var Marias sång vid bekräftelsen, hos Elisabeth, av ängelns budskap om att hon skulle bli Herrens mor.
Alla dessa hymner handlar om tacksägelse och i dagens hymn betonas starkt äran. Den kan jämföras med den som Hanna, i GT (1 Sam. 2:1–10), sjöng efter att hon hade lämnat Samuel i Guds händer i templet. Här ser man människor som hade väntat och längtat efter någonting speciellt, såsom Hanna, Simeon och Sakaria, men också andra såsom Maria, som inte hade sökt eller förväntat sig någonting speciellt, men som blivit välsignade av Herren.
Idag är det Jungfru Marie bebådelsedag. Det vill säga att det är nio månader kvar till jul. Men vi ser att vi också befinner oss mitt i fastetiden och mitt i en tid då hela världen kämpar mot spridningen av Coronaviruset. Man kan ställa sig frågan: Är det verkligen dags att tala om tacksägelse och om ära?
När man läser Marias sång finner man mycket som man kan fundera på.
– Först lyfter hon Herrens storhet. I svåra situationer glömmer vi ibland bort att vi har en Gud som är allsmäktig, en Gud som är stor. Vi har stor anledning att lita på honom, eftersom han har hela makten i sina händer. Han kan även besegra alla möjliga virus som dödar människor.
– För det andra bekänner Maria sin ringhet. Hon ser hur liten, hur svag, hur fattig hon är, jämfört med de människor som ofta visar hur duktiga, starka, rika osv. de är. Vi tror t.o.m. att vi kan hålla allting under kontroll. Tänk att nu är det ett virus, som vi ens inte kan se med våra egna ögon, som skakar om även de största makthavarna på jorden.
– För det tredje märker man att Maria betonar Herrens rättfärdighet. Alla människor är lika mycket värda. Detta blir nog även ett budskap till oss under vår tid. Vi pekar ofta finger mot varandra och talar om vi och de. Men inför en sådan pandemi som coronaviruset ser vi ingen som kan klara sig själv. Vi måste hjälpa varandra. Den sjukdomen drabbar inte bara fattiga, inte bara kvinnor, inte bara utlänningar, inte bara färgade osv. Den drabbar oss alla.
– För det fjärde lyfter Maria även Guds barmhärtighet och kärlek. Det står så här: ”Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: Att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” Det vill säga att oavsett vad som händer kan Gud aldrig överge sina barn. Det var det som, även Jesus lovade sina lärjungar: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:20).
I söndags hörde vi om hur Gud kan använda svåra tider för att visa oss nya vägar eller nya möjligheter genom det som han redan har gett oss. Låt oss lära oss av det som händer idag och ge Gud en plats för att verka, så att vi också skall kunna tacka honom och prisa hans namn.
I dagens psaltartext (Ps. 147:7–15) kan man läsa: ”Han gläder sig inte åt stridshästars snabba steg”. Men tänk hur mycket människan, under vår tid, har satsat på stridsvagnar och sofistikerade vapen. ”Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd”, fortsätter psalmisten. Nu är det dags för alla som har makt och för hela världen, att prioritera människans hälsa, människans liv, i ställer för hennes död.
Många budskap cirkulerar också nu på sociala medier. En del ger oss hopp och styrka, men andra sprider bara oro. Vem skall man lyssna till? Det finns de som har börjat politisera det som händer just nu, i stället för att se hur vi skall kunna samla våra tankar och krafter för att kunna rädda situationen. Det finns också de som anser att läget är ett tillfälle för stora ekonomiska vinster. Man har även hört talas om sådana som försöker spiritualisera situationen och talar om Jesu återkomst. Själv ser jag i allt det här ett budskap, en utmaning och en bekännelse om hur liten och hur svag jag som människa är och att jag bara måste lita på Gud, den allsmäktige.
Här utmanas vi nu att i stället för att satsa så många miljarder på vapenproduktion så som vi hitintills har gjort, så måste vi nu prioritera människans hälsa och dem som kämpar för att rädda våra liv.
I stället för att öka vår egoism, vår själviskhet, måste vi prioritera solidaritet mellan oss och mellan nationer och länder. Ty, inget land kan av sig självt bekämpa en sådan katastrof som coronaviruset. Vi måste hjälpa varandra.
Jag är så liten, du är så svag, vi är bara människor. Men Gud är allsmäktig. Honom får vi tacka, hans namn skall vi prisa även under prövningens stund. Ty, det står skrivet: ”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.”
Min vän, var inte rädd!
Amen!
