Luk. 4:16-23
Jesus kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josef son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! Och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”
Sakarja 9:9–10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Hosianna! Hosianna! Hosianna!
Så lät det när Jesus tågade in i Jerusalem. Det var uppfyllelsen av en profetia. En dag som hela Israels folk hade väntat på. En dag som Sakarja hade profeterat om för det folk som befann sig i en babylonisk fångenskap, när han sa: ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given…”
Det var en följd av ett suveränt beslut av Gud själv som sa till profeten: ”Jag vill hålla vakt vid mitt hus mot härar som kommer och går. Aldrig mer skall någon förtryckare komma. Nu är mina ögon öppna.”
Detta budskap hördes av Israels folk många hundra år före Kristus (6 eller 4). Men samma budskap fick de höra igen den dagen då Jesus tågade in i Jerusalem (Matt.21:1–9). Orden adresserades till ett folk i nöd, ett folk som längtade efter ett bättre liv, ett folk i kamp.
Det hemliga budskapet uppenbaras.
Det var mitt i det sammanhanget som Jesus kom tillbaka till sin egen by, där han hade växt upp och som hans föräldrar hörde till. Där brukade han gå till synagogan. Det var en god vana som många i vår tid har förlorat. Men alla sabbater var inte lika varandra. Den här gången ville Jesus påminna om ett ord som man redan hade läst gång på gång i synagogorna och kanske i hemmen också. På samma sätt påminns vi om adventsbudskapet varje år.
Bibelböckerna var inte samlade i en enda bok såsom i Bibeln idag. När Jesus reste sig i synagogan för att läsa, gav man honom profeten Jesajas bok. Det står inte i Bibeln varför det var precis denna bok. Om man vill spekulera kan man säga att det kanske var en kalender som man brukade följa. Men det är inte detta som intresserar oss just nu, utan den text han läste: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Jes.61:1ff).
Jesus kopplar detta budskap till profetiorna, så att när han blev färdig, rullade ihop boken, gav den tillbaka till tjänaren, och satte sig, sade: ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Även om det var så kortfattat gick orden rakt in i åhörarnas hjärtan så att många (det står alla i Bibeln) prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Men denna predikan startade å ena sidan ett samtal och å andra en diskussion som fick en hel del av byborna att vilja störta ner honom från det berg som staden låg på.
Här handlar det om ett skriftställe som har gått i uppfyllelse, ett ord som blivit verklighet. Trots att Jesajas bok lästes gång på gång i synagogorna, var det svårt för Israels folk att förstå vad och vem ordet handlade om. Att läsa är en sak, men att förstå är en annan sak. Det var precis det som hände den etiopiske hovmannen på väg hem från Jerusalem: ”Hur skulle jag kunna (förstå) det utan att någon vägleder mig?” sa han till Filippos (Apg. 8:31).
Tyvärr har vi, även under vår tid, ifrågasatt också det som har förkunnats för oss. Alla vill tycka och alla vill förkunna. Men när alla blir förkunnare vet man inte längre vem eller vad man skall lyssna på.
Min broder, min syster, min vän, förstår du vad du läser eller vad du har läst eller vad du har fått höra under många år?
Ett budskap i vår tid.
Israels dåvarande situation kan likna den som många länder har idag; länder som är offer för en ny sorts av kolonisation, för exploatering, för förtryck, för terrorism, för krig osv. Många andra drabbas hårt av naturkatastrofer av olika slag. De, också, skulle vilja höra ett liknande hoppfullt budskap. Medan vi går in i adventstiden, behöver kurderna vid gränsen mellan Turkiet och Syrien, t.ex., höra ett fredsbudskap. Medan alla tankar vänder sig mot julen och julklappar packas, längtar många arbetslösa även i Sverige efter ett jobb med en god lön. Medan julkort eller julmejl skrivs, önskar många en kärleksfull hälsning. Medan julborden dukas och bokas behöver många äldre och sjuka tillsyn.
Igår, när vi hade julstuga, fick jag en fråga av en av våra besökare: ”Trivs du här i Eskilstuna?” Mitt svar blev ja. Sen frågade han igen: Trivs du i S:t Eskilskyrkan?” ”Ja”, svarade jag. Då fortsatte han: ”Det är bra, eftersom dina släktingar (han menade de svarta) i Italien har utsatts mycket för diskriminering den senaste tiden”. Ja, medan ljusen tänds vid våra fönster, behöver de människor som ifrågasätts av sina medmänniskor (p.g.a. sin hudfärg eller sitt ursprung) bli accepterade och respekterade.
De begrepp som finns i den text som Jesus läste den dagen, är ett exempel på allt det goda som han vill för oss: – glädjebud till de fattiga (Är du inte fattig materiellt, kanske du är det andligt), – befrielse för de fångna (nu sitter du inte i fängelse, men du är kanske fången i ett system eller vissa traditioner), – syn för de blinda (du ser, men kanske ser du inte allting eller förstår inte allt), – frihet till de förtryckta (ingen förtrycker dig, men på något sätt saknar du kanske frihet), – nåd för alla (där omfattas hela jorden, hela skapelsen).
Du har kanske levt med en vana som Jesus vill göra speciell idag. Denna adventsperiod blir nog annorlunda för dig. Du längtar säkert efter någonting. Du önskar säkert någonting. Kanske har du t.o.m fått ett löfte om något som du tycker kommer att förändra hela ditt liv. Här i S:t Eskilskyrkan har vi t.o.m. haft ett viktigt tema under hela året: En växande gemenskap. Det betyder att vi vill bli flera men också att vi vill komma så nära varandra som möjligt. Nu har vi beslutat att fortsätta med samma vision. Tänk om Jesus, i allt detta, skulle säga till dig och till mig idag: ”Nu har detta löfte gått i uppfyllelse!” Hur skulle du då reagera?
Amen!
1:a Söndagen i Advent
2019-12-01
Predikan av pastor Josef Nsumbu
