Predikan på nätet: Den Helige Anden

Joh. 14:15–21
Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.”

Apg. 2:1–21
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.” I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad betyder detta?” Men andra gjorde sig lustiga och sade: ”De har druckit sig fulla på halvjäst vin.”

Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: ”Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:

Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

Den dagen var de samlade alla, det vill säga de elva och Mattias som hade blivit antagen till apostel, i stället för Judas som redan hade tagit sitt liv.

De var samlade alla. Det fanns kanske flera andra med. De var säkert inte i rummet på övervåningen. Enligt Lukasevangeliet (24:53) var lärjungarna efter Kristi himmelsfärds dag, ständigt i templet och prisade Gud.

De var säkert glada, efter att Jesus hade visat sig för dem så många gånger och att han själv hade sagt till dem att de skulle vänta på någonting som skulle hända. De stannade i Jerusalem. Rädslan hade börjat försvinna. De hade själva sett Jesus levande, stiga upp till himlen.

Det var en väntetid, som vi hörde talas om i söndags. Det blev en spännande tid. Hjälparen skulle komma, men ingen visste när och hur det skulle hända.

Femtio dagar efter påskhelgen (därav namnet pingstdagen), brukade det vara en högtid. Det var den första dagen i veckan, som också kallades för veckohögtiden (5 Mose 16:10), bärgningshögtiden (2 Mose 23:16) och förstlingsoffrets dag (4 Mose 28:26).

Man kan säga att det som inträffade inföll mitt under en judisk tradition, precis som det har varit många andra gånger, då Gud velat göra någonting speciellt för sitt folk. Han ville ge en annan betydelse till traditionen. Så kan han också förvandla en del av våra vanor till speciella minnen och till sin egen ära.

En fikastund, till exempel, kan bli en möjlighet att trösta någon. En morgon- eller kvällspromenad under sommaren kan bli en evangelisationsmöjlighet. En fotbollsmatch kan förvandlas till ett vittnesbördstillfälle, en vanlig gudstjänst som denna kan också bli ett tillfälle för en fin och levande gemenskap osv.

Den dagen, den pingstdagen, hände det väldigt mycket. Det skulle kunna ta en hel dag att återberätta allting. Men låt oss kort ta upp tio helt oväntade saker som hände:

1. Ett dån som av en stormvind hördes och fyllde hela huset. Gud ingriper inte bara hemligt. Den dagen blev det ett dån som alla kunde höra.
2. Tungor som av eld sågs fördela sig och stanna på var och en av dem. Det som Gud gör i oss blir tydligt för alla. Så är det med omvändelsen. Omgivningen ser tydligt att man har blivit en ny människa.
3. Anden fyllde hela huset. Det handlade inte bara om en del av huset. Ofta fäller vi omdömen om varandra och säger att de eller vi har den helige Anden men inte de där andra. Men här kunde de som var där se att alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med ord som Anden ingav dem, inte egna ord.
4. Hela skaran i Jerusalem samlades när dånet ljöd. Här visar det sig att det som Gud gör i och med oss skall samla folk, inte skrämma bort dem. Det betyder att om jag blir orsak till att folk flyr bort måste jag tänka lite till och ändra mitt sätt att leva.
5. Var och en hörde just sitt språk talas, vilket skapade en stor förvirring bland lyssnare som kom från olika håll. Det betyder att det budskap som Gud ger oss skall vara så tydligt som möjligt för vår omgivning. Det är det som kan skapa förvåning och som i sin tur öppnar en dörr för nyfikenhet.
6. Ingen visste vad han skulle tro, utan undrade: ”Vad betyder detta?” Den nyfikenhet som uppstår väcker frågan om betydelsen. Många kan börja undra vad det betyder att, till exempel, bli döpt, att bli medlem osv. Vi behöver inte argumentera. Låt frågan komma upp. Vårt enda svar blir precis som Filippos till Nathanael (Joh. 1:46): ” Följ med och se!”
7. Andra var snabba med sina slutsatser: ”De har druckit sig fulla på halvjäst vin.” Låt oss inte bli förvånade att vi ibland kan bli missuppfattade eller misstolkade.
8. Då steg Petrus fram och började predika och utmanade dem till att tro på den uppståndne. Vid missuppfattning ta nästa steg: Vittna! Vårt eget vittnesbörd är vårt starkaste svar på alla frågor om tron. Ofta är vi svaga när det gäller att vittna. I stället för att berätta om det som vi själva har varit med om brukar vi argumentera. Vårt eget resonnemang kan inte omvända någon utan vårt levande vittnesbörd, eftersom det handlar om det som vi verkligen har hört, sett eller känt och som ingen kan ta ifrån oss.
9. Ordet träffade dem i hjärtat och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” (Apg. 2:37). Den här frågan är den som öppnar dörren för att komma in i det kristna huset. Är du med i församlingen skall du vara beredd att öppna för den som ställer den frågan. Har du själv kommit fram till den frågan skall du veta att du verkligen är framför dörren. Höj bara rösten så öppnar man åt dig.
10. De som tog till sig hans ord lät döpa sig och det blev tre tusen nya kristna. Det blev en starkt växande gemenskap. Till och med större än i mitt hemland där vi ibland räknar antalet omvända i flera hundratal under vissa stora möten. Tretusen nya kristna, det blev ett riktigt rekord.

Vilken fantastisk dag det blev! Alla i den första församlingen deltog troget i apostlarnas undervisning (didaché) och den inbördes hjälpen (diakonia), i brödbrytandet och bönerna (koinonia/gemenskap). Dessa tre delar (didaché, diakonia och koinonia) formar den levande triangeln, de tre stora stenar som den nya församlingen kunde stå på.

Det var den bästa bilden av en fin, levande och växande gemenskap. Alla kristna församlingar måste få sin inspiration från denna första gemenskap.

Men hur kunde detta bli möjligt? kan man undra.

Innan Jesus lämnade sina lärjungar var han tydlig mot dem. Hemligheten finns i ett enda ord: kärlek. ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande” (Joh. 14:15-21).

Guds Ande kommer till en god jord där kärleken råder. Den delar inte in folk i en viss rangordning mellan pojkar och flickor, mellan män och kvinnor, mellan föräldrar och barn, mellan yngre och äldre, mellan landets medborgare och invandrare eller nyanlända. Ty Gud utgjuter sin ande över alla människor (Joel 2:28-29). Tro inte att eftersom du är duktig så måste alla lyssna bara på dig. Tänk inte att du kanske är för liten, att du inte har någonting att utföra för din församling. Inför Gud är vi alla värdefulla.

Under morgonbönen i tisdags resonerade vi om att den helige Anden ger gåvor till alla människor. Det vill säga att alla här har var sina gåvor. Men frågan är:

• Använder vi de gåvor som Gud har gett oss?
• Finns det någon eller något som förhindrar dig att använda dina gåvor?
• Är jag ett hinder för någons gåva?

Idag, pingstdagen, har vi den stora glädjen att välkomna åtta nya medlemmar. Det händer inte så ofta här. Låt oss vara öppna mot dem så att de kan blomma ut med sina gåvor i vår församling. Till dig som skall välkomnas idag vill jag också säga att du får känna dig fri att blomma ut i denna församling och möt de andras gåvor också med stor kärlek.

Låt oss alla låta Guds Ande verka inom oss så att vi får se vår gemenskap växa.

Amen!

Pingstdagen
2019-06-09

Predikan av pastor Josef Nsumbu