Joh. 2:23-25
Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.
Nyårshälsningar
Gott nytt år! Eller rättare sagt på svenska, god fortsättning på det nya året! Hoppas att alla här har haft det bra. Nu är vi inne på år 2020 och 2019 ligger bakom oss. Vi har kommit in på det nya året, inte för att vi har varit så bra eller har gjort någonting speciellt. Det handlar inte om en merit, utan det är Guds nåd. Därför får vi säga att vi har kommit in på det nya året i Jesu namn och vi skall göra allting i Jesu namn. Lärjungarna fick också göra allting, t.o.m. döpa, i Jesu namn.
Namnet har en stor betydelse. Det har med identitet att göra. När någon skall presentera sig börjar hon med att säga sitt namn. Det är underligt om en människa saknar namn. I min familj har vi en berättelse om det. Min mormor fick inte behålla sina barn. De dog innan de hann lära sig att sitta. När min mamma föddes ville min morfar inte ge henne ett namn. Han tyckte att hon ändå ganska snart skulle dö. Flickan blev 2 – 3 år, lekte på gården utan att ha fått ett namn. Men då kom det en man långt bortifrån. Han hade fått en uppenbarelse att säga till min morfar att han skall ge min mamma ett namn. Mannen, som inte kände min morfar, utan bara hade fått namnet på byn där morfar bodde, kom fram och frågade folk om det fanns något barn utan namn där. När han träffade min morfar som han hade blivit hänvisad till, sa han: ”Gud vill att du skall ge ditt barn ett namn”. Min morfar skrattade och sa: ”Jag har lagt flera namn på kyrkogården. Denna flickan kommer också att dö, så jag vill inte ha flera namn där”. Men mannen övertygade honom och då sa min morfar: ”Hon får bara bli en ’fwani’.” Då fick min mamma namnet Fwani, som betyder exempel, förebild eller skugga. Min morfar tänkte mest på den sista betydelsen och sa: ”Hon är bara en skugga som ganska snart försvinner när solen har gått ner”. Men det visar sig att min mamma i stället, blev, en förebild och efter henne föddes flera andra barn som fick leva ganska länge och efterlämnade barn och barnbarn.
Ett namn har med identitet att göra. Men det kan också bli som ett pass. Här vill jag berätta om två saker som hänt mig i livet. Det första handlar om en lärare som hade hoppats på att bli rektor i en skola, men som inte fick bli det. Jag var elev i den skolan och rektorn var från min hemtrakt. I slutet av läsåret gav denne lärare mig dåliga betyg (8/20) i sitt ämne, trots att jag hade gjort min tentamen som jag skulle och var bland de bästa i klassen. Läraren tänkte bara på att jag kom från samma trakt som rektorn. Så i rektorns namn blev jag underkänd. Det är klart att det var orättvist. Jag fick göra om tentamen med en annan examinator.
Den andra händelsen handlar om en resa. Jag var färdig med mina studier på internat och skulle åka hem med tåg. Jag hade stora kartonger med böcker som måste lämnas in dagen innan. På tågstationens kontor möte jag en man som direkt blev intresserad av mig när han hörde mitt namn. Han frågade vem min pappa var, när han fyllde i en blankett. Till slut fick jag höra att jag inte skulle betala någonting. Jag frågade varför. Då fick jag veta att mannen varit elev hos min pappa när han började skolan. När jag kom hem berättade jag det för min pappa som kom ihåg honom. Han sa: ”Den killen var inte så duktig i skolan. Jag fick hjälpa honom väldigt mycket och jag är glad att få höra att han har klarat sig i livet och jobbar!” Tack vare pappas namn behövde jag inte betala någonting.
I Jesu namn kan vi också möta det negativa och/eller det positiva. Jesus själv talade om förföljelser och mycket annat som kan komma, samt om glädje och välsignelse.
Enligt dagens evangelietext var Jesu i Jerusalem under påskhögtiden. Han gjorde många tecken som tog flera att komma till tro på hans namn. Men det som är konstigt är att han själv inte anförtrodde sig åt dem, eftersom han kände dem och han visste vad som fanns i dem.
Vi vet att ett av Johannesevangeliets mål är att bevisa att Jesus är Gud, Messias och att han har en övernaturlig kunskap.
Med tanke på en film som har kommit ut, som betonar den mänskliga sidan av Jesus (att Jesus var en vanlig människa), ser man att vi kanske börjar komma tillbaka till den diskussion som fanns 300 – 400-talen, om Jesus var 100% människa eller 100% Gud. Vi vet och det är vår övertygelse att Jesus är Gud. Det tror du säkert, därför kallar du dig kristen. Men frågan är: Hur känner Jesus dig? Kan han anförtro sig åt dig? Det vet du själv, eftersom du inte kan ljuga för dig själv. Tänk på ditt sätt att leva, ditt sätt att uttrycka din tro.
Nu är det nya året här och du får ett tillfälle att stanna upp och tänka till. Du är kallad till att förnya ditt engagemang, din tro, din vilja. Det här är orsaken till att man, särskilt hos våra vänner metodisterna, har infört på en dag som den här, en tradition som man kallar förnyelsegudstjänst. Det är en sådan som vi också har firat de senaste åren. Men eftersom det har blivit litet missuppfattat har vi nu ändrat och firar en vanlig gudstjänst med nattvard.
Dagens utmaning handlar om att se om jag/du är en riktig kristen. Varför är du med i en församling. Är det bara för att du vill vara med i en ”förening”?
Är man en hycklare som kristen kan man aldrig trivas i församlingens gemenskap. Är man en riktig kristen och hamnar i en församling med många hycklare kan man inte heller känna sig hemma. Allting känns då dåligt. Men du skall veta att Jesus själv vet vad som finns i dig idag och hur ser egentligen ut alla som är med i vår närhet. Han behöver inget vittnesbörd om dig eller om någon annan.
Låt oss vandra in i det nya året som ärliga kristna, ärliga församlingsmedlemmar, ärliga Guds barn i Jesu namn.
Amen!
Predikan av pastor Josef Nsumbu
Nyårsdagen
2020-01-01
