Matt. 18:1–5
Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Idag är det söndagen efter jul, samt årets sista söndag. Om drygt två dagar lämnar vi bakom oss år 2019 och med Guds nåd går vi in i ett nytt år, 2020. På nyårsafton kommer vi att ägna en stund åt bön, för att tacka Gud för det år som har varit och lämna det nya i hans händer. Vi kommer också att fira en gudstjänst på nyårsdagen, för att börja det nya året med Herren i Guds hus.
Den här söndagen lyder enligt kyrkoåret under temat Guds barn. Det handlar dels om en fortsättning av julen, dels om en påminnelse om den relation som finns mellan Gud och oss människor.
Det som hände i Betlehem hade kunnat betraktas som en banal händelse. Uppmärksamheten på en sådan händelse kunde bero på stadens storlek. Hade det utspelat sig i en liten by, hade det varit naturligt att alla hade fått veta om det. Men det hände i en liten stad. Uppmärksamheten blev kanske inte lika stor. Med tanke på att tusentals människor var samlade där, såg man det säkert bara som en obetydlig händelse. Ändå firar vi händelsen världen över även idag, drygt 2000 år senare. Det var Gud själv som blev människa. Han föddes som ett litet barn och togs om hand av människohänder. Han föddes inte i sina föräldrars hem utan i ett stall. Änglarna var där för att fira händelsen. De sjöng t.o.m. en sång om det som hänt. Enkla människor som herdar fick också äran att få bli bland de första att komma till platsen och invandrare, som stjärntydarna, fick vara med och fira det lilla barnet.
Messias skulle säkert komma till israeliterna, men inte på det sättet. En Gud kan inte bli människa, inte fattig och inte svag så att människor måste ta hand om honom. Vi människor bedömer varandra efter vad vi ser ytligt. Men så är det inte hos Gud. Det som du kanske ser som ingenting kan betyda mycket inför Gud och det som du tycker är stort betyder kanske inte någonting hos Gud.
Lärjungarna hade svårt att begripa den synpunkten. De kom någon gång fram till Jesus och frågade honom om vem var störst i himmelriket. Den frågan hade mycket med deras egen inställning att göra, liksom i andra texter, där Sebedaios söner t.ex. gick fram till Jesus och frågade rakt på sak om de kunde sitta bredvid honom (Mark. 10:35ss) i hans härlighet. De hade t.o.m. sin mors stöd, när hon själv kom och ställde samma fråga (Matt. 20:20ss).
I sitt svar, kallade Jesus till sig ett litet barn och sa: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.”
Jesus talar om en omvändelse som består av två viktiga delar: Att göra sig själv liten som ett barn och att ta emot den lilla i Jesu namn.
- Att göra sig liten har först och främst med ödmjukhet att göra. Det handlar om hur vi betraktar andra människor. Vi måste tänka på hur vi bemöter andra människor eller hur vi ser på våra medmänniskor.
Att göra sig liten handlar också om ärlighet och om ett framtidshopp. Titta på ett litet barn, hans/hennes ögon sprider bara ärlighet, medan dina som vuxen är fulla av hyckleri. Ett litet barn försäkrar oss också om samhällets framtid. Han/hon ger hopp om ett liv som kommer att fortsätta.
För att kunna göra sig liten krävs det, därför, en riktig omvändelse. Det här blir en fråga, för var och en av oss. Vi behöver se på hur vi har betraktat oss själva och varandra under det år som går mot sitt slut, eller hur vi har sett på andra människor som vi har fått möta. Kanske har vår stolthet, vår arrogans dominerat våra tankar och vårt beteende. Vi behöver omvända oss och bli så små som barn.
- Att ta emot den lilla i Jesu namn har mycket med barmhärtighet och med kärlek att göra. Den lilla kan betyda här den svaga. Men många teologer tycker att Jesus också tänkte på sina lärjungar, när han talade. Hur mycket har jag brytt mig om de svaga? är frågan som man kan ställa sig. Men man kan också undra hur mycket man har tänkt på Guds sändebud. Det handlar om att tänka på varandra och om att stödja varandra.
Tyvärr lever vi idag i ett samhälle där främmande människor inte är välkomna på grund av vår själviskhet och vår egoism. Vi lever i en värld där vissa människor inte tas på allvar, bara därför att de kanske har en viss hudfärg eller är fattiga. Vi lever i en värld där de rika blir rikare och rikare, medan de fattiga blir fattigare och fattigare. Vi lever i en värld där makthavarna bara lyssnar på sina egna fantasier och oskyldigt blod flyter överallt.
Det kan kännas helt hopplöst. Men dagens gammaltestamentliga text talar om en gren som skall växa ur Jishajs avhuggna stam, om ett skott som skall skjuta upp ur hans rot. Det handlar om ett hopp utifrån det lilla, det som var bortkastat, det som troddes vara dött. Så gör Gud det svaga till framtidens stolthet och det lilla till framtidens hopp. Vem kan veta vad det blir av det som vi nervärderar idag? Tänk på vad Gud gjorde av Mose, som fick gömmas i en korg i vattnet. Han blev en stor befriare, enligt dagens episteltext. Även det stolta och rika Sverige, som var så svagt och fattigt, behövde en gång i tiden andras hjälp. Vi fick till och med hämta vår blivande kung utomlands. För drygt hundra år sedan strömmade det ut många svenskar till andra länder, bland annat för att söka ekonomisk hjälp.
Min vän, som Guds barn, gör dig liten och ta emot den lilla och gudssändebud, då försäkrar du dig om en framtid i gudsriket!
Amen!
Predikan av pastor Josef Nsumbu
Söndagen efter jul
2019-12-29
