Joh. 6:60–69 Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: ”Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. Och han fortsatte: ”Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”
En av de svåraste situationer som en pastor kan hamna i är när medlemmar lämnar församlingen/kyrkan. Det man känner då styrks av Jesu liknelser om det förlorade fåret, det borttappade myntet och den förlorade sonen (Luk. 15). Jag har många gånger fått diskutera frågan med mina pastorsstudenter och vi har ibland kommit fram till några slutsatser. När folk lämnar kyrkan/församlingen måste man, som pastor eller ledare, bl.a. tänka på tre saker:
-
antingen känner man själv sig skyldig och då måste man ändra sitt sätt att arbeta/leva;
-
eller också märker man att de som flyr är skyldiga och inte beredda att ändra sig;
-
eller också upptäcker man att man helt enkelt inte kommer överens med varandra, trots att man försöker göra sitt bästa. Då måste man, som ledare och/eller tjänare, börja överväga om man skall stanna kvar på plats eller om det inte är dags att avgå.
Men dagens evangelietext kommer med en annan verklighet. Guds ord kan också dela eller splittra folk.
Dagen efter att Jesus hade gett mat åt fem tusen människor skulle han med sina lärjungar till andra sidan av Tiberiasjön och vidare till Kafarnaum. Han skickade iväg sina lärjungar med båt och gick själv upp på berget för att be. I mörkret gick han på vattnet. Det står att lärjungarna blev rädda när de såg honom. När de fick veta att det var han försökte de ta med honom i båten, men då var de redan framme vid stranden. Allt detta visar att lärjungarna fick vara med om två stora händelser på så kort tid.
Många som sökte Jesus undrade hur han hade tagit sig till andra sidan, eftersom det inte fanns någon annan båt som kunde ha tagit honom dit. Men han visste att de egentligen bara ville att han skulle ge dem mat igen. Så kan det vara när man försöker säga att man är en trogen gudstjänstbesökare eller bibelläsare, men ord och handling i ens liv inte stämmer överens.
Då sa Jesus till folket att han själv var livets bröd och att den som ville följa honom skulle vara beredd att äta hans kropp och dricka hans blod. Det ordet som var så viktigt och avgörande för mänsklighetens frälsning fick lärjungarna att förarga sig. ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” sa de. ”Många av dem drog sig tillbaka och ville inte längre följa med honom”.
Det här brukar kallas för lärjungarnas första prov. Av sjuttio blev bara tolv kvar.
Idag firar vi reformationsdagen och temat är ”Det levande ordet”. Mycket av den splittring som den kristna kyrkan har varit med om har sin grund i Guds ord eller rättare sagt tolkning/uppfattning av Guds ord.
Här får vi lära oss några viktiga saker utifrån dagens texter:
– Guds ord i stället för drömmar och berättelser: Idag är det vanligt att man vill höra vad en predikant har varit med om och vad han/hon har gjort. Ibland kommer t.o.m. Guds ord i skuggan av våra egna berättelser. Enligt dagens gammaltestamentliga text (Jer. 23:23-29) är Guds ord inte alltid så som vissa av profeterna säger. Guds ord är ingen dröm, ingen lögn eller något bedrägligt påfund. Det är som en eld, en slägga som krossar klippan. I episteltexten står det att Guds ord är levande, verksamt och skarpt (Hebr. 4:12-13). Tyvärr måste vi konstatera att vi kristna idag inte ägnar oss så mycket åt bibelstudier utan mer åt konferenser som handlar om livet. De är inte alltid fel. Men har vi hört tillräckligt av Gud ord så att vi nu har blivit trötta på det?
– Det kristna livet är inte alltid så som vi själva tänker. Frågan om vad det är som fick lärjungarna att lämna Jesus gäller oss även idag. Jesus hade ju redan klargjort vad lärjungaskapet innebar, och många var inte redo att ta emot på det sättet han lärde dem. Den här situationen får oss att fundera på vad det är som gör att vi är kristna och/eller medlemmar i församlingen. Ibland tolkar man det kristna livet på sitt eget sätt och utifrån sina egna villkor, alltså annorlunda än vad Jesus vill och/eller säger. Man formar t.o.m. sin egen Gud. Låt oss anpassa vårt kristna liv till vad Guds ord säger.
– Vi kan konstatera att Jesus inte bryr sig om att det är flera (kanske t.o.m. en majoritet) som lämnar honom. Det blir bara tolv kvar och han varnar dem också för att en till skall lämna. Det är ofta svårt, som pastor, att acceptera att medlemmar lämnar församlingen. Men ibland kan det vara Guds mening.
Jag menar inte att vi inte skall bry oss om dem som saknas här. Vi är en församling med drygt 190 medlemmar. Många bor på andra platser och vill fortsätta att behålla sitt medlemskap. Det tackar vi Gud för. Vi har också en del äldre och andra som är sjuka, som vi kanske inte ser till så mycket eller inte alls. Vi känner också dem som måste jobba även under helgerna och andra som har fått extra familjeuppgifter. Men det finns också de som kanske undviker att träffa vissa människor eller kanske inte vill höra en predikant eller inte tycker om pastorn. Jag har själv inte gjort en ordentlig undersökning, eftersom vi inte är här för att kontrollera någons liv. Men du vet själv hur din situation är.
Hoppas att du inte bär på något slags besvikelse. I så fall måste du fundera lite grann på varför du är kristen.
– Jesus ställde frågan till sina lärjungar: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Vad är ditt svar på en liknande fråga idag? Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”
Hoppas att du är här för Jesu skull och för ditt eget livs skull, inte för pastorn. Håll dig till Guds levande ord. Det är verksamt, det är skarpare än något tveeggat svärd (Hebr. 4:12).
Predikan 2020-02-16 av Josef Nsumbu