Predikan på fastlagssöndagen av Josef Nsumbu: Kärlekens väg

Mark.10:32–45

De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: ”Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.”

Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.” — ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” frågade han. De svarade: ”Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.” Jesus sade: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?” De svarade: ”Ja, det kan vi.” Jesus sade: ”Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.” När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

I en stad fanns en vacker flicka. Men hennes mamma såg inte lika bra ut. Flickan skämdes ofta när hon skulle presentera sin mamma för sina vänner. Hon ville inte ta emot besök hemma. Men en dag bestämde hon sig för att ställa frågan till sin mamma om hon verkligen var hennes mamma och varför hon såg så ”ful” ut, medan hon själv var så vacker, enligt alla hennes vänner.

Då berättade mamman för flickan vad som hade hänt, när flickan var liten. Deras hus började brinna medan mamman var ute för att hämta vatten och flickan låg och sov ensam inne. Trots att vännerna försökte stoppa henne, gav hon sig in mitt i lågorna, in i huset för att rädda flickan. Hon lyckades skydda det lilla barnet, men fick själv stora skador som nästan var livshotande. Hon kunde räddas på sjukhuset, men hela ansiktet blev förstört.

Hur skulle du ha reagerat, om du varit den lilla flickan?

Idag är det fastlagssöndagen. Det vill säga att fastetiden inleds och alla tankar vänds mot påsken. Vi brukar kalla det för en resa tillsammans med Jesus och vägen, dagens tema, är Kärlekens väg. Enligt dagens evangelietext håller Jesus ett samtal med sina lärjungar. Han berättar för dem om vad som kommer att hända i Jerusalem, dit de skulle. Den här gången är den tredje som han talar om sitt lidande, vilket gör att lärjungarna börjar oroa sig.

Men låt oss ta upp några aspekter i den texten, med hänsyn till dagens tema: kärlekens väg.

1. Jesus talar klarspråk. När det är frågan om kärlek skall man inte tala ett komplicerat språk. Man skall vara tydlig.

När Jesus talar till sina lärjungar om vad som skulle hända i Jerusalem, gör han det på ett tydligt språk. Lärjungarna märkte att hans sätt att tala hade förändrats. En gång sa lärjungarna till Jesus: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder” (Joh. 16:29), det vill säga klarspråk. Det var det klara språket som, enligt förra söndagens budskap, gjorde att flera lämnade honom.

I alla våra relationer kan det hända att vi kanske inte är så tydliga när vi pratar. Men i allvarliga situationer, i kärlekens namn, måste vi tala klarspråk. Det hjälper oss att vi veta vilka som verkligen älskar oss.

2. Kärleken kräver avgörande ställningstaganden. Det handlar om att kunna prioritera.

Lärjungarna var fyllda av bävan och andra som följde med dem var också rädda. Vägen var farlig. Men varför gick de den vägen? Den pinne som ett öga har sett skadar inte ögat, säger man i Afrika. Men här ser man Jesus samla sina lärjungar och han säger till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem.” Är det inte galet? Vår Gud är verkligen ”galen”, brukar jag säga. Hur kan någon offra sin ende son, för att man älskar världen? (Joh. 3:16). Så var det också med den kvinna som kastade in sig i elden, för att rädda sin enda flicka. Faran fanns där, men hon backade inte.

Det var för din skull, för min skull som Jesus tog avgörande ställning, i kärlekens namn.

Vi säger att vi vill vara en växande gemenskap i S:t Eskilskyrkans församling och att vi i år vill betona temat: att växa tillsammans. Det handlar om att acceptera varandra, att inte först se till våra egna intressen, det handlar om att närma oss varandra och inte betona våra olikheter, det handlar också om att samtala med varandra även om små saker och inte negativt peka på varandra eller lägga skuld på varandra. Ty, Jesus tar i stället din plats, min plats och går fram mot korset. Nu går vi upp till Jerusalem! säger han. Kärleken kräver ibland avgörande ställningstaganden.

3. Lyssna färdigt på vad Jesus säger.

Det som Jesus berättar för sina lärjungar låter så hemskt att lärjungarna inte verkar höra det sista han säger: ”efter tre dagar skall han uppstå”. Vi har tur idag när vi talar om påsken, eftersom vi redan vet hur det slutade. Det gör att många idag inte vill stanna på Jesu passion/lidande. De tänker enbart på hans uppståndelse. Men lärjungarna kunde, tyvärr, inte förstå allt det som skulle hända. Så är det också när man fastnar på en bibelvers eller en halv mening utan att förstå hela sammanhanget. Så kan det även vara när man bara har en dålig bild av någon och inte vill se att den andra kanske är bättre än man tror. Det finns ett viktigt litet ord: MEN. Hör man ordet men efter ett positivt uttalande förstår man att resten av meningen blir negativ. Kommer däremot ordet men efter ett negativt uttalande, då vet man att resten av meningen blir positiv. Dra alltså inga snabba slutsatser efter att bara ha lyssnat på en halv mening. Lyssna färdigt till vad den andra säger och lyssna färdigt till vad Herren säger.

3. Be om det som passar dig.

Mitt i den förvirring som lärjungarna hade hamnat i kom Jakob och Johannes, Sebedaios söner, till Jesus och frågade om de kunde sitta bredvid Jesus i hans härlighet. Förstod de vad de frågade efter? Här tänker vi ofta på att de säkert inte hade förstått, eftersom lärjungarna tidigare hade en diskussion om vem som skulle bli störst i himmelriket och Jesus svarade med att presentera dem ett litet barn.

Men, det kan också hända att de ville vara ett stöd till Jesus, när man tänker på hur Markus sätter ihop händelserna. Petrus var den första som försökte erbjuda sig som försvarare till Jesus (Matt. 16:22-23). Men då blev han kallad Satan.

Genom Jesu svar förstår man att Gud, egentligen inte behöver vår hjälp. Ibland försöker vi ta på oss äran för det som vi gör för Gud. Men det handlar om hans nåd, hans gåvor.

Min vän, tro inte att du är oumbärlig för Gud, men det han gör för dig handlar om hans stora kärlek för dig.

Oavsett om Jakob och Johannes hade sökt första platser eller hade tänkt stå som stöd för Jesus, måste vi erkänna att deras önskemål var för stort. Våra önskemål måste vara rimliga.

4. Vi måste lära oss att förstå och ”tolerera” varandra.

Någon annans misstag kan bli en lärdom för mig/dig. Lärjungarna blev förargade på Jakob och Johannes, men då säger Jesus: ”Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav”. Vilket starkt ord/begrepp: slav.

Även om man säger att slaveriet inte längre finns i modern tid, så talar man fortfarande om diktatur, exploatering, förtryck, främlingsfientlighet, diskriminering osv i vårt samhälle. Allt detta är ett sätt att nervärdera våra medmänniskor och driva dem in i slaveri. Men vi måste försöka sätta oss in i andras situation. När vi inte kan acceptera varandra blir vi ofta domare över varandra.

På kärlekens väg vill Människosonen inte bli tjänad utan vill tjäna och ge sitt liv som lösen för många. Ibland blir man irriterad i det man själv har valt att tjäna Gud för. Men tänk att Jesus offrade sitt liv för oss, och han har aldrig ångrat det. Ty, ”kärleken är starkare än döden” (Höga visan 8:6) och inför kärleken finns inte något val (2 Kor. 5:14).

Är du beredd att offra en del av dig själv, så att någon annan kanske också får känna glädje i att tillhöra S:t Eskilskyrkan eller den kristna gemenskapen?

Amen!