”Musikens betydelse som tröst är stor”, säger sångerskan Carolina Tholander, eftersom musiken ger utrymme för stora känslor, möjlighet att vila från orden och låta gråten komma. Det betyder att musiken kan spela en stor roll för den som sörjer.
Alla helgons helg är en stor helg. I min predikan igår nämnde jag ett telefonsamtal som jag hade med en god vän som arbetar på FN och som undrar vilken betydelse alla helgons helg har för kyrkan och för samhället, eftersom även FN tar hänsyn till den. Under samtalet kom vi fram till det att det kan kännas skönt att få veta att någon eller några kommer att tänka på en när man försvinner. Det handlar först och främst om hur vi tänker på varandra redan medan vi lever.
Men det finns många som tror på att vi kanske ber för att försöka påverka Gud när det gäller de avlidnas nya liv, eller att vi kanske ber till dem själva. Nej! Flera av dem som inte förstår varför vi firar denna helg säger att den inte finns i Bibeln. Men vi vet att för lärjungarna var Jesu återkomst det viktigaste. Det var det enda de tänkte på. Detta gjorde att de inte hade så mycket att säga om sina minnen av de andra som redan hade gått före dem. Men när åren gick och dagarna försvann, märkte de att det fanns mycket att tänka på, angående döden. Till sist beslutade kyrkan på 600-talet att börja hedra minnet av helgonen.
Men allting skulle grundas på det hopp om det eviga livet som vi har som kristna. Med tanke på det vill jag läsa, utan kommentar, Paulus funderingar kring döden, från 1 Kor. 15:35 – 49:
”Nu undrar någon: ”Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.
Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.”
Nu när vi är samlade denna kväll, lyssnar på musik till tröst, nu när vi brottas med svåra frågor om döden, låt oss fästa vår tilltro till det hopp som vi har om ett nytt liv bortom graven. Men låt oss samtidigt tänka på varandra nu medan vi lever och förstå att när vi inte längre finns kommer någon att bära med sig minnet av oss eller tänka på oss, så att vi kan vila tryggt när vi vet att vi också har betytt mycket för någon/flera. När orden saknas, lyssna gärna på den tröstande musiken.
Amen!
1 Kor. 15:35 – 49
2019-11-03 Musik till tröst
Betraktelse av pastor Josef Nsumbu
