2018 – 2019
För 365 dagar sedan gick vi in i ett nytt år, 2018. Under det året har vi fått uppleva olika situationer, glädjande, men också smärtsamma eller bekymmersamma. Många av oss har fått bönesvar på sina frågor, medan andra kanske har blivit negativt överraskade. När vi ser oss runt omkring märker vi att vår gemenskap har berikats med nya ansikten genom barn som har fötts och vänner som har anslutit sig till oss. Men en del har också lämnat oss. Vi tänker särskilt på dem som har dött. Vi som är kvar har kanske inte varit starkare/bättre än dem. Allt har berott på Guds nåd, på Guds egen vilja.
Nu har vi tagit ett steg in på det nya året, 2019. Ingen av oss vet hur det blir under alla de dagar som ligger framför oss. Ingen kan veta i dagsläget hur det blir om tolv månader, om vi alla som är här kommer att träffas här igen. Ingen vet om jag/du kan få ett gott svar på det som vi längtar efter. Ingen vet om livet blir bättre eller sämre. Ändå har vi många planer. Våra almanackor är redan fullbokade.
Har vi rätt att göra så? kan man undra.
Som kristna vet vi att när vi har Gud på vår sida kan vi alltid leva med hopp. I dagens episteltext står det: ”Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta” (Hebr. 13:5).
Den tid som ligger framför oss, det år som är oss givet, är för oss ett tillfälle att göra någonting mer eller bättre. Jesus förklarar det genom en liknelse om en man som hade ett fikonträd i sin vingård. Fikonträdet stod mitt i en vingård liksom människan, som är en speciell skapelse, står mitt i världen. Mannen hade stora förväntningar på det speciella trädet, precis som Gud har på dig och mig. Tre år senare vill mannen att trädet skall huggas bort, eftersom det inte har gett någon frukt.
Den här berättelsen liknar den som jag en gång berättade för er här, om en missionär som tänkte ge upp efter att han hade arbetat i sju år i ett område i mitt hemland, utan att få en enda person till tro. Men precis när han började förbereda sig att lämna området fick han döpa stora skaror och nu finns en missionsstation på plats.
Ofta stannar/hänger vi kvar vid det som vi har misslyckats med. Det är naturligt. I mitt hemland säger man att där man har tappat en tand kommer tungan alltid förbi och påminner oss att vi har förlorat någonting där. Den naturliga situationen är att ingen vill gå bakåt eller förlora. Vi vill vinna.
Nu vet jag inte hur länge Gud har fått vänta på någonting ifrån mig/dig. Det kan hända att vi har gett honom det som han har velat få och att han har blivit glad över det. Men det kan också hända att han har väntat förgäves.
Det handlar om hur vi har betett oss, vilken relation vi har utvecklat med Gud och våra medmänniskor. Kanske har vi välsignat eller sårat någon. Kanske har vi uppmuntrat, anklagat eller svikit andra osv.
Vilket beslut kan Gud ha fattat om mig/dig?
Jesus tar trädgårdsmästarens plats och säger: ”Låt honom/henne stå kvar ett år till, så skall jag ge honom/henne möjligheten att höra lite mer av Guds ord, få lite fler råd, lite mer stöd. Kanske blir han/hon bättre. Annars får du ta bort honom/henne”. Med andra ord, jag är kvar i Guds kärlek tack vare Jesus. I Jesu namn kan jag fortsätta räkna med Guds nåd. I Jesu namn kan Gud aldrig överge eller glömma oss. Våra namn är t.o.m. skrivna i hans händer (Jes. 49:13–16).
Hur ser vi på vår relation med Gud och våra medmänniskor?
Låt de första dagarna på det nya året bli en tid då var och en av oss står framför spegeln för att rannsaka oss själva. Nu är Guds nåd här för oss och den kan vi bara få i Jesu namn.
Med dessa ord vill jag, för en rikt växande gemenskap, så som vår församling har beslutat om, önska oss alla ett Gott, Rikt och Välsignat Nytt År 2019 i Jesu namn. Amen!
Nyårsdagen 2019
20190101
Predikan av pastor Josef Nsumbu
