Matt. 5:13-16
Jesus sade: ”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”
Hebr. 12:1–3
När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.
Livet har sitt ursprung/sin begynnelse i Gud, säger Bibeln (Ps 36:10), och kraften att få leva är beroende av människans förhållande till honom.
I sitt skapande verk började Gud med att skilja ljuset från mörkret. Vetenskapligt säger man att mörkret inte existerar. Mörkret betyder egentligen bara ljusets frånvaro. Med andra ord när mörkret symboliserar kaos, är ljuset tecken för liv och hopp.
Idag är alla helgons dag. Vi minns våra nära och kära som har gått före oss. Deras bortgång har skapat en tomhet som kan upplevas som ett mörker. Vi minns dem för det som de har gjort och framför allt för det som de har varit och betytt för oss. Vi tänder därför ljus till deras minne och vi hedrar dem tacksamt i tystnad och i bön.
Dagens evangelium handlar om Jesu rekommendationer till sina lärjungar. ”Ni är jordens salt … Ni är världens ljus”, sa han till dem. Den stora skillnaden mellan dessa två ämnen (salt och ljus) i Jesu tal är att saltet kan förlora sin kraft, därmed sitt värde, utan att kunna få den/det tillbaka. Medan ljuset aldrig kan förlora sin styrka. Skulle ljuset slockna blir det mörkt. Därför kan ljuset inte döljas, utan det skall lysa för alla. Är vi salt, måste vi försöka behålla vår kraft för att inte bli bortkastade och trampade på av människor.
Den bilden har mycket med våra liv att göra. Den handlar om vad vi gör och vad vi är. Det vi gör kan liknas vid saltet. Vi gör det för jordens skull och det skall vi fortsätta med, annars förlorar våra handlingar all sin mening. Men det vi är, kommer alltid att finnas där, oavsett vad som händer.
I Jesajaboken läser man: ”Man skall inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla ’räddning’, dina portar ’lovsång’” (Jes. 60:18–22). Det handlar om vad vi skall göra och vad vi skall vara.
I ett telefonsamtal igår fick jag frågan av en god vän som arbetar för FN, om vilken betydelse alla helgons dag har, eftersom även FN får ta hänsyn till den.
Tack vare ljuset efter våra näras och käras liv blir alla helgons dag också ett tillfälle för oss att få vittna om det eviga livet, om vårt hopp för framtiden, en framtid som ligger borta men som också är nära oss här och nu. Ty vi är själva världens ljus. Vi är som en stad uppe på ett berg som syns av alla, en lampa som lyser för alla, tack vare vår tro och våra gärningar.
Hela alla helgons helg är en helg för hopp. För några år sedan kunde man läsa i en tidning, en fin annons från Svenska kyrkan, som började så här: ”Allhelgonahelgen, en helg för att stanna upp, minnas och hedra våra älskade som inte längre finns med oss i livet. En helg för eftertanke, för att glädjas åt de goda minnena, få sörja och lyfta fram hoppet om det eviga livet. En helg av ljus, kärlek och värme.”
Starka och djupa ord som beskriver hela helgen. I dag sitter vi här med blandade känslor. Både kristna och andra människor i samhället hedrar våra kära. Ett ord hörs i våra öron: ”Ni är jordens salt … världens ljus … en stad uppe på berget.” Ett annat ord lyder så här: ”Tänk på honom (Jesus) som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.”
Vi befinner oss här på denna jord med olika känslor. När vi tänker på våra kära som vilar hos Herren, kan vi känna sorg och saknad. Man kan fundera mycket, man kan ställa sig många frågor utan att få svar, man kan bli trött och man kan även tappa modet, eftersom de är borta. De kan inte komma tillbaka, liksom salt som inte kan få tillbaka sin kraft. Vi kan inte se dem igen. De finns inte längre fysiskt. Allt detta kan kännas tungt och det kan bromsa vår kamp, vårt lopp.
Men ordet säger: ”Låt oss befria oss från allt som tynger och låt oss ha blicken fäst vid Jesus.” På det sättet kan vi förstå att våra kära som nu är fria från världens bördor, har upphöjts och sitter på berget tillsammans med Guds Lamm. Deras minnen lyser för oss och deras själar jublar med änglarna inför Herren. Detta gör att den här helgen, trots många känslor, blir en helg med mycket hopp om ett nytt liv som ligger framför oss.
Amen!
2016-11-05 (Alla Helgonsdag)
Predikan av pastor Josef Nsumbu
