Goda förvaltare Luk 12:42-48
Idag är det förvaltarskapets dag. Vad innebär det för oss. I dagens text möter vi en herre som reser bort och lämnar allt åt en förvaltare och ber honom att ta hand om allt. Han ger ansvaret för egendom, pengar, tjänare.
Precis som i berättelsen har Gud lämnat hela jorden med allt som är i den i våra händer att förvalta. I det ligger en tanke som vi så ofta glömmer bort. Allt som är – mitt liv och ditt, hela jorden är Guds. Vi har blivit anförtrodda att ta hand om det liv som Gud gett oss. Inget är vårt eget.
Det har varit sommar och en del av er har säkert blivit ombedda att vattna blommor och ta in posten när grannar eller vänner varit bortresta. Det är ju också en slags förvaltarskap. Kanske inte så märkvärdigt, men som ändå är viktigt att man sköter.
Jag minns att jag som barn följde med min mamma till några grannar för att mata deras fiskar, då de var bortresta. Jag kommer ihåg min oro över att inte klara uppgiften, att göra fel. Att ge för mycket eller för lite mat. Att fiskarna skulle dö och vi skulle bli tvungna att berätta det när våra grannar kom hem. Men fiskarna klarade sig och min glädje över att vi klarat uppgiften var stor. Grannarna var också glada och gav oss en chokladask som tack.
Att vara Guds förvaltare är ett enormt förtroende, men också ett ansvar. Att klara av det kan naturligtvis också oroa oss, men framför allt ge en enorm glädje. Som tur är har vi hjälp i vårt förvaltarskap. Precis som jag hade hjälp av min mamma att mata fiskarna så får vi hjälp av den Helige Anden att förvalta det som har lagt på oss.
Vad är det då vi ska förvalta? Hela våra liv! Hur förvaltar vi vår stund här på jorden? Vad gör vi med vår tid? Vad gör vi med våra pengar? Vad gör vi med våra gåvor? Vad gör vi med våra relationer? Gud vet vad som är viktigt i livet och vad som ger en sann mening i livet. Så tala med Honom om vad du ska göra med det du har fått att förvalta. Här tror jag en nyckel ligger. Både som kyrka och enskilda kristna. Lever jag i Guds närvaro? Handlar jag med Jesus för mina ögon? Frågar jag mig: vad skulle Jesus ha gjort. En annan nyckel är att faktiskt se att allt som vi är i form av talanger och gåvor, allt det vi äger har vi fått till låns. Det är inte vårt privata. Det är Guds.
Alla här inne är skapade till Guds avbild och tillsammans ska vi visa på vem Gud är. Det kan vi bara göra om vi låter allt som Gud har gett oss komma fram och vara en del av gemenskapen. Vi ska inte dölja våra nådegåvor och talanger utan frimodigt visa dem. Först då kan de komma till användning. Men kanske du tänker. Jag är ganska bra på det eller det, men den och den är bättre. Jämför dig inte med andra. Din gåva är din att förvalta – i litet och i stort. Och DU behövs för att det ska bli en helhet.
Vi är satta att tjäna varandra med våra nådegåvor och talanger, med våra pengar och med våra relationer.
Att vara människa och kristen handlar om att leva, njuta, tacka och ställa sitt liv till Guds förfogande. Till honom som har gett oss det.
Att tro, att bekänna sig som kristen är ett förvaltarskap. Att tro och bekänna Jesus som herre är en gåva att förvalta. Det är gåva som får konsekvenser i vårt liv. Det vi gör har en betydelse. Du är betydelsefull. Du är värdefull. Du är älskad. Vi har fått ett enormt förtroende av Gud. Att visa på vem han är. Tillsammans. Vi behöver inte göra det ensamma. Vi har Jesus vid vår sida. Vi har församlingen som en stöttande familj. Vi har den Helige Anden som ger oss kraft, inspiration och mod.
Vi får komma med allt det som är vi. Med våra resurser, våra gåvor, men också med våra svagheter. Vi får lägga allt framför Guds fötter och säga : här är jag , så här är jag, det här har jag att ge. Ta hand om det och omforma det som Du vill.
Att vara goda förvaltare till Guds rike. Här och nu i Eskilstuna i våra liv. Vilken förmån. Vilket förtroende. Låt oss inte skrämmas av det, inte tyngas av att det ska vara ännu en börda att bära. I Guds värld är allt tvärtom. Gud lyfter bort våra bördor. Han stöttar oss varje dag. Vi har våra syskon. Vi får hjälpas åt. Gud ger oss glädje och samhörighet. Det enda vi behöver göra är att ställa oss till förfogande. Då kan vi växa i vår uppgift, då akan Jesu kärlek spridas och Guds rike bli synligt här och nu.
Bön
Predikan av Birgitta Keller
