Luk. 15:8–10
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”
Festen är alltid en fin stund. Alla blir glada. Ofta får man mycket god mat, någonting att dricka, kanske också fin musik med dans. Det kan bli lek och kanske mycket annat som kan göra stunden trivsam.
Varje fest har en ”orsak”. Antingen firar man en situation, en födelsedag, en examen, ett bröllop, ett dop, en invigning osv. I princip festar man inte ensam, utan man bjuder också vänner och/eller släktingar osv.
Men kära vänner, jag har aldrig varit med om en fest med någon som säger ”Kom och gläd er med mig, eftersom jag har hittat min borttappade hundralapp/tusenlapp.”
Men här berättar Jesus om en kvinna som hade förlorat ett silvermynt eller en drakma. Dess värde var ungefär en romersk denar, alltså en normal dagslön nästan (Matt. 20:2). I Sverige kan det motsvara 100 – 1000 sek. Kan man verkligen bjuda in folk för att glädjas med dem över det?
Vad kan vara meningen med en sådan berättelse? Låt oss ta upp fyra viktiga saker i den här liknelsen:
- För det första ser vi att det som man tror vara mindervärdigt i våra ögon kan ha ett stort värde för Gud. Om någon nedvärderar dig, så tro då inte att du verkligen är mindervärdig inför Gud. Tänk på det vi brukar sjunga: ”Du vet väl om att du är värdefull och du är viktig här och nu”. Gud tar var och en av oss på allvar. Ingen är viktigare än någon annan och ingen får heller känna sig för liten eller oviktig. Inför Gud betyder du mycket så som du är.
I mitt hemland, Kongo, säger vi: ”Att vara stor är inte att vara dubbel och att vara liten är inte att vara halv”.
- För det andra kan vi förstå att Gud inte nöjer sig med de redan trogna, utan han söker varenda människa.
Ofta räknar vi på hur mycket vi har med oss och glömmer det som är förlorat, om det inte är så mycket. Men kvinnan tog sig tid och letade efter det enda mynt som hon hade tappat, i stället för att nöja sig med de nio som var kvar.
Så tar Gud också tid, hela sin tid, bara för dig. När Petrus försökte fråga om Johannes, den lärjunge som man trodde var mest älskad av Jesus, om vad det skulle bli med honom, svarade Jesus: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Men sedan fortsatte han: ”Du skall följa mig!” (Joh. 21:21-22). Tänk på din egen relation med Gud.
- För det tredje ser man att för att hitta myntet behövde kvinnan två viktiga saker:
Ljus: Hon tände en lampa för att besegra mörkret. Vi kan inte söka eller se Guds gåvor i mörkret. Mörkret kan betyda bekymmer, ilska, synd, lögn, hat, orättvisor, splittring mm. Vi behöver kärlekens ljus.
Sopa huset: Kvinnan behövde städa. Vi måste också vara beredda att städa vårt inre. Det handlar om att kasta bort allt det som inte stämmer med Gud, att ta bort allt det som inte skall höra hemma hos Guds barn.
Men observera: När man städar, när man sopar, måste man se till att man inte sopar bort myntet med soporna. Det vill säga att man måste veta vad man är ute efter och vad som inte behövs. ”Kasta inte bort barnet med badvattnet”, säger man.
- För det fjärde och det sista för idag ser vi kvinnan samla sina grannar och vänner. Det blir jubel/fest.
För två veckor sedan, alltså på midsommarhelgen, firade vi Johannes döparen, den Högstes profet. Vi hörde hur Johannes födelse blev till en stor glädje för hela byn. Vi utmanades då att dela vår glädje med våra medmänniskor.
I söndags hörde vi om Johannes döparens vittnesbörd om Jesus. Det ledde sedan till att lärjungar anslöt sig till Jesus. De som hade träffat Jesus gick i sin tur och berättade för andra som också kom och träffade Jesus och blev lärjungar.
Idag får ett silvermynt en sådan uppmärksamhet att kvinnan t.o.m. samlar sina väninnor och grannkvinnor för att glädjas med dem. Det är det som anknyter berättelsen till det budskap som vi har fått de senaste veckorna. Kvinnan delar sin glädje med andra.
Här utmanas vi igen att söka det som vi har förlorat och att fortsätta dela det vi har, särskilt det som gläder oss, med våra grannar, våra vänner, våra medmänniskor.
Amen!
3:e söndagen efter Trefaldighet
2019-07-07
Predikan av pastor Josef Nsumbu
