Joh. 16:16 – 22
Jesus sade: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.” Då sade några av lärjungarna till varandra: ”Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?” De sade: ”Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.” Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ”Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Sammanhang
För två veckor sedan talade jag om påskens vittnen. Då sa jag att den första resa som Jesus tagit med oss på, hade som mål Jerusalem. Vägen hette ”Kärlekens väg”. Efter intåget i Jerusalem började en ny resa med uppståndelsen som mål. Vägen hette ”Korsets väg”. Den resan tog slut efter att Jesus hade visat sig för sina lärjungar. Han utmanade dem då till en ny resa, nämligen en vittnesbördsresa. Han sa till Petrus att föra hans får på bete (Joh. 21:15-19). Målet för den resan är livet eller Himmelriket och vägen heter ”Vägen till livet”.
Med tanken på församlingens huvudtema för 2018, nämligen ”Bana väg för Herren”, kommer vi under de följande tre veckorna att koncentrera oss på den nya resa som Jesus tar oss med på. Dagens tema i kyrkoåret, ”Vägen till livet”, handlar om den tid då lärjungarna började fundera på hur livet skulle komma att se ut för dem. De tänkte mycket på vad Jesus hade sagt dem. I söndags fick vi höra om ”Den gode herden”. Det kändes tryggt att få tillhöra den herden som kan offra allting för oss, som vet allting om oss och som vill oss väl.
Idag påminns vi om ett av Jesu tal till sina lärjungar. Enligt Johannes höll Jesus det talet troligen under sin sista vecka innan korsfästelsen. Han ville förbereda lärjungarna inför det som skulle komma. ”En kort tid”, sa han, ”och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”
En kort tid?
I samband med påsken kan man direkt förstå att detta uttalande säkert handlade om Jesu egen död och uppståndelse. Jesus skulle dö och lärjungarna skulle inte få se honom. Men efter uppståndelsen skulle de få se honom igen. Men detta var svårt för lärjungarna att förstå. Det betyder att det kan vara ännu svårare att begripa, för oss som lever över 2000 år senare.
Till lärjungarna som undrade vad Jesus menade med dessa ord, börjar han att tala om klagomål, gråt och sorg. Men sedan fortsätter han att tala om glädje. Han illustrerar situationen med en kvinna som har smärtor när hon skall föda sitt barn. Men efter att barnet har fötts glömmer hon alla sina plågor.
Vad kan det betyda för oss idag? Livet kan uppfattas på olika sätt. Jag kommer ihåg den dagen, en vårmorgon, när mina klasskompisar på Sfi och jag såg vår lärarinna komma med en liten blomma. ”Jag har hittat en blomma”, sa hon så glatt. Vi trodde att hon hade blivit galen. Men det var för henne ett sätt att visa oss att det liv som hade varit borta under vintern hade börjat komma tillbaka.
Jag tänker också på två afrikaner som hade varit på besök i Stockholm, den ena under vintern och den andra under våren och sommaren. Den första sa att han hade sett så många hus i Sverige, men det fattas folk som kan bo i dem. Men den andra sa: ”Du borde ha väntat lite grann tills det blev vår, då skulle du ha fått se alla svenskar komma ut från sina gömställen, precis som när djuren kommer från sin fålla och springer hit och dit så fort man öppnar grinden på morgonen”. Jo, svenskarna kan se livets gång genom sina årstider och genom de aktiviteter som blir möjliga under olika perioder.
Men det som kanske är gemensamt är att vi alla ser livet genom tiden. Lärjungarna levde med den tolkningen att Jesu återkomst skulle inträffa ganska snart och därför byggde hela deras budskap på en utmaning att vara förberedd. Det blev dels en styrka, då många fick komma till tro, men också en svaghet när många började tröttna på den långa väntan. De lämnade sin tro. Likaså blev det under väckelsens tid i slutet av 1800-talet, när budskapet handlade mycket om Guds rike som skulle komma ganska snart, eller när man talade om ”domedagen”, det ”skrämmande temat”.
Vad är en kort tid för dig/mig?
En gång i tiden fanns i Kongo flera personer som man ibland kallade ”profeter” eller ”framtidsläsare”. De var mycket omtyckta av ungdomar, eftersom de sa sig kunna läsa i någons hand den personens framtid. För en del människor kunde det stämma. Men för en ung man gick det inte så bra. ”Profeten” hade sagt till honom att han skulle leva i åttio år. Den unge mannen var bara tjugo år då. Då tänkte han att han först själv skulle styra sitt liv under fyrtio år av dessa sextio som han hade kvar, sedan skulle han ägna de tjugo sista åren åt Gud. Ty, sa han, Gud räknar inte början utan slutet. Samma dag gick han på krogen för att fira sitt kommande långa och lyckliga liv. Han drack väldigt mycket och på väg hem blev han påkörd av en bil. Han dog omedelbart.
Hade ”profeten” spått rätt eller inte? Hade mannen planerat bra eller inte? Men bägge två glömde bort att hos Gud kan en dag vara tusen år och tusen år bara en dag. Många insekter har bara en dag att leva. Men för dem handlar det om ett helt liv.
Vad är en kort tid för dig? Ibland tycker du att du har fått lida väldigt länge. Men kanske är det bara en kort tid inför Gud. Ibland har du önskat att någonting skall fortsätta litet längre, men det har kanske gått en lång tid, säger Herren.
Det viktigaste i allt är resultatet.
När man får det som man har kämpat mycket för, det som man har längtat mycket efter, glömmer man att det har tagit en lång tid. En graviditet, t.ex., tar i princip nio månader. I början kan man tycka att det blir en lång vandring. De sista dagarna särskilt känns ibland mycket längre än de första. Men efter förlossningen kommer man nästan inte ihåg att det har tagit en sådan lång tid. Man gläds åt att barnet är där.
Många av dem som har flytt från krigszoner har ibland gått långa vägar och sovit ute i flera veckor eller månader. Hela resan kändes som en evighet. Men när man kommer fram och särskilt när man får uppehållstillstånd glömmer man bort hela lidandet. Glädjen tar över och det blir framtiden som gäller.
Herren är din befriare!
Ur dagens gammaltestamentliga text (Jes. 54:7 – 10) läser vi: ”Ett kort ögonblick övergav jag dig, men stor kärlek tar jag dig åter. Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick, men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek.” De som tillverkar bilar gör en stor vindruta för att tänka på nuet och framtiden, och en liten backspegel för att titta på det förgångna. Tänk mest på den tid som Gud ger dig nu och inte så mycket på den tid som du har förlorat.
När vi ber, ser vi ofta på vårt lidande som så stort att vi ibland nästan ställer Gud som inför rätta, medan vi ser den nåd som vi får av honom som så liten att vi inte förblir tacksamma så länge.
På vägen till livet rekommenderar författaren av Hebreerbrevet (Hebr. 13:12 – 16) att vi skall ”frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn” … att vi skall ”inte glömma att göra gott och att dela med oss sådana offer som behagar Gud!”
Amen!
Fjärde söndagen i påsktiden
20180422
Predikan av pastor Josef Nsumbu
