En söndag med ett par teman. I S:t Eskilskyrkan slutet på missionsmånaden men också om Änglar
Om jag frågar: Änglar finns dom? Så citerar jag samtidigt en mycket omtalad filmtitel från 1961. Eftersom jag inte såg filmen så kan jag inte berätta svaret – alltså om svaret blev ja – änglar finns eller det blev nej – sådana finns inte. Vad jag däremot vet är att helt sekulariserade människor nu och då brukar tala om änglavakt. Kanske beror svaret på vilka krav man har på änglar – om de tvunget måste se ut som på skulpturer och fromma bilder – vackra människor men med vita vingar.
Jag kan här försöka återge berättelsen som jag hörde en högst trovärdig person berätta för några år sedan om en ängel som uppträdde i Göteborg – närmare bestämt i Kortedala där det finn en del höga hus. I ett av de där höga husen bodde, jag tror på tredje eller fjärde våningen, en synnerligen livlig liten gosse som jag tror hette Mats. Mats var så till den grad livlig att – skall vi säga att han var ökänd i hela huset och halva kvarteret. Säkerligen innehade han en ganska lång rad av de bokstäver som psykologer ibland placerar på sådana kreativa och livliga barn – men som, om de barnen hanteras förståndigt, kan leda en del av dem till höga och ansvarsfulla poster i samhället.
Den mest kände ynglingen av den här sorten är Emil i Lönneberga – han som gjorde hyss. Förebilden lär vara Astrid Lindgrens bror Gunnar. Han blev så småningom kommunalstämmans ordförande och till slut riksdagsman.
Med Mats gick det som, jag höll på att säga, måste gå – En dag ramlade han ut från ett fönster på, tror jag, fjärde våningen. Men utan att bli nämnvärt skadad, eftersom han hade, skall vi säga änglavakt. Han slog nämligen inte rakt i backen utan hamnade i en relativt mjuk buske som växte intill husväggen.
Och var fanns skyddsängels? Jag vill hävda att skyddsängeln i Kortedala hade uppträtt utan vita vingar – men i form av en grön buske. Så vill jag därmed hävda att det är inte vi som bestämmer i vilken skepnad änglar skall uppträda. Om det kan vara buskar så bör det också kunna vara människor och inte behöver ingripandet alltid gälla omedelbar livsfara som i fallet Mats.
Vi är här i dag några stycken från den ideella föreningen Bikon, som betyder Bistånd Kongo – alltså hjälp till människor i ett land som år efter år hamnar längst ner på världsbankens lista över världens fattiga nationer.
Nu behöver ni inte hålla andan – jag tänker inte påstå att vi och vår organisation är änglar. Dock har vi förstått att människor i Kongo vid några tillfällen har betraktat oss nästan så. Bikon har ytterst begränsade resurser. Vår budget är lätt att lägga eftersom vi betalar ut allt vi får in och exempelvis de pengar vi har fått från söndagsskolan här, för att köpa fotbollar åt barn i Kongo är en stor sak för oss. Söndagsskolbarnen i S:t Eskilskyrkan har, om inte direkt varit änglar, så åtminstone till stor glädje för barn i Kongo.
En gång, redan innan Bikon var stiftat hände sig att en familj i Kongo fick tre flickor nästan på en gång, trillingar allts i en förlossning. Men i det korrumperade sjukvårdssystemet krävdes den stackars pappan inte bara på den förlossningsavgift han faktiskt räknat med utan tre. Två fattades alltså och vi var några svenskar som hjälpte till så att han kunde få med sig alla flickorna hem.
Nu har de börjat skolan, och eftersom det även på grundskolenivå krävs avgifter så har vi hjälp familjen så att alla tre kan gå i skolan. Ni kan se dem på bild, sådana som de såg ut för ett par år sedan, i vår broschyr.
Ibland kan man hoppas att få agera ängel genom ombud. En av stiftarna av Bikon, framlidna adjunkten från Borås, Ulla Lind, tjänstgjorde som lärare i Kongo under nåra perioder och hon hittade där en synnerligen begåvad grabb som hon betalade för på grundskolenivå. Bikon övertog finansieringen av hans utbildning och nu är han färdig läkare. Vad han kan utföra i skall vi kalla det ”änglatjänst” vet vi förstås inte men förutsättningarna finns.
Beloppen i de exempel jag här har nämnt är långtifrån astronomiska – med våra svenska mått mätt borde de närmast betecknas som blygsamma. Våra insatser är inte stora men de är välriktade och utan förluster t.ex. i form av korruption. Detta beror på tillgången till vår ordförande och verkställande ledamot, er församlingsföreståndare. Och vi tackar er för att han får verka hos oss och ändå vara i tjänst.
Låt mig säga det igen: Bikon räknar sig inte som änglalik organisation, men vi samlar upp och förmedlar en del resurser och väldigt ofta är det så att det lilla vi har – det är placerat precis på rätt plats vid rätt tillfälle – alldeles som den där busken i Kortedala!
Predikan av Tore Hägg den 30 september i S:t Eskilskyrkan
.
