Luk. 18:31–43
Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.
När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
”Störst av allt är kärleken” (jfr. 1 Kor. 13:13). Orden låter kanske som en avslutning på en fin kärleksdikt. Men bakom dem finns mycket att tänka på.
I fredags höll S:t Eskilskyrkans ungdom (SEU) sitt årsmöte. Igår var det dags för församlingen att hålla sitt. Man kan säga att hela den här helgen har det handlat om årsmöten. Det vill säga att vi har fått stanna upp en liten stund och se bakåt på vad vi har gjort, eller ännu bättre på vad Gud har gjort med, för, i och genom oss. Det innebär att när vi firar den här högtidsgudstjänsten skall vi först tacka Gud för allting som vi har fått vara med om. Men vi måste också tacka var och en som har bidragit med någonting under verksamhetsåret. Det kan handla om tid, vilja, kraft, idéer, pengar, närvaro, bön, ord osv. Hur skulle vi kunna sammanfatta allt detta? Det enda svar som kanske passar är: Kärlek, Guds kärlek, din och min kärlek, vår kärlek till Gud och till varandra!
I mitt modersmål liksom i många andra afrikanska språk är verbet ”vilja” detsamma som ”älska”. Det betyder att man vill det som man älskar och man älskar det som man vill.
Nu börjar ett nytt verksamhetsår och församlingens tema blir ”Bana väg för Herren”. SEU har valt ett annat tema: ”Synlighet”. Men där också har man som grund texten i Psaltaren 86:11: ”Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning”. Båda dessa teman har vägen som en gemensam tanke.
Dagens tema enligt kyrkoåret är ”Kärlekens väg”. Vilket sammanträffande! Nu får vi gå ut på vägen.
”Vi går nu upp till Jerusalem!” Det var kärleken som fick Jesus att bestämma sig för gå upp till Jerusalem med sina lärjungar. Tidigare var han försiktig och förbjöd folk att tala om vad han hade gjort, eftersom han ville undvika fariséernas och de skriftlärdas vrede. Men när han insåg (för att låna Paulus ord från dagens episteltext: 1 Kor. 13) att det fullkomliga hade kommit och det begränsade hade förgått, bestämde han sig för att gå det farliga till mötes, att konfrontera hotet och besegra döden. Det var kärlekens väg!
Så kan det också kännas för oss nu. Efter ett verksamhetsår och inför ett nytt verksamhetsår, kan vi säga: ”Låt oss gå upp till Jerusalem, på kärlekens väg. Den vägen beskrivs av Paulus med tydliga ord (1 Kor. 1 och 13), när han skriver till en församling som var hotad av:
- splittring när en del medlemmar började ifrågasätta det sanna budskap som Paulus hade förkunnat för dem;
- sekterism när många började dras med av olika budskap som inte hade med den riktiga kristusläran att göra;
- fanatism när medlemmarna försökte identifiera sig med olika predikanter i stället för Jesus;
Jesus varnar sina lärjungar för att den vägen också kan bli svår, när Människosonen utlämnas åt hedningarna, när han kommer att hånas och skymfas, när man skall spotta på honom, prygla honom och döda honom. Vem kan acceptera att följa med annat än den som har kärlek, som älskar det som han/hon skall göra.
Här öppnade Jesus en möjlighet för sina lärjungar att säga ”ja” eller ”nej” utan tvång. Han gjorde det tidigare, när han sa till dem att den som inte var beredd att äta hans kött och dricka hans blod inte kunde vara hans lärjunge. Då var det 58 av 70 som lämnade honom. Den här gången fanns också en annan möjlighet att kunna hoppa av, för den som inte ville följa med,
Det vill säga att inte heller här i församlingen får någon tvinga någon annan till någonting och ingen får heller hindra någon som vill göra något för sin Herre.
Kärlekens väg kan bli förvirrande för många som inte förstår vart den leder. Lärjungarna förstod ingenting, trots att Jesus talade tydligt till dem om vad som skulle hända. Enligt Markus 10:32 – 45, började de i stället tala om ”positionering” i Guds rike. Jakob och Johannes, Sebedaios söner, ville sitta den ene till höger och den andre till vänster om Jesus. Även när Jesus ställer frågan om de kunde dricka den bägare som han skulle dricka och döpas med det dop som han skulle döpas, svarade de: ”Ja, det kan vi!” Men de visste inte vad det handlade om. De var helt blinda. Så förblindas man när man hamnar i frågor om rangordning, om vem som skall bestämma eller vem som skall bli störst. Den frågan har orsakat många krig och splittrat många föreningar, organisationer osv.
Vi skall inte gå blinda på resan. Här kan vi förstå varför Lukas placerar berättelsen om den blinde mannen direkt efter att Jesus hade talat med sina lärjungar. Lärjungarna var helt blinda. Det kan också hända att en del frågor, som gäller vår verksamhet, har vi själva inte riktigt förstått. Akta dig för att fortsätta resan blind.
- Enligt texten om den blinde mannen, handlar det om att stå på rätt sida, alltså där Jesus passerar. Det handlar även om att befinna sig på rätt väg. Där kärleken inte finns, saknar man Gud, eftersom Gud är kärlek. Du skall inte följa den som försöker dra dig bort från kärleken till din församling och din kyrka.
- Den vägen handlar också om att höra vad som står på, medan många inte bryr sig om vad som händer runt omkring, särskilt om det handlar om kyrkan.
- Den vägen handlar även om att fråga om det finns någonting som man inte förstår. Man skall undvika att spekulera.
- Den vägen handlar vidare om att ropa till Jesus, när man vet att det har med honom att göra.
- Kärlekens väg för den blinde mannen handlade också om att ropa ännu högre utan att ge upp. När andra försöker sätta stopp, skall vi bara ropa högre tills vår röst bli högre än andras. För länge sen berättade jag om en reflektion som min äldste son gjorde när vi kom till Kongo efter vår vistelse i Sverige. Han tyckte att kongoleserna bad mycket högre än svenskarna och belgarna. Han tyckte att det berodde på att Sverige ligger norrut och det är närmare Gud. De behöver inte ropa så högt. För belgarna är avståndet litet längre, då måste man höja rösten, vilket blir ännu högre för kongoleserna som ligger så långt borta.
Men, även i Sverige får man ropa högt.
- Till slut handlar den vägen om att tydligt säga vad man vill.
Man vill det man älskar och man älskar det man vill. Den fråga som Jesus ställer till den blinde mannen är viktig: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Ty den som älskar vill och den som vill älskar. Så kan vi också se på alla de uppgifter som vi har fått inför det kommande året. Ibland känns det jobbigt att se människor som tjänar utan att riktigt vilja/älska det de gör. Om det är så i ditt fall, vill jag bara råda dig att tydligt säga: Nej, det vill jag inte, i stället för att säga ”ja” och göra det med stor frustration.
Vart leder kärlekens väg?
- För Paulus kommer den vägen att leda till en fullständig kunskap som Guds kunskap om oss, där vi inte längre bara ser så som i en spegel, utan ansikte mot ansikte.
- För Jesus leder den vägen till en stor seger, uppståndelsen.
- Gud själv säger att den vägen leder till framgång för hans tjänare som också skall bli upphöjd, mäktig och ärad. Den vägen kommer att få många folk att häpna, och kungar att förstummas.
Så får vi önska att kärlekens väg blir synlig för vår församling och för var och en av oss här under det nya verksamhetsåret.
Låt oss vandra tillsammans på kärlekens väg!
Amen!
Fastlagssöndagen
20180211
Predikan av pastor Josef Nsumbu
