Matt. 13:31-34
Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem,
I söndags hörde vi om hur Jesus talade om ett rike som inte hör till denna världen. Då undrade Pilatus – som tyckte att det lät konstigt – om Jesus var kung. Samtalet blev ännu mer komplicerat när Jesus sa att syftet med hans ankomst var att vittna om sanningen. Pilatus kunde inte förstå vad sanningen var för något. Men till sina lärjungar hade Jesus sagt att han själv var vägen, sanningen och livet.
Idag är andra söndagen i advent. Temat är ”Guds rike är nära”. Det betyder att vi kan fortsätta att tala om det rike som Jesus nämnde för Pilatus.
Men själva temat låter som om det vore domsöndagen, därför brukar andra advent också kallas ”den lilla domsöndagen”. Det kan kännas konstigt att första söndagen i advent – en glad dag – hamnar mellan två domsöndagar. Skillnaden mellan dessa två är att den första handlar om slutet på allting. Det är domen som betonas, vilket låter skrämmande för många; medan den andra domsöndagen, dvs andra söndagen i advent, handlar om ett rike som är nära. Detta kan bara bjuda på glädje, längtan och hopp.
Temat om Guds rike var jättesvårt att begripa för många på Jesu tid, dock inte för alla Judarna tänkte mest på den politiska situationen. De hoppades att någon skulle komma och driva ut den romerska ockupationsmakten. Den dag då Jesus tågade in i Jerusalem trodde judarna att det var dags. Lärjungarna å sin sida bråkade med varandra om positionering i det nya riket. ”Vem blir störst i himmelriket?” (Luk. 9:46), frågade de Jesus. Sebedaios söner gick ännu mer rakt på sak. De ställde frågan till honom, om de skulle få sitta bredvid honom i det nya riket (Mark. 10:35 – 45). När de inte blev nöjda med Jesu svar gick de och hämtade sin mamma för att hon skulle tala för dem. Men Jesus svar till dem var: ”Min bägare skall ni få dricka, men platserna till höger och till vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill av min fader” (Matt. 20:23).
Jesus själv visste att ”Guds rike” eller ”Himmelriket” var ett svårt tema för en vanlig människa att begripa, därför använde han liknelser.
Dagens evangelietext består av två liknelser. Den första handlar om ett senapskorn. Under Jesu tid och i det område där han befann sig, var senapskornet det minsta av alla frön. Idag finns många andra sorters små frön. Men det som är viktigt är att ett så litet korn som en liten fågel kan svälja utan problem, kan bli en buske som växer sig upp till tre meter hög (nästan som ett träd). Fåglarna kan t.o.m. bygga sina bon på dess grenar.
Den andra liknelsen handlar om en surdeg. Ni som bakar bröd eller kakor vet hur det fungerar. Den lilla kvantitet mjöl som du blandar med vatten och mjölk kan inte mätta hela din familj. Men när du blandar med surdeg jäser det och blir till slut ett stort bröd, en eller fler stora kakor, som räcker till hela familjen. Det blir nästan som ett mirakel.
Vad betyder det? Här vill Jesus visa oss hur det lilla kan bli stort, det svaga starkt, det hopplösa hoppfullt.
Jesu budskap om Guds rike kommer med hopp till oss. Ofta brukar vi nedvärdera oss själva och tycka att vi inte orkar, vi saknar styrka, vi kan inte klara det vi håller på med. Den negativa ”sången” kan t.o.m. smitta av sig till många. Det blir nästan som att man vill att alla skall känna så som man själv känner. Men var och en måste veta att hon/han inte behöver göra allting. Det lilla som finns i dig har stor betydelse. Du är mycket duktig på det lilla som Gud har lagt ner i dig. Det lilla du kan göra vill Jesus förvandla till någonting stort. Din lilla insats kan bli någonting viktigt för hela församlingen eller hela samhället, eftersom inför Gud kan det lilla bli stort, det svaga starkt och det hopplösa hoppfullt.
Tänk på den dagen då Jesus hade predikat för många tusentals människor. Alla blev hungriga. Men det fanns inte så mycket att bjuda på. Där fanns en liten pojke som hade några bröd och några fiskar. Det var ingenting för fem tusen män. Men Jesus gjorde det lilla till något stort. Jag vet inte hur pojken berättade om händelsen för sin mamma som troligtvis hade packat matsäcken åt honom. ”Mina fem bröd och två fiskar kunde få många tusentals människor mätta och tolv korgar kunde samlas ihop av det som blev över”. Ja, det lilla blev stort, det svaga starkt och det hopplösa hoppfullt.
Men det finns en sak som man inte skall glömma bort. Kornet måste vara vid liv, för att det skall kunna växa. Även surdegen som får degen att jäsa bär ett liv. Livet här är kärlek. Det vill säga att allt vad vi gör i kärlek kommer att få en stor betydelse för både oss själva och den som vi gör det för. Det betyder att vi måste undvika att t.ex. hela tiden klaga på varandra, enligt dagens episteltext (Jak. 5:7–11). Undvik onödiga negativa kommentarer som bara stör. Gör det som är rätt, oavsett hur litet det är, men gör det i kärlek.
Nu när vi går in i juletiden finns många som undrar om vad de skall göra för sina barn, släktingar, vänner osv. En del blir t.o.m. frustrerade över det och låser in sig. Tänk inte, min vän, på så stora saker. Det lilla som du kan göra i kärlek, t.ex. en liten hälsning till någon som kanske känner sig ensam, ett litet leende för någon som kanske är bekymrad, en bön för någon i nöd, vill Jesus låta få en stor betydelse för den personen. Ty, det lilla skall bli stort, det svaga starkt och det hopplösa hoppfullt.
Min rekommendation till dig nu är: Passa på och så det lilla du kan så hos dina barn, dina grannar, dina vänner, i kärlek. Det får en stor betydelse och då gör vi Guds rike synligt inom oss och i vår omgivning.
Amen!
Andra söndagen i Advent
2018-12-09
Predikan av pastor Josef Nsumbu
