Predikan på nätet: Den yttersta tiden

Matt. 24:3–14
När Jesus satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” Jesus svarade: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.

Söndagen.

Idag är den tjugofjärde söndagen efter Trefaldighet. Den söndagen har inte texter för olika årgångar, eftersom den inte firas varje år. Ofta infaller den på Alla helgons helg. Som ni kan läsa i den kommentar som finns i psalmboken, när den söndagen ersätts av söndagen efter Alla helgons dag, flyttas både rubrik, böner och läsningar till kommande söndag som byter namn till tjugofemte söndagen efter Trefaldighet.

Temat.

Dagens tema är ”Den yttersta tiden”. Det är ett tema som påminner oss om slutet. Om två veckor tar kyrkoåret slut och då kommer första söndagen i advent efteråt, vilket innebär ett nytt kyrkoår. Man skulle kunna kalla den här söndagen för en inledning av domssöndagen. Det handlar om Jesu återkomst, om slutet på allting.

Det temat var mycket aktuellt under Jesu tid. Många tyckte t.o.m. att hans återkomst skulle ske inom några år, alltså innan de själva skulle dö. Det var ett tema som skapade både rädsla, nyfikenhet och längtan, beroende på vilken situation man levde i.

De som hade det bra ville säkert inte höra talas om något slut. Däremot längtade de som hade det svårt att allting skulle ta slut för att de skulle slippa lidandet. De som inte hade en speciell ställning, de som hade det lagom bra, var nyfikna och ville se hur det skulle gå.

När jag var yngre och fick höra min mamma och min pappa tala till oss om framtiden – ”om vi inte längre finns kvar, så skall ni göra si eller så” – tyckte jag att det bara var tomma ord. Mamma och Pappa kommer att fortsätta leva. Men nu står jag här utan mamma, utan pappa. Som i en dröm har så många år runnit bort.

Nu har det också gått så många år, tycker vi, sen Jesus talade om slutet, och det har inte inträffat än. Ja, så kändes det redan bara några dagar/år efter att Jesus hade börjat tala om tidens slut. Många var de som undrade när och hur det skulle gå till. Samtalet på Olivberget mellan Jesus och lärjungarna bevisar det.

”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”

Frågan är fortfarande aktuell.

Man hör människor som inte längre vill tro på Gud eller på Jesus, eftersom det har gått över två tusen år nu, utan att någonting har hänt, säger de. Själv fick jag höra av en gammal farbror någon gång, som sa till mig: ”mitt barn, det du talar om nu har jag hört sen innan du var född”. Med andra ord, ingenting har ändrat sig, så det där med Jesu återkomst är kanske inte sant. Ibland gömmer man sig bakom vetenskapen eller andra materialistiska eller pragmatiska påståenden, där det gudomliga och tron nästan inte får plats.

Att tala tro har blivit ”gammaldags- eller omodernt.”  Tyvärr har kyrkan blivit den sista förening som man vill ingå i. Har man funnits i kyrkan av tradition eller genom sina föräldrar, vill man nästan inte berätta för sina vänner att man är med. Man skäms. Teologi som jag har läst i så många år ifrågasätts som ett vetenskapligt ämne. Men andra humanistiska ämnen som psykologi, sociologi, antropologi osv. utsätts inte för samma kritik. Pastorsrollen upplevs som obehövlig eller utan betydelse, eftersom den inte producerar något materiellt, tycker man.

”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”

Elva tecken.

I sitt svar ger Jesus elva tecken:

• ”Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: ’Jag är Messias’ och de skall bedra många”. Det betyder att det religiösa kommer att få en stor plats i världen. Det är precis det vi har nu. Av de stora religionerna kan man nämna: Bahá’i, Buddhism, Daoism, Hinduism, Islam, Jainism, Judendom, Konfucianism, Shinto, Sikhism, Zoroastrianism och Kristendom. Obs.: Enligt många teologer skiljer sig kristendomen ifrån de andra religionerna där människan får själv kämpa med egna krafter för att nå det gudomliga, i stället för att Gud, den kristna Guden, stiger ner och möter människan. Men i själva kristendomen hittar man också flera hundratals olika grenar i världen. Många av dessa har ledare som mest talar om sig själva. De utser sig till frälsare, Messias.
• ”Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten”.

Vi får tacka Gud att Sverige har klarat sig utan krig i mer än två hundra år nu. Men krigslarm har vi hört, och en del konsekvenser har vi fått känna av. Idag firas hundraårsdagen av första världskrigets slut. Man trodde att det skulle bli fred. Men drygt tjugo år senare bröt ett nytt krig ut. Då bildades FN och många andra fredsorganisationer. Trots detta krigar man fortfarande för fullt. Man talar inte längre om världskriget, eftersom krigsmakter som slogs på hemmaplan lyckades flyttas sina konflikter till andra länder, där de slåss indirekt. Det oskyldiga blodet rinner utan slut!

• ”Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike”. Det är precis det som vi ser bakom de flesta beväpnande konflikterna.
• Det blir ”hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra”. Det räcker att titta på tv för att se hur många barn, även vuxna, som dör av hungersnöd, trots att det också kastas mycket mat. Jordbävningar och tsunami har uppkommit så täta varandra.
• ”Man skall utlämna er till att plågas och dödas”. Kanske har man inte sett det här i Sverige, förutom under den tid då baptisterna fängslades här. Men förföljelsen har ökat i världen. Det var det som fick den australienska premiärministern att reagera när hon insåg att företrädare för religioner som hade etablerat sig i hennes hemland började förfölja Australiens medborgare pga deras kristna tro. Detta kan också bli aktuellt i Sverige. Vi måste hålla oss vakna.
• ”Och alla folk skall hata er för mitt namns skull”.
• ”Många skall komma på fall och ange varandra och hata varandra”. Det ser vi idag, när alla människor inte accepteras som lika mycket värda och främlingsfientligheten ökar.
• Många falska profeter skall framträda och bedra många. Det känner vi till.
• ”Laglösheten tilltar”. När moralen minskar, när det som samhället ansåg vara rätt har blivit fel och det som betraktades som fel har blivit accepterat, kan man undra vart man är på väg.
• ”Kärleken kommer att kallna hos de flesta”.
• ”Budskapet skall förkunnas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk”.

Sedan skall slutet komma.

De flesta av dessa tecken har vi redan sett och upplevt. Därför säger den kanadensiska förkunnaren som har bott många år nu i Jerusalem, Wayne Hilsden, och som tidningen Dagen har skrivit om under veckan: ”Vi lever i det yttersta av den yttersta tiden”. Men hur många tror på det?

Ibland måste det först bevisas vetenskapligt innan folk börjar tro. Det har inte talats så mycket om ”jordens undergång” under historien som det görs idag med klimatfrågorna i fokus. Men det finns fortfarande många som tvivlar och menar att uppvärmningen av naturen redan har återkommit flera gånger under historien, sedan har det åter stabiliserat sig.

Som kristna vet vi att allt det här kan användas som en påminnelse om att det finns ett ansvar att ta, eftersom det finns ett slut för allting.

Till möte med vår Gud!

Nu kan det låta skrämmande och det är precis det som många människor inte vill höra under vår tid. Men låt oss tänka på det i termer av en bättre framtid. Vårt ansvar är att se till att budskapet om riket förkunnas i hela världen och blir ett vittnesbörd för alla folk. Den förkunnelsen och det vittnesbördet handlar först om oss var och en. Det vill säga att vi inte skall grunda vårt engagemang på någon annans. Jag vill vara med, eftersom jag känner mig själv som Guds barn genom den kärlek som Gud själv har skänkt oss. Johannes skriver i sitt brev (1 Joh. 2:28-3:3 ”…): ”förbli i Jesus Kristus, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst”. På det sättet blir den yttersta tiden, enligt dagens gammaltestamentliga text (Amos 4:12-13), dags att förbereda sig för att möta vår Gud.

Skulle jag få höra idag att jag skall få träffa min mamma, min pappa, min bror, blir det en glädje och längtan för mig!

Amen!

Predikan av pastor Josef Nsumbu 2018-11-11