Predikan på nätet: Att växa i tro

Joh. 16:16 – 22 
Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.

I söndags startade vi en ny resa med Jesus Kristus. Vi är på väg till livet. Ett av tecknen som vittnar om liv är tillväxt. När ett barn kommer till livet förväntar man sig att det skall växa. När man planterar ett träd vill man se det växa och kanske också bära frukt. När vi köper blommor som vi sätter i krukor vid fönstret försöker vi vattna dem, eftersom vi vill att de skall växa och blomma.

Så är det också med tron. En tro som lever behöver växa. När det gäller ett barn, vet föräldrarna när barnet skall börja äta lite starkare mat, när barnet skall börja sitta, när barnet skall börja stå själv utan stöd osv. Det finns mycket som man brukar tänka på.

Jesus, den goda pedagogen, såg också sina lärjungar som sina egna barn. Han visste vad som passade dem och när. ”Nu går jag till honom som har sänt mig”, säger han till dem i dagens evangelietext. Men dessa ord inleds av en viktig mening i v.4, nämligen: ”Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er”. Det vill säga att de befann sig i en tid av förändring. Precis som vi hörde i söndags, ville Jesus berätta för dem att han skulle försvinna från dem och att de inte längre skulle se honom. Och den”skilsmässan” blev ett hårt budskap som var svårt för lärjungarna att begripa eller att acceptera.

Det blev ännu jobbigare för dem när Jesus talade om hur världen skulle behandla dem: ”Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall”, sa han till dem. ”De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det” (Joh. 16:1-4a).  

De här orden fyllde lärjungarnas hjärtan av sorg, så att de inte längre kunde hänga med när Jesus fortsatte tala och sa till dem att han skulle lämna dem. Ingen kunde fråga honom vart han skulle gå.

De som har ammat barn vet att med vissa barn blir det en riktig kamp att få dem avvanda. Jag vet att här i Sverige har man använt mjölkflaskor så att barnet inte skulle känna att mamman har övergivit det. Men i fattiga länder, där det bara är mammans mjölk som gäller brukar det vara ett stort problem att få barn att sluta dia. Men när mamman tycker att det blir dags försöker man få barnet att förstå att det är en ny tid som börjar.

Den tid som börjar är inte en provtid utan det är det som kommer att gälla för barnets resterande liv. Efter den tiden återvänder inget barn till mammas bröst för att få mjölk. Det är för barnets bästa som det får en annan typ av mat.

Vad är barnets bästa?

Jo, alla föräldrar vill att deras barn skall känna sig fria. Därför man skall lära dem allt det som kommer att hjälpa dem i livet. Ett barn som man alltid håller i handen kommer aldrig att klara av att stå på egna ben. Ett barn som man alltid matar kommer aldrig att lära sig hålla i bestick. Ett barn som man alltid gör saker för kommer aldrig att klara sig själv i livet.

Jesus som märker att lärjungarna måste växa talar om att de måste börja klara sig själva. Kanske inte riktigt själva, men med hjälp av den Helige Ande. Egentligen handlar detta om Jesu närvaro på ett annat sätt. ”Om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er”, säger Jesus. ” … när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är”, fortsätter han.

De här orden får mig att tänka på en teolog som jag läste om igår och som sade ungefär att allt det som skall förkunnas från predikstolen måste bygga på fakta som går att bevisa. Jag tycker att han måste tänka igenom sin teologi lite mer.  Jag tror inte att vi kan bevisa allting, för kunde vi det skulle vi förlora den riktiga betydelsen av ordet tro. I dagens episteltext står det bl.a. så här: ”Ingen har någonsin sett Gud” (1 Joh. 4:10 – 16). Hur skall vi då bevisa för en icke-troende vem Gud är? I Hebreerbrevet står det att ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se” (Hebr. 11:1). Den Gud som vi inte ser, honom tror vi på. Vad skulle vår tro betyda om han kunde vara här fysiskt. Det vill säga att Jesu fysiska frånvaro också blir en trosfråga för alla kristna.                    

Ett barn som växer blir klokare och klokare. Han/hon kan själv resonera och förstå att han/hon, t.ex., måste spara lite pengar för att kunna köpa kläder, gå till affären och handla för att få någonting att äta osv. Så skulle också lärjungarna själva, med hjälp av den Helige Anden, kunna börja klara sig, utan att Jesus är med dem fysiskt.

Tre viktiga saker som den Helige Anden kommer att lära lärjungarna, är, säger Jesus: synd, rättfärdighet och dom.

• Synd är ett tema som kyrkorna i Sverige och kanske i hela västvärlden inte vill tala så mycket om. Det är klart att det känns bekvämare att få höra tröstande predikningar. Jag känner en gammal dam i Kongo, som också bara ville höra tröstande predikningar (hon är död nu). En dag var hon med på en gudstjänst där predikanten var en ung och mycket engagerad pastor. Han hade talat med stort engagemang och med hög röst om synd. Den gamla tanten tog honom avsides efter gudstjänsten och sa till honom: ”Min son, vad har vi gjort emot er, ni dagens unga predikanter, som alltid kommer med klagomål och skriker på oss, era äldre?”

Jo, vi vet att Gud är god och vi lever av hans nåd. Men när vi ser den definition som Jesus ger oss av synden, undrar jag om vi inte har missat målet, när vi inte har talat så mycket om synd. ”De tror inte på mig”, säger Jesus. Det är det som han kallar synd. Vi vet ju att det inte är alla som tror på Jesus just nu. Vi vet att vi ibland gör saker utan att tänka på att vi tror på Jesus. Vad skall vi säga om den sekularisering som vårt samhälle präglas av idag? Det är synd och det skall vi tala om!

• Rättfärdighet känns som lösningen på det första begreppet. ”Jag går till Fadern och ni ser mig inte längre”, säger Jesus. Hans närvaro hos Fadern blir vår räddning. Han ber för oss, precis som han gjorde det för Petrus när Satan ville få honom på fall (Luk. 22:32). Petrus föll i alla fall i synd när han ljög, men han blev direkt påmind om att han hade gjort fel (Luk. 22:54 – 62). Vi är alla syndare. Men så fort vi vet att vi har syndat måste vi försöka komma till rätta med det vi gjort. Felet är när man inte vill lämna synden även om man förstår att man har gjort fel.

Dessutom spelar Jesu fysiska frånvaro en stor roll för vår tro. Vi får ett tydligt mål att sikta mot i livet. Vi ser inte honom, men vi tror på honom och vi fortsätter vår vandring. Vi blev kristna någon gång, men vi fortsätter att vara kristna, vi fortsätter att komma till kyrkan, eftersom sökandet fortsätter under hela vårt liv, tills vi når målet. Då skall tron inte längre ha någon betydelse.

• Dom: Ordet dom har alltid upplevts som ett skrämmande begrepp. I Borås ville en av mina församlingsmedlemmar lämna församlingen efter att han hade hört att jag hade varit på en rättegång i en domstol. Han visste inte att jag egentligen hade varit där för att hjälpa åklagaren, domarna och advokaterna med att förklara ett fenomen som de inte hade någon kunskap om alls. Det hade med Kongo/Afrika-kultur att göra. Jag kunde förstå hans oro. Han ville inte tillhöra en församling med en pastor som han trodde hade dömts i en domstol.

Men en dom kan bli till vår fördel, och det är precis det som Jesus ville meddela oss. ”Denna världens härskare är dömd”, säger han. Varför skulle det inte glädja oss? Den dom som Jesus talar om är till för att förklara oss fria och rättfärdiga. Vi har stor anledning att jubla över den domen, eftersom det är vår fiende, världens härskare, som blir dömd.

Så skall vi förstå vad Jesus menar när han talar om domen.

Gud är kärlek

Efter att ha gett en tydlig definition av alla dessa begrepp som den Helige Anden kommer att lära lärjungarna, sa Jesus: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu” (Joh. 16:12). Liksom en förälder vet vad som passar barnet och när det passar, drog Jesus en gräns i sitt tal. Det vill säga att vi inte kan veta allting på en gång. Gud uppenbarar sig ”metodiskt” för oss.

Men, när man tänker på allt detta, förstår man det som Johannes skriver i dagens episteltext: ”Gud är kärlek” (1 Joh. 4:10 – 16). De här orden har funnitsskrivna med stora bokstäver i många kyrkobyggnader. Gud älskar oss och vill oss väl. Han vill inte att vi skall leva i synd, utan att vi skall tro på honom. Han vill att vi skall vara rättfärdiga, dvs att vi skall klara oss själva medan han är hos Gud och ber för oss, och han vill att vår fiende skall bli dömd. Det var den stora kärlek som han visade oss genom döden på korset. Han vill att när vi har insett att det är så, så älskar vi också vår nästa.

Amen!

Femte söndagen i påsktiden
2018-04-29
Predikan av pastor Josef Nsumbu