Nu brinner ljus på våra kyrkogårdar och minnesplatser. Alla generationer möts i tankar och minnen. När man ser en kyrkogård på avstånd är den alldeles översållad av ljuspunkter som om stjärnhimlen fallit ner. Mycket vackert och stämningsfullt. Och jag tänker på stjärnhimlen som Abraham fick blicka upp mot. En löfteshimmel som gav hopp och framtidstro. Så får den här helgen på året vara en påminnelse för oss om vårt evighetshopp.
Det är en helg av minnen när vi tänker på dem som gått före, dem som inte finns kvar hos oss. Kanske känner du dig mer ensam än vanligt den här helgen. Jag önskar dig, alldeles speciellt, tröst och hopp.
Allhelgonahelgen består av två dagar, alla helgons dag (som är idag) då vi tänker på de som dött och som på ett alldeles speciellt sätt varit goda föredömen i sitt sätt att leva. Och alla själars dag (som är i morgon) då vi tänker på vårt eget evighetshopp.
Under vårt kyrkoår har vi faktiskt fler helgondagar. 4:e advent när vi uppmärksammar Maria – Jesu mor och ser på henne som exempel i helöverlåtelse, annandag jul när vi läser om Stefanos – den förste martyren, Apostladagen – när Petrus och Paulus får vara goda exempel på efterföljelse och vid midsommar med Johannes döparens livsberättelse som i allt pekar mot Jesus.
Idag uppmärksammar vi alla helgon, kända som okända. I vår kyrka vördar man inte helgon på samma sätt som i den katolska och kristna ortodoxa traditionen. Vi vördar inte helgonen och vi ber inte till dem. Men de är förebilder, goda exempel. Någon har sagt ”Helgon – är Guds små solkatter. De lyser ej själva, men strålar av hans ljus.”
Bibeln använder inte ordet helgon, men när vi i andra texter läser om olika helgon så är deras livsberättelser fyllda av kamp och svårigheter, de får lida för sin tros skull, men lidandet drar dem längre och längre in i trons övertygelse och överlåtelse, och de låter tron komma till uttryck i ett självutgivande liv.
Jag vill ge en glimt av en människas liv som i mina ögon skulle kunna vara ett helgons liv. Pastor Wiggo som blev nästan 80 år. Pastor Wiggo hade en mycket svår barndom och uppväxt. Han bodde på barnhem, var utstött och mobbad och började dricka i unga år. Mötet med Jesus helade hans trasiga själ. Han levde som ungkarl hela livet. Hans hem var öppet för alla. Hans hjärta var stort för de allra minsta i samhället och han var alltid socialt engagerad. Bönen var mycket viktig för Wiggo och han kunde på ett naturligt sätt be med alla de människor han mötte. Ungdomarna drogs till Wiggo. Han var varken häftig eller speciellt pedagogisk, men han såg och visade respekt för varje människa han mötte. Erfarenheterna av sin svåra barndom och uppväxt vände han till en styrka i mötet med trasiga människor. Han mötte varje människospillra som en Guds gåva. Jag var en av de människospillror som mötte Wiggo när mitt liv hade gått sönder och självföraktet ockuperade mig. I den församlingens gemenskap fick jag läkas och varsamt men bestämt lockas in i funktion. Wiggo dog under en bönestund i sitt eget hem. Kyrkan var full av människor vid hans begravning. Det var människor från alla samhällsskikt, alla åldrar, överallt hade han mött respekt. När ungdomarna bar ut kistan låg en boxarhandske i blomsterhavet. Det var MMA-stjärnan Alexander The Maulers matchhandske. Wiggo hade varit hans mentor under många år. Pastor Wiggos liv satte spår i ett helt samhälle och jag upplevde att han levde lycklig.
I evangelietexten från Matteus 5:1-12 hörde vi läsas en lista saligheter. Vi använder inte uttrycket salig i dagligt tal. På vår morgonbön i tisdags föreslogs att man skulle kunna använda ordet välsignad istället för att bättre kunna ta till sig texten. Och om du är van kyrkobesökare fungerar nog det ordet bra, men är det begripligt för alla andra? Jag väljer att läsa samma text ur The Message -Bibeln på vårt vardagsspråk. Där väljer författaren ordet lycklig istället för salig. Om du och jag skulle skriva en lista på det som gör oss lyckliga skulle den nog se väldigt annorlunda ut.
The Message: Matt 5:3-12
”-Lyckliga är ni när ni inte vet vad ni ska ta er till. Ju mindre det är av er i det ni gör, desto mer är det av Gud och hans styre.
Lyckliga är ni när ni känner att ni har förlorat det ni höll allra mest av. Bara då kan ni vila i hans armar som ni håller allra mest av.
Lyckliga är ni när ni inte vill vara någon annan – varken mer eller mindre än ni är. I den stunden blir ni ägare till allt som inte kan köpas.
Lyckliga är ni när ni har fått aptit på Gud. Bättre än så kommer ni aldrig att äta och dricka.
Lyckliga är ni när ni bryr er. Så fort ni är ”brydda” blir ni också ”ombrydda”.
Lyckliga är ni när allt inuti er – hjärna och hjärta – kommer i ordning. Då kan ni se var Gud finns i allt utanför er.
Lyckliga är ni när ni kan hjälpa människor att samarbeta istället för att konkurrera eller slåss. Då märker ni vilka ni egentligen är och hittar er roll i Guds familj.
Lyckliga är ni när er kärlek till Gud gör er förföljda. Då ska ni fly ännu längre in i Guds rike. Ja, inte bara det – skratta er lyckliga så fort folk sviker er eller kastar ut er eller talar illa om er för att skada mig. Det betyder att sanningen har blivit obehaglig för dem. Var glada när det händer – hurra till och med! – för även om inte de gillar sanningen, gör jag det! Ja, hela himlen applåderar. Och ni är ju i gott sällskap. Mina profeter och vittnen har alltid behandlats så.”
Att vara lycklig/salig är inte att i första hand få sina egna behov tillfredsställda. Den lycka/salighet Bibeln beskriver gör att jag utvecklas och växer som människa och i min tro på Gud. Den lyckan/saligheten kommer av större överlåtelse till Gud och till min omgivning. Den lycka/salighet Bibeln beskriver kostar på. Men det är en lycka/salighet som lever och bär oavsett omständigheter.
Du och jag kommer nog inte att bli helgonförklarade men vi kan ta rygg på människor som gått före oss, eller som lever nu, som vi ser som fina föredömen i tro och liv. Och vi kan själva tänka på att vi ska vara föredömen för generationer som kommer efter oss. Låt oss öva oss i att leva ett liv i salighet.
Men det var inte gärningarna som gjorde att den stora vita skaran, beskriven i uppenbarelseboken, stod inför tronen och Lammet, de hade mött frälsningen genom Lammets blod. Vår vandring till himlen går via Golgata, via Jesus utsträckta armar där han ger sitt liv för dig och mig. Amen.
Predikan av AnnaMaria Rose – ungdomsdiakon
