Mark. 16:1–14 (s.1548 i Psalmboken)
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’” Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
Jesus är inte i graven!
Den dagen då Jesus dog togs hans kropp om hand av Josef från Arimataia och Nikodemus. De kvinnor som hade fått följa honom hela vägen från Galileen fick se graven och hur Jesu kropp lades där. När de återvände hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor. De tänkte att direkt efter den stilla påsktiden, skulle de enligt lagens bud ta sig tidigt på morgonen till graven för att smörja Jesu kropp. De fylldes av omsorg om sin Herre. De ville ta hand om Herrens kropp. Men vid graven möttes de av en stor överraskning: Jesus var inte där. Han hade uppstått.
Den här händelsen är den viktigaste i hela den kristna förkunnelsen. Den berättas i alla fyra evangelierna. I år har vi Markusserien och vi får koncentrera oss på några viktiga aspekter som Markus ger oss i den berättelsen.
- Vem skall rulla undan stenen?
När sabbaten var över begav kvinnorna sig till graven. Det var tidigt på morgonen och allting var förberett, utom en sak som de inte hade tänkt på: Stenen vid gravens ingång. Den var stor och tung. ”Vem skall rulla undan den?” frågade de varandra. Vad skulle du ha gjort, om du hade varit med?
Det hade nog varit enklare att återvända och hämta några lärjungar. Men frågan var: skulle de acceptera att komma, de som var rädda och gömde sig? Tänk på att det också fanns soldater vid graven. Tänkte kvinnorna be dem om hjälp? Eller tyckte de att de själva skulle försöka rulla bort stenen, eftersom de var tre kvinnor?
Ingen vet hur kvinnorna tänkte. Det enda man vet är att de fortsatte sin väg. Kanske gjorde de det i tro. Det kan likna Abrahams svar till sin son Isaak som frågade honom: ”Far, här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” Abrahams svar blev: ”Min son, Gud utser åt sig det får som skall offras” (1Mose. 22:7–8). Det kan låta galet eller sanslöst, men ibland är det så att man bara får lämna allting i Guds händer.
När de kom till graven märkte de först att den stora stenen redan var bortrullad. Sedan upptäckte de att Herrens kropp var borta. Så kan det också bli för oss när vi vandrar mitt i mörkret, i ovissheten och undrar vem kan hjälpa oss. Ibland är stenen redan bortrullad. Vi kan hamna i en liknande situation som kvinnorna.
Men det viktigaste är att trots tvivlen fortsatte kvinnorna sin väg ända till målet. Därför vill jag säga till dig nu: Fortsätt din väg i tro, trots tvivlen och låt Herren själv verka i, med och för dig. Stenen är redan bortrollad från graven!
- Gud förvandlar hopplösheten till ett nytt levande hopp.
Kvinnorna trodde att de skulle hitta en död kropp liggande i graven, en ”Herre” som inte skulle kunna röra sig – den Herre som man tidigare hade sett göra många under, som kunde väcka döda, han som gav ett nytt liv till de sjuka – nu skulle han ligga stilla. Han hade nu blivit ett lik, en kropp utan liv, som andra människor fick ta hand om, eftersom han inte själv kunde göra någonting. Så är det för många som tror på ”döda gudar”, tillverkade av människohänder, gudar som varken ser eller hör. Men, vår Herre är inte i graven. Han lever!
Gud låter livet segra över döden. Även när vi kanske tror att allt hopp är borta, när inget liv tycks finnas, så vill Gud ge oss ett nytt hopp.
Även om kvinnorna inte kunde se Jesus då, levande, så återvände de med ett nytt hopp: ”Han lever! Vi kommer kanske att få träffa honom igen!” tänkte de. Ty, ängeln hade t.o.m. gett dem en mötesplats: i Galileen.
Min vän, stanna inte vid graven, vid hopplösheten, vid förlusten, vid bekymret, vid tråkigheterna. Gud vill att du skall stå upp och gå mot ett nytt mål, mot ett nytt möte med Jesus, den levande Herren.
- Tvivla inte, utan tro!
Den sista delen av dagens text handlar egentligen mest om dagen efter uppståndelsen. Jesus visar sig för olika personer. Först var det för Maria från Magdala, från vilken Jesus hade drivit ut sju demoner, sedan för två lärjungar som var på väg till Emmaus. Trots deras vittnesbörd kunde ingen tro på att Jesus verkligen hade uppstått. Då visade Jesus sig för alla elva medan de låg till bords. Den otro som Jesus såg hos lärjungarna är densamma som vi ser under vår tid. Ni har säkert hört talas om böcker som skrivs, om filmer som spelas, om förkunnare som reser hit och dit, som ifrågasätter Jesu uppståndelse. En del har t.o.m. gått så långt så att de inte tror på att Jesus någon gång skulle ha existerat.
Det kan inte finnas bättre vittnesbörd än det från ett ögonvittne som Petrus, som säger ”Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om” (Apg. 3:14-15).
Och Paulus som själv förföljde alla dem som försökte tala om den uppståndne Herren fick själv uppleva ett möte med Honom när han fick frågan:
”Varför förföljer du mig, Saul?”
”Vem är du?” frågade han. Och svaret blev så tydligt:
”Jag är Jesus, den som du förföljer” (Apg. 9:4–5).
”Är du inte död?” skulle han kanske ha kunnat fråga vidare. Men han kunde inte tvivla längre. Därför han skrev till korinthierna:
”Om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro” (1 Kor. 15:12-21).
Käre vän,
Var glad, för Kristus lever! Ny framtid vill han ge.
Var glad, för Kristus lever! Han öppnar livets port.
Var glad, för Kristus lever! Han hälsa åt oss vann.
Var glad, för Kristus lever! Kom låt oss gå med bud.
Amen!
Påskdagen
2017-04-16
Predikan av pastor Josef Nsumbu
