Mark. 15:1–47
Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Han svarade: ”Du själv säger det.” Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom: ”Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!” Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade: ”Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?” Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt: ”Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?” De ropade: ”Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Korsfäst honom!” Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: ”Leve judarnas konung!” De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.
En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu och stig ner från korset.” Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.” Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”
Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”
Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.
Då det redan hade blivit kväll — det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten — kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?). Ropet verkar komma från en desperat människa, någon som har förlorat hoppet och inte ser någon utväg ur den svåra situation som han/hon har hamnat i. Ändå var det Jesu, Guds Sons rop. Det här påminner om de ord som jag fick för två veckor sedan av en god vän som jag citerade förra söndagen. Han som bekymrade sig över allt det som händer idag på vår jord, när det onda verkar få övertag över det goda, skrev: ”Var är Gud i allt detta? Varför ingriper han inte?
Detta år firar vi påsk med texterna från Markusserien. Den föreslagna texten för dagens betraktelse är Mark. 15:21-41. Men jag tar med hela kapitlet för att få med berättelsen i dess helhet.
Genom Jesu lidande kan vi lära oss att det ofta är människan själv som orsakar sin nöd, medan Herren vill frälsa henne. Det är det som Markus, som grundar sitt evangelium på Petrus berättelse, visar, när han nämner människor som fanns med vid Golgata och som representerar olika förhållningssätt till det som skedde där. Här vill jag nämna nio olika personer eller grupper som spelade stor roll i de texter vi läst på skärtorsdagen och på långfredagen. Kan du känna igen dig själv i någon av dem?
1.Översteprästerna och skriftlärda: Översteprästerna och de skriftlärda var välutbildade och tjänade Gud. Men de var långt ifrån sanningen. De hittade på falska anklagelser mot Jesus och mutade Judas. Så kan det också vara i vår tid att även om någon har en hög position i samhället är det ingen garanti för att han/hon är god. Alla krig i vår tid planeras av högutbildade människor. När man talar om fattiga och ”korrupta” länder ser man rika och stormakter som ligger bakom förtryck och korruption.
- Lärjungarna: Vi kan dela in lärjungarna i tre olika grupper. Först Judas som blev sin Herres förrädare. Så kan det bli när andra intressen än kärleken prioriteras. Sedan möter vi Petrus som försökte följa Jesus på avstånd men som i slutet förnekade honom, trots de bestämda löften om trohet han hade gett.
Den tredje gruppen är de andra lärjungarna som helt enkelt hade flytt och lämnat Jesus. Så kan det bli ibland när faran kommer och tron sätts på prov.
- Pilatus: Pilatus representerar myndigheter. Han hade hela makten att döma eller inte döma. Men han tvättade sina händer och lät folket bestämma. Man skulle kunna kalla det demokrati. Men här ser man exempel på en svag chef, ett svagt ledarskap, vilket också kan orsaka kaos i länder, i organisationer, även inom kyrkan.
- Simon från Kyrene tvingades av soldater att hjälpa Jesus med korset. Det är viktigt för oss att veta att Gud i sin nåd ger oss olika uppdrag. Men vi måste också veta att Han i sin ordning kan kalla även sådana människor, som vi kanske inte ens har lagt märke till.
- Folkmassan:
Det folk som hade välkomnat Jesus med jubel ropade nu att man skulle kostfästa honom. Det kan hända att det inte var samma människor, eftersom Jerusalem var en stor stad. Men vi märker i alla fall att det fanns en stor skara som följde med på väg till Golgata. Många jublade, kanske därför att de inte hade fått sina förväntningar från den dagen då Jesus tågade in i Jerusalem infriade. Det som Jesus hade att ge dem motsvarade inte deras förväntningar. Så kan det ibland vara när man möter nya människor. Mötet kan leda till både besvikelse och glädje.
Men det står hos Markus att efter att Jesus hade ropat ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” trodde man att han ropade efter profeten Elia. Man kan säga att det uppstod ett stort missförstånd bland folket, precis som bland lärjungarna, som inte heller kunde begripa innebörden av korsets väg. Men i folkmassan fanns en man (jag har alltid trott på att det var en soldat) som kom med en svamp med surt vin för att ge till Jesus. Vid missförstånd kommer man alltid med fel lösning.
- Soldater: Det var soldater som misshandlade Jesus, torterade honom, spottade på honom. Man skulle kunna säga att de lydde order. Men man kan undra om man skall lyda alla order. De delade också hans kläder mellan sig och det var de som fick det stora ansvaret att korsfästa honom. En soldat var tvungen att ha starka nerver!
Med tanke på allt det som hade hänt, sa en av dem, efter att Jesus hade slutat andas: ”Den mannen måste ha varit Guds son”. Det var en stark bekännelse från en soldat!
- Kvinnorna: Vi måste vara tacksamma att Sverige är ett av de länder som lyfter fram jämställdhet. Man och kvinna skall vara lika mycket värda. Men i många andra länder är kvinnan fortfarande underställd mannen. Tänk att nästan alla lärjungar (männen) hade flytt. Men kvinnorna följde Jesus till korset och ända till graven. Några namn nämns: Maria från Magdala, Maria, Jakobs den yngstes och Joses mor, Salome och många andra. Det var kvinnorna som var de mest trogna.
- Josef från Arimataia: Trots att denne Josef var med i rådet, så var han troende. Han väntade på Guds rike. Det är inte alla makthavare eller alla politiker som räknar med Gud. Josef är ett gott exempel. Han tog på sig hela ansvaret för Jesu begravning och använde t.o.m. sin egen familjegrav.
Jesus behöver alla människor i sin tjänst.
- Barabbas: Jag borde ha börjat med Barabbas, men jag tar honom sist, med tanke på att han kanske var den som blev den gladaste av människorna i de texter vi har läst. Han som hade bråkat, stulit, mördat; han som redan var dömd till döden blev fri, eftersom någon hade tagit hans plats, Jesus. Jag vet inte om han blev kristen efteråt. Det står ingenting mer om honom i Bibeln. Men den dagen blev för honom oförglömlig.
Du har nog en gelike i någon av dessa nio olika människotyper. Men låt oss inse att vi alla är ett slags Barabbas. Jesus har gått korsets väg för att ta din/min plats.
Amen!
Långfredagen
2017-04-14
Predikan av pastor Josef Nsumbu
