Joh. 12:35-43
Jesus svarade: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.
Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Är jag/du frälst?
Många gånger har man hört folk säga: ”Jag är frälst!” Ibland får man själv frågan: ”Är du frälst?” Svaret kan bli ”ja” eller ”nej” eller kanske ”vet ej”. Men det viktigaste är att veta vad man menar när man talar om frälsningen. Vad är frälsningen till för?
Begreppet ”frälsning” definieras ofta med olika synonymer: räddning, befrielse, saliggörelse, återlösning osv. Som ni vet är det mycket intressant att få se, särskilt i det svenska språket, hur orden är uppbyggda och vilken betydelse de har haft från början. I det gamla svenska språket handlade begreppet först om ”frihalsning”. Det vill säga att en ”träl” (alltså en slav) befriades från sitt halsjärn och förklarades fri. Det vill säga att ordet inte hade med religion att göra.
Men senare, inte minst under väckelsens tid, fick begreppet en speciell innebörd. Det användes av de första missionärerna i Sverige, Norge, Danmark (dvs i Skandinavien) för att beskriva hur Jesus befriar människor från slaveri under synd, under lidande och under död. Idag, om man talar ”kyrkska” (för att låna Sune Fahlgrens begrepp som betyder det språk som talas i kyrkan) är frälsning ett grundbegrepp i kristendom och det handlar om hur människan till kropp, själ och ande räddas från synd, lidande och död till evigt liv i harmoni med Gud. I många kristna traditioner betonas t.ex. sakrament (dop, nattvard) och goda gärningar som medel att ta emot frälsningen. Men själva frälsningen är också en process och den kommer att fullbordas på den yttersta dagen.
Nu kan man ställa frågan igen: Är jag frälst? Är du frälst?
Vi skall inte sitta här och börja fälla domar över oss själva eller varandra. Det handlar om min/din relation till Herren.
I dagens evangelietext talar Jesus om ljuset. Vi vet alla hur det känns när man vandrar i mörkret. Men vi måste också veta att mörkret spelar en viss roll i människans liv. Det blir svårt att få en god sömn när det är riktigt ljust. Jag kommer ihåg hur det var för oss, när vi för första gången kom till Sverige. Det var mitt i sommaren och det var svårt att få barnen att gå och lägga sig. Lika svårt blev det under vintern att väcka dem på morgonen för att de skulle till skolan. 2009 var jag i Kongo med en stor delegation svenskar. Några av dem hade sina rötter i norra Sverige. När de berättade att solen inte går upp på flera månader vintertid och att den lyser dygnet runt flera månader sommartid var det nästan obegripligt för kongoleserna. Jobbar de dygnet runt när det är ljust och sover de hela tiden när det är mörkt? undrade kongoleserna.
Tack vare elektricitet, så kan man ibland jobba på natten. Ljuset behövs.
Nu säger Jesus: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.” Man skulle kunna säga att i ljuset känner man sig fri, medan man i mörkret blir helt begränsad. Man ser inte så långt. Man hittar inte vägen. Man blir nästan som blind. Ty, ögat kan inte fungera utan ljus.
Tro på ljuset, säger Jesus.
Är du frälst? Är du fri? Är du räddad?
Jesus hade botat många sjuka. Han hade gett mat till tusentals människor. Han hade predikat det glada budskapet för dem. Men många trodde inte på honom. Profeten Jesaja som hade profeterat om den situationen talade om att Herren hade förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade.
Den profetian kan bli svår att förstå. Men om man använder samma bild som Jesus använde på sig själv, nämligen ljuset, ser man att ljuset också kan förblinda. Det händer när man får ett starkt ljus i ansiktet, särskilt om man direkt kommer från ett stort mörker. Ögonen få svårt att se när ljuset är för starkt eller när det lyser rakt på ansiktet. Så är det när man är djupt fokuserad på andra saker i mörkret, det som inte har med Herren att göra. När ljuset kommer blir man förblindad och ser inte längre ens det som man var fokuserad på.
Ljuset gör att allting blir synligt. Men när man prioriterar t.ex. egen ära, blir det svårt att acceptera annat. Det är det som gör att många väljer att inte omvända sig. De skäms, liksom en man som vägrade bli döpt inför sin hustru och sina barn. Man blir beroende/slav av sig själv eller av sin egen vilja. Så kan man förstå det som Johannes skriver om många i rådet som kom till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. Det står att de älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Frälsningen innebär ett helt nytt liv!
Är du frälst? Är du fri? Är du räddad? Ofta har frälsningen begränsats till det andliga i den kyrkliga världen. Det är klart att det kan tolkas som det viktigaste. Men inför Gud, inför Jesus, handlar det också om att befrias från bekymmer, att bli räddad från sjukdomar, att bli salig eller lycklig med ett gott liv i Herren.
Det är precis det som Petrus beskriver i sitt brev: ”Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek” (2 Petr. 2–8).
Genom kärlek lever vi, förkunnar vi och försäkrar vi Guds frälsning. Ingen, som inte har kärlek till sina medmänniskor, kan säga ”jag är frälst!”. Ty, Guds plan är att alla skall vandra i Herrens ljus. Inget folk skall lyfta svärd mot ett annat, ingen skall döma andra, inget krig skall få föras.
Detta är Herrens frälsning!
Amen!
Tjugoandra söndagen efter Trefaldighet
2017-11-12
Predikan av pastor Josef Nsumbu
