Matt. 6:5–8
När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Inledning
Bönen är ett av de gemensamma tecken som finns i alla religioner. Den handlar om ett uttryck, en kommunikation, en relation. Den är ett medel för människan att kommunicera med det gudomliga eller det som man lägger sin tro på.
Två saker är viktiga att tänka på, när det gäller bönen: formen och innehållet.
Formen och innehållet kan skilja sig från en religion till en annan, eller från en individ till en annan. När det gäller formen kan man tänka på rum (var: inom hus, på gatan, hemligt, offentligt, i bilen, på bussen, på tåget, på flygplanet osv.), ställning (stående, sittande, liggande, knäfallande, tittande, blundande, med knäppta händer eller uppsträckta händer osv.), förmedling (direkt eller indirekt, dvs genom en profet, en tjänare osv.) och uttrycksformen (hög röst, lugn röst, ljuständning, bönelappar, tyst osv.).
Här får jag komma med en parentes. Min äldste son, som fyller år just idag, gjorde en reflektion när han var liten och vi var på besök i Bryssel. Han tyckte att svenskarna ber lite tystare än belgarna, medan kongoleserna gör det ännu högre än belgarna. Han tyckte att det kanske berodde på att Sverige, ett nordiskt land, ligger ”närmare himlen” än Belgien och avståndet mellan Kongo och himlen är så långt att man nästan behövde skrika när man bad.
När det gäller utryckformen kan man också tänka på de ord som man använder. Man kan göra en bön med egna ord liksom man kan använda en bön som någon annan redan har gjort, om man själv känner igen sig i dessa ord. Maria, t.ex. och Jesus gjorde det i vissa tillfällen.
Innehållet kan bero på vad man får be för, vad man vill be för, vilket syfte man har för sin bön, vilka behov man vill uttrycka, vilka förväntningar man har osv. Här handlar det mest om ett hopp, en tro. Det möter det som Paulus skriver om i romarbrevet: ”… ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp …” (Rom. 8:24). Med andra ord kan man inte be om någonting som man redan har fått.
Man kan förstå någorlunda varför man har ändrat den svenska översättningen av Herrens bön. Först stod det: ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd”. Sedan blev det: ”Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer”. Det här sista uttrycket låter mycket europeiskt. Man vill få idag det som man skall äta imorgon. Det är en planeringsfråga. Men senare blev det: ”Ge oss idag det bröd som vi behöver”. Man kan uppfatta det så här att man egentligen redan har allting. Men Gud får ge oss det som fattas, det som vi behöver.
Den första formuleringen, som är närmare den grekiska texten, kan också uppfattas som en rättighet. Det vill säga att vi begär av Gud det som vi har rätt till. Med andra ord, oavsett om vi redan har någonting eller inte, så vill vi ha det som vi har rätt till varje dag. Det blir som en lön som man får varje månad, oavsett om pengarna från förra månaden är slut eller inte. En sådan tolkning kan också bli felaktig.
Dagens tema brukar komma i kyrkoåret veckan innan Kristi himmelsfärds dag, eftersom Jesus snart lämnar sina lärjungar. Då påminns kyrkan om hur lärjungarna skall kunna fortsätta kommunicera med sin Herre. Det vill också säga hur vi, vår kyrka, skall kommunicera med vår Herre.
Bönens innehåll är inte mycket omdebatterat i kyrkan. Men formen har splittrat många. Det beror på att vi människor, själva har försökt bestämma vilka böner som Gud skall kunna höra och vilka som Han inte skall höra. Man kan förstå varför Jesu lärjungar bad honom att lära dem be. Ty, Johannes döparen hade redan gjort det för sina lärjungar. Det handlade mest om hur, inte om vad.
Den text som vi har läst från Matteusevangeliet är en del av Jesu tal på berget. I den försöker han ge ett viktigt råd till sina åhörare. Han ger inte så mycket kommentarer om bönens innehåll utan bara ett exempel på hur en bön skulle kunna formuleras. Men när det gäller formen tar han sig lite mer tid för att ge oss alla råd. Han stannar vid två viktiga aspekter: syftet och längden.
Syftet
Först vill Jesus att vi skall vara medvetna om varför vi ber. ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn” (Matt. 6:1), säger han. Han menar inte att vi skall leva vårt kristna liv i hemlighet. Men han förklarar och säger att man inte skall göra det ”för att de (andra) skall lägga märke till er (oss)”. Här är frågan: varför ber vi? Om vi gör det för att synas blir svaret bara att vi blir sedda och ingenting mer. Jesus tycker att de som strävar bara för att synas är hycklare.
Jesus som var syndarnas vän fick tala hårda ord mot tre typer av människor. Först mot ”de otacksamma”, varav de nio som blev botade från spetälska. Den andra typen av människor var ”förrädarna”, som Judas. Om honom sa han t.o.m. att det vore bättre om han inte varit född. Och den tredje gruppen var ”hycklare”, som ville visa att de var fromma, kanske t.o.m. godare än alla andra, men som egentligen var mycket värre.
Gör inte som hycklare som vill stå och be i synagogorna och gathörnen. Det är inte fel att göra det. Men det som är fel är att de gör det för att människorna skall se dem. Här kan vi fundera lite grann över att vi ofta säger: ”Låt oss göra det och det så att folk ser oss, eller att vår kyrka skall synas!” Det är bra. Men kanske slutar allting där. Jesus vill att vi, i stället skall prioritera vårt inre, eftersom bönen handlar om en inre kontakt mellan Gud och mig. Detta är orsaken till att vi ibland behöver träffas inomhus, inne i templet. Kyrkan hittade också på seden att blunda när vi ber. Det är inget måste, men vi behöver låsa in oss i den inre kammaren.
Längd
Ibland tror man att en lång bön hörs bättre av Gud än en kort. ”Nej”, säger Jesus, ”när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.”
Många människor vågar inte be en bön högt inför andra människor. De tycker att de inte kan be, eftersom de ofta tänker på vilka ord de skall använda för att formulera sin bön. ”Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det”. Antalet ord har ingen betydelse inför Gud. Det är själva mötet som är viktigt.
Tänk på Salomo (1 Kung. 3:5–14) som hade fått tillfälle att göra en lång lista över vad han behövde. Vad skulle du ha bett för, om det var du? Med allting som händer runt omkring oss idag, vad vill du be för? Salomos bön blev kort. Den skulle kunna sammanfattas så här: ”Herre, ge mig ett lyhört sinne!” eller ”Herre, Gör mig klok!”
Där kommer Paulus med tillägg om hoppet och tro. ”Om vi hoppas på någonting som vi inte ser”, säger han, ”då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet inte ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden vädjar för de heliga så som Gud vill” (Ro. 8:24-27).
Här vill jag passa på och säga att vår församling vill samla alla dem som vill vara med i en böngrupp. Du är välkommen även om du tycker att du kanske inte vet hur man skall be. Se information på anslagstavlan och anmäl dig till Rolf Svanerö som kommer att samordna det hela.
Amen!
Bönsöndagen
Predikan av pastor Josef Nsumbu 2017-05-21
