Jer 1:4-10, Rom 16:1-7, Mark 3:7-19
Underrubriken i Psalmer och sånger till samtliga texter i årgångarna för Apostladagen är ”Sänd mig”. Bibelboken med namnet Hesekiel ger gestalt åt det nyss nämnda temat. Hesekiel levde på tidigt 500-tal f Kr. Han fördes bort i fångenskap till Babylon. Han förklarar denna fångenskap utifrån att folket svikit Gud. Han kallas av Gud.
”Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.”
Hesekiel förkunnar domedagsprofetior men även ord som rymmer tröst och förväntan. I profetiorna ingår även det som handlar om Guds omsorg. Hesekiel berördes av Herrens hand och blev ett sändebud i sin tid men Guds ord via Hesekiel fyller sin funktion in i vår tid.
Profeten Jesaja, vars namn betyder ung. Herren hjälper, levde på 700-talet f Kr . Hans kallelse hör till de mest omtalade. ” Vem skall jag sända, vem vill vara budbärare?” Jag svarade: ”Jag, sänd mig!” Nå, vad förkunnade sedan Jesaja. Profetiska varningar till Israels och Judas kungar var en del av innehållet. Andra delen av Jesajas bok kallas ibland Trösteboken , innehåller mäktiga uppenbarelser om framtiden. I Nya testamentet spelar Jesajas profetior en mycket framträdande roll. Där framhåller de olika författarna att det är genom Jesus som den slutliga uppfyllelsen sker av allt det Jesaja talar om. Hos Jesaja finner den kristna kyrkan därför både julens, långfredagens och påskens samt pingstens budskap förankrade.
Jeremia som levde från 600-talet till 500-talet f Kr hade det besvärligt. Hans kallelse som vi nyss hörde i läsningen var ju inte oproblematisk men han utförde ändå sitt uppdrag. Han får inte uppleva att kung och folk lyssnar till vad han har att säga. Han kallas ofta för ”tårarnas profet”. Han blir förföljd, hotad till livet och på alla sätt föraktad. Men tyst kan inte Jeremia vara. -Även vatten kan urholka stenar tänker jag om Jeremia och hans förkunnelse. Jeremia blickar in i framtiden, precis som Jesaja. Han talar om ett nytt förbund,en formulering Jesus anknyter till när han instiftar nattvarden.”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod.”
Det finns tankar, åsikter om rätt och fel, levnadsregler i profetiorna som vi än i denna dag upplever som samhällsbevarande och välbehövliga i umgänget människor emellan. Vi ser också hur Herren har över en lång tidsperiod tänkt och tänker på människans väl och ve. Herren förkunnar inte en tro för Guds skull utan en tro för människans skull. Utsändandet av människor att förkunna Herrens ord fortgår kontinuerligt. Om vi studerar inte bara det gamla förbundets tid utan också den kristna kyrkans historia kommer vi att finna människor som sagt som Jesaja – Sänd mig. Vi finner också människor som försökt med ursäkter i Jeremias genre. -Jag kan inte tala, jag är för ung. Men ändå trots sina tvivel går ut med budskapet.
Herren kallar människor på många olika sätt. Vår reaktion på kallelsen kan naturligtvis variera. Vi är födda med olika temperament, varierande begåvningar, olika fallenheter, skilda uppväxtmiljöer. En sak har vi gemensamt. Jesus älskar oss. Han behöver dig precis som han behövde profeterna. Lyssna till vad Fadern och Jesus genom Den helige anden säger i ditt inre.
Du har inga händer utom våra
att nå fram till dem som har det svårt,
ingen ser ditt ansikte, om inte ljuset
från det lyser genom vårt.
Jesus hade en förmåga att samla många åhörare. De lyssnade gärna till hans liknelser och undervisning. Somliga hade färdats långa sträckor för att lyssna till honom och få hjälp med sina bekymmer. Ryktet gick före honom. Runt honom samlades folk från Judeen, Jerusalem och Idumeen o.s.v. Jesu förkunnelse behagade inte alla. Det som representerade ondskan fanns också plats. De onda andarna ropade: ”Du är Guds son”. Över dem hade Jesus makt att bjuda till tystnad. Jesus hade säkert andra tankar om hur han ville bli igenkänd. Tiden var inte inne. I Jakobs brev2:19 som har en ska vi säga allmän adressat läser vi ”Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det och darrar.” Två kategorier som betraktar fader,son och ande men med två helt skilda förhållningssätt. Här konfronteras godhet och ondska.
Efter mötet med folket där både de som törstade efter Jesu barmhärtighet och dessutom hatets representanter fanns på plats drog sig Jesus upp på berget och kallade på några som han valt ut. De svarade på kallelsen genom att genast komma till sin mästare. Han utsåg tolv att vara hans närmsta följeslagare. De fick uppdraget att predika och makt att driva ut demoner. Vi benämner dem apostlar. Jag tittade lite på hur människor uppfattar benämningen apostel. Jag fann flera intressanta synonymer som var för sig passar in på ordet. Guds sändebud, sändebud, budbärare, missionär, förkunnare, gudsman, profet, banbrytare, pionjär, föregångsman, förkämpe, förespråkare, lärjunge. Sedan tog jag ett uppslagsverk till hjälp. Det grekiska ordet apóstolos betyder ”sändebud”. Motsvarande hebreiska ord användes om ombud med fullmakt att företräda annan person t.ex. i affärer. I Heb 3:1 kallas Jesus apostel, dvs. Guds sändebud.. Oftast syftar ordet i NT på Jesu tolv lärjungar, som han enligt Luk 6:13 själv kallade apostlar, eller på Paulus. Någon gång används det om andra missionärer eller kristna ledare: t.ex. Barnabas (Apg 14:4, 14). I brevet till Korinth samt Uppenbarelseboken varnas för falska apostlar. Ordet apostel hade så vitt jag kan förstå en vidare användning än vad vi idag kanske föreställer oss. Man kan fundera över varför Jesus utsåg tolv apostlar. Det finns en mängd förslag om varför det blev så. Tolv förekommer på flera ställen i Bibeln och kan ha ett symboliskt värde. Jag tar ett exempel, Israels tolv stammar. Med min erfarenhet som lärare vill jag framföra min högst personliga tanke om att tolv personer i en grupp är en ur arbetssynpunkt mycket tacksam storlek. Smidig kommunikation, idéer förloras inte när de stöts och blöts i gruppen, gemenskapen känns tydlig osv.”De tolv” hade personlig erfarenhet av Jesus. De hade vandrat tillsammans med honom och fått del av det levande ordet.
Kommer ni ihåg den inre skaran runt Jesus? Simon , som han gav namnet Petrus,Sebedaios söner Jakob och Johannes, Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob,Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot. Vad förknippar vi dessa namn med? Förutom Judas så tänker vi nog på tro och gärning. De blev kallade och trodde. De förde ut budskapet i den då kända världen. Det kom att leda dem in i situationer där de blev hotade till livet och blev förföljda. Men, men de levde med Guds löften och i deras fotspår uppstod kristna församlingar och därmed kyrkan av idag.
Vi kan titta lite på vad vi vet om några apostlar. Simon Petrus ursprungligen fiskare. Sedan ledare för den första församlingen. Fick av Jesus namnet Kefas/ Petrus som betyder klippa. Genom honom nådde budskapet andra folkslag.Han blev fängslad flera gånger och han dog under Neros förföljelse av kristna. Sebedaios son Jakob, också fiskare, dödades för sin tros skull av Herodes Agrippa I. Brodern till Jakob som heter Johannes var troligen ”den lärjunge som Jesus älskade”. Han blev tillsammans med Petrus församlingsledare och var författare till Johannesevangeliet, de tre Johannesbreven och har ev. också skrivit Johannes uppenbarelse. Johannes och hans bror kallas för ”Boanerges”, som betyder ”åskans söner”. Varför vet ingen. Kanske hade de häftigt humör. Åtminstone får man det intrycket när Johannes ilsknade till över att invånarna i en samarisk by vägrade ta emot Jesus och ge honom tillfälligt husrum. Då tyckte Johannes att man borde kalla ner eld från himlen för att straffa byborna. Jag vill också nämna Simon Kananaios som hade en bakgrund som selot. Han går också under namnet Ivraren möjligen för att han tidigare hållit hårt på den mosaiska lagen. Seloterna var från början ett religiöst renlevnadsparti men kom också att delta i våldsamma uppror och stridigheter.
Apostlarna blev utsända av Jesus. De var inte så många men de hade med sig ett budskap till hela världen. Livsvillkor och livsstil blev förändrade hos många som genom apostlarna fick undervisning om Jesus. Budskapet om att Jesus lever fördes från apostlarna och den urkristna församlingen vidare av följande generationer bekännande kristna.
Jag vill berätta om Victorianus, en romersk lärare i retorik på 300-talet. Han var en mycket kunnig och mångbeläst man, känd för sitt kritiska omdöme. Han hade för sitt utmärkta sätt att fullgöra sitt lärarkall hedrats med en staty på forum i Rom. Den äran fick inte vem som helst. Victorianus var ända till sin sena ålderdom en avgudadyrkare, en deltagare i de hädiska offergudstjänsterna vilka nästan hela det förnäma Rom hängav sig åt. Han dyrkade bl.a Anubis , den skällande guden med ursprung i egyptisk mytologi samt flera andra vidundersgudar. Simplicianus (biskop i Milano) berättade för Augustinus (biskop i Hippo som ligger i Nordafrika) hur han följde Victorianus omvändelse och upptagande i församlingen. Augustinus frågar: O Herre, Herre,du som sänkte din himmel och steg ned och rörde vid bergen så att de rykte, hur vann du insteg i detta hjärta? Simplicianus svarade: Han började läsa Den Heliga Skrift och Victorianus sa till mig att han blivit kristen därigenom. Jag trodde honom inte för jag hade inte sett honom i Kristi församling. Han sa då i gycklande ton till mig.: ”Jaså, är det väggarna som gör folk kristna. Victorianus tänkte sedan efter och lade till ”Låt oss gå till kyrkan, jag vill bli kristen.” Sedan gick han i församlingens undervisning och anmälde sig till dop. Rom häpnade, församlingen fröjdades. De förnäma hedningarna hörde det och harmades medan de bet samman sina tänder. Men till dig O Gud, satte nu din tjänare sin förtröstan och han såg sig inte om efter världens lögner och galenskaper. Han trädde fram på plattformen i församlingen och avlade sitt vittnesbörd. Det blev jubel och lyckönskningar och alla visste vem han var.
Läs din bibel, sprid dina kunskaper om Guds ord. Vi börjar i det lilla för att sedan fortsätta där vi tvivlat att påverkan är möjlig. Berättelsen om Jesus är som en vågrörelse av ljus. Den rör sig framåt och svänger sidledes i flera plan. Lev som en apostel i din närhet med ett omvärlds- och framtidsperspektiv. Jag hörde en kristen teolog använda uttrycket att vara en Herrens vehikel. Det lite udda ordet betyder eg. fordon. Vad tydligt det ordet talar om din och min mission. Budskapet från Jesus kan färdas med dig utöver världen. Känner du hur himlen och möjligheterna öppnar sig. Du är älskad och har förtroendet att på något sätt förflytta Guds Ord ut över världen. Det finns fortfarande användning för apostlahästar.
Amen!
Predikan av Sverker Grohp
