Mark. 5:24–34 (s.1505 – 1506 i Psalmboken)
Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre.
Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!” Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”
Det är tredje söndagen i fastan idag, och temat är ”Kampen mot ondskan”. Det temat kommer i kyrkans kalender efter tre andra viktiga teman, nämligen:
– ”Kärlekens väg”, då allting börjar med resan mot Jerusalem, en svår resa som Jesus gjorde på grund av sin kärlek för världen, den värld som han kom för att befria.
– ”Prövningens stund”, som visar att livet i Kristus, kärlekens väg inte är fri från prövningar. Den handlar om en väg i kamp.
– ”Den kämpande tron”, det vill säga att den som vandrar kärlekens väg, där det väntar prövningar behöver vara beredd på att kämpa. Man skall ha en tro som kämpar.
Idag, när vi talar om kampen blir det tydligt om vilken fiende/motståndare vi har framför oss: Ondskan. Men frågan är: Vad är ondskan för något?
Vad är ondskan? Idag är det också trettio år sedan Olof Palme, dåvarande statsminister i Sverige, blev mördad i Stockholm. Många tidningar har skrivit om den dagen, särskilt om den kvällen då det hände. Många människor har fortfarande starka känslor runt den händelsen. Det sades t.o.m. att Det onda hade drabbat Sverige eller det svenska folket hade drabbats av ondskan. Vad är ondskan?
På internet ser man att det är över tretusen vetenskapliga uppsatser som har skrivits i Sverige om just detta: ”Ondskan”. En av dem var en kandidatuppsats som lades fram 2005 vid högskolan i Gävle på institutionen för humaniora och samhällsvetenskap. Författaren heter Annalena Lippert Bergman. Hon hade gjort intervjuer med många människor för att se om ondskan var en reell företeelse eller ett moraliskt/religiöst/etiskt/filosofiskt problem. Av det som hon hade samlat från sina kontakter kan vi nämna dessa slutsatser:
– Att ondskan är en reell företeelse … att djävulen står för det enbart onda och att den makten är en verklig företeelse.
– Att det är väldigt vanligt att människor behöver syndabockar att skylla på, eftersom det får dem att känna sig så bra själva.
– Att människor som har ”dålig vägledning” kan komma att utföra onda handlingar (t.ex. terrorister mm.).
– Att det krävs en förändring av människan och i och med att denna förändring äger rum kommer också samhällen att förändras.
I Efesierbrevet 6:10-8 talar Paulus också om djävulen och ondskan. Han rekommenderar flera utrustningar för att kunna besegra den fienden: sanning, rättfärdighet, villighet, tro, frälsning, ord och bön. Man skulle kunna säga att det onda är allt det som är emot eller motsats till dessa utrustningar. Men han preciserar att vår kamp, som kristna, inte är mot varelser av kött och blod. Den gäller inte våra medmänniskor inte djur heller, utan härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld och ondskans andekrafter i himlarymderna.
En sådan kamp blir mycket komplicerad, hård och skrämmande. Vem vågar ge sig på den? Men exemplet med den sjuka kvinnan i Markusevangeliet ger oss en hel del att tänka på.
Jesus bryr alltid sig om dig och om mig. Han var på sin resa i byarna i Galiléen. Men när han och lärjungarna kom tillbaka till andra sidan av sjön möttes de av en synagogföreståndare som hette Jairos. Hans dotter låg för döden. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom att komma hem till honom och lägga sin hand över hans dotter så att hon skulle räddas till livet. Mycket folk, enligt Markus följde efter, och där mitt ibland dem fanns också en sjuk kvinna. Hon hade varit sjuk i tolv år. Man vet inte exakt vilket problem hon hade. Det står bara att hon hade förlorat blod i tolv år. Hennes tillvaro var eländig, eftersom hon fick hålla sig undan folk rent allmänt, och alla som hade kontakt med henne blev ceremoniellt orena (3 Mose 15:25-33). Det vill säga att hon var helt marginaliserad. Ändå vågade hon komma ut, mitt i folkmassan.
Vi skall inte gå in på alla detaljer i själva berättelsen, men låt oss ta med fem korta saker:
– Kvinnan var med. Hon var där trots allt. Frånvaro lönar sig oftast inte. Man skall vara med. Ibland skäms man för den man är, det man har, hur man ser ut mm. Då vill man inte vara med. Man håller sig utanför. Men kvinnan vågade komma ut och hon var med. Så kan det bli för dig också att det är precis när du är med som Herren vill göra någonting för, i och genom dig.
– Ge inte upp – tappa inte hoppet. Tolv år hade kvinnan fått lida. Det hade nästan blivit hopplöst. Sjukdomen hade tagit ifrån henne hela hennes egendom. Ty hon hade fått besöka många läkare och ingen lösning hade hittats, trots att det hade kostat henne mycket.
Käre vän, ge inte upp. Den kamp du har haft under många år, må det handla om sjukdomen eller om någonting annat, kan ta slut. Tappa inte modet.
– Låt Ordet tala till dig och utmana dig. Kvinnan hade hört talas om Jesus. Hon lät det budskapet styra sin vilja och utmana henne. Vi har fått höra Guds ord ganska länge, men ofta har vi inte låtit det tala direkt till oss. Jag kommer ihåg när jag var ung var jag med i en bibelgrupp och vi brukade samlas i hemmen. En dag ville en ung flicka i gruppen att vi skulle samlas hemma hos dem. Hon tyckte att hennes pappa var lite grann ordets förnekare. Under samtalet blev jag stoppad av mannen, jag som vanligt var mest pratsam i gruppen. Han sa till mig: ”Min son, allt det ni säger här började jag höra det innan du föddes och ingenting har förändrats i mig.” Då sa någon i gruppen: ”Kan du inte låta ordet självt tala till dig nu?” Mannen blev alldeles tyst under resten av kvällen. Men innan vi skulle sluta begärde han ordet igen och sade: ” Nu har jag sett! Nu börjar jag förstå!” Låt ordet tala till dig och låt det utmana dig!
– Låt din tro och din övertygelse leda dig. Kvinnan tänkte, dvs trodde: ”Får jag bara röra vid Jesu kläder kommer det säkert att hända någonting i mig”. Det händer att vi blir lurade av en annan röst efter att vår tro och vår övertygelse har visat oss en väg. ”Din tro har hjälpt dig, min dotter”, sa Jesus till kvinnan och fortsatte: ”Gå i frid. Du är botad från ditt onda!”
– Tala om vad som har hänt i, med eller för dig. Lärjungarna tyckte att det var konstigt när Jesus frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Jesus var mitt i folkmassan. Det var mycket folk som trängde på. Men Jesus visste att det hade hänt någonting speciellt som han ville att andra också skulle få veta, dels för kvinnans trygghet och befrielse (ingen skulle längre bli rädd att få kontakt med henne), dels för att Herrens namn skulle prisas och många skulle komma till tro. Vi kan också genom det här se att alla fick veta att även om Jesus redan var på väg till ett annat akut ärende tog han sig tid också för den här kvinnan. Jo, Han har tid även för dig/mig just nu.
Just nu är vi inne i jubileumsåret. Vi skulle kunna ställa oss frågan hur Ordet har fått utmana oss, hur vi låter vår tro och vår övertygelse leda oss i det vi gör och hur vi talar om vad Gud har gjort för oss i denna kyrka. För några veckor sedan, när Ulf Schöier talade här berättade han om vad han fick med sig från den tiden han jobbade här som ungdomspastor. Låt oss berätta för varandra under det här året om vad vi har fått av den här församlingen. Vad S:t Eskilskyrkan har betytt för dig, för vår stad, för vårt samhälle. Men samtidigt, som Ulf sa, måste vi ställa oss en annan fråga: Hur vill vi se den församlingen imorgon? Vad förväntar jag mig av att få vara med i denna kyrka?
Amen!
Tredje söndagen i Fastan
2016-02-28
Predikan av Josef Nsumbu
