Joh. 1:35-46 (s.1606 i Psalmboken)
Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus).
Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”
”Vårt dop” var temat för förra veckan. Den evangelietext som lästes då handlade om Johannes döparens vittnesbörd om Jesus. Han som var Jesu kusin kände inte igen honom. Det vill säga att han hade fått uppleva en helt annan dimension av Jesus. Så kan det också bli när en människa har fått möta Herren. Det vanliga finns inte kvar. Allting blir nytt.
En annan sak vi också behöver komma ihåg i Johannes döparens vittnesbörd är att Jesus beskrivs som ”Guds lamm som tar bort världens synd”. Det vill säga att han är hela världens Herre, alla människors frälsare.
Här får vi ett svar på den fråga som lärjungarna hade i början och som diskuterades mycket under den första kyrkokonferensen i Jerusalem (Apg. 15), nämligen om frälsningen bara var för israeliterna. Paulus som tyckte att detta inte stämde med Guds vilja kallade sig ”hedningarnas apostel”. När man läser dagens gammaltestamentliga text (5 Mose 7:6-9) kan man lätt hamna i den ”exklusivism” som många har stått för, när de bokstavligen sett Israel i Bibeln som det enda gudsfolket. ”Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden”, säger Mose. Det ordet kan uppfattas som att vi andra inte har samma värde som israeliterna inför Herren. En sådan Gud skulle kunna betraktas som orättvis. Hur kan Gud älska endast en folkgrupp och åsidosätta de andra? Men egentligen handlar texten om att alla som känner sig vara Guds barn skall veta att Gud älskar dem och gjort dem till ett heligt folk.
Dagens tema, ”Kallelsen till Guds rike” styrker också den uppfattningen. Kallelsen till Guds rike går till alla människor, till alla folk. Det blir upp till var och en av oss att ta emot den kallelsen eller inte. Gud själv vill att alla människor skall bli räddade och komma till frälsning. Paulus skriver att ”Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda …” (Rom. 8:28-30). Även om det står att det handlar om folk som han redan har utvalt efter sin plan, vet vi att den planen är att alla skall komma till frälsning.
Dagens evangelietext beskriver olika sätt som Gud kallar oss på:
– Genom Johannes döparens vittnesbörd.
Det här handlar om våra ledares rekommendationer. Johannes döparen representerar här våra kyrkoledare, våra predikanter, våra evangelister. Han sa till sina lärjungar: ”Där är Guds lamm”. Hur mycket lyssnar vi på våra ledare/predikanter/förkunnare? Men vi kan också ställa en fråga till predikanterna: vem visar vi folk till? Johannes visar folk Jesus, men det finns många förkunnare som gärna visar sig själva.
– Genom familjerelation.
Andreas fick berätta för sin bror Simon. Hur mycket gör vi för att våra egna familjemedlemmar eller släktingar också skall få komma till tro och vara med i kyrkan? Tänk att Simon blev så nära Jesus att han t.o.m. fick ett nytt namn och blev en av Jesu närmaste lärjungar. Men han kom i kontakt med Jesus tack vare sin bror Andreas.
Idag betraktas det som Andreas gjorde som en av de viktigaste evangelisationsmetoderna. På den bygger församlingen sin ”biologiska tillväxt”. Hela släkten kommer med och stannar i församlingen.
– Genom vänner.
Filippos gick och berättade för sin vän Natanael: ”Vi har funnit honom som det står om i Mose lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret”. Det brukar vara svårare att övertyga sina vänner. Natanael var tveksam. ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Så är det när man sätter etiketter på varandra. Somliga betraktas som goda, duktiga medan andra bedöms negativt bara för att de tillhör en viss grupp. Nasaret fick tummen ner kanske bara för att det var Nasaret och inte Jerusalem. Men hos Gud finns inte sådana orättvisor. Han kallar vem han vill.
Även om vi möter tveksamhet hos människor menar jag inte att vi skall ge oss i diskussion med folk på gatan för att övertyga dem. Filippos hade ett kort svar: ”Följ med och se!” Vi är ofta blyga på den fronten. Men du som är här idag t.ex., om du tycker att det är bra/roligt/viktigt att få vara med, varför kan du inte bjuda din vän med bara korta ord: ”Kom och se”? När Natanael mötte Jesus blev han själv övertygad. Så kan det också bli för din vän.
– Genom eget möte med Jesus.
Filippos blev inte kallad genom en annan människa. Han mötte själv Jesus som var på väg mot Galileen. Så kan det också bli för personer som står på rätt ställe, på den väg som Jesus tar. Det kan handla om en kyrka, en konferens eller ett helt vanligt ställe. Man kan möta Herren genom en dröm, en upplevelse m.m. ”Följ med!” sa Jesus till Filippos. Så kan han också säga till vem som helst.
Dessa fyra olika typer av kallelse visar att alla inte behöver få Herrens kallelse på samma sätt. Vi är olika och vi blir kallade på olika sätt. Jag vet inte om du någon gång redan har funderat på din kallelse. Det kan hända att du blev kallad genom dina föräldrar, din fru, din man, din släkt, din vän, dina ledare, din pastor, en okänd människa eller genom din egen erfarenhet, genom en uppenbarelse. Frågan är hur håller du dig till din kallelse? Du skall veta att ingen har rätt att säga till den ena eller till den andra: ”din kallelse duger inte”, eller ”Herren kan inte kalla en människa som dig”. Frågan blir i stället: Vart har den kallelsen tagit dig?
Det viktigaste av allting är att alla de som har blivit kallade också själva skall få möta Jesus. Nöj dig inte bara med andras vittnesbörd. Vi måste vara nyfikna och ta ett steg till på sökandets väg, tills vi själva har fått träffa Jesus.
Till sist skall vi veta att vår kallelse inte bara gäller oss själva. Som Andreas och Filippos måste vi gå vidare med den till andra. Har du låtit dig användas av Herren för att kalla andra människor till honom eller har du bara ägnat din tid åt ofruktbara argumentationer? Vad har du visat dem som du har fått vittna för, dig själv eller Herren?
S:t Eskilskyrkan har under sina 150 år fått leva i mission för vittnesbörd. Låt oss fortsätta med det vittnesbördet. Ty, alla är vi kallade till Guds rike!
Amen!
2:a söndagen efter Trefaldighet
2016-06-05
Predikan av pastor Josef Nsumbu
