Matt. 5:13-16
Jesus sade: ”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”
En dag med blandade känslor
Man behöver nästan inte hålla en predikan idag, eftersom både musiken, texterna och ljuständningen talar tydligt till oss. Vi vet ju att Alla Helgons dag är en dag med blandade känslor. Det är en dag då vi minns våra nära och kära som redan finns hos Herren. Vi påminns om deras liv och om det som de har betytt eller kanske fortfarande betyder för oss. Vi tänder ett ljus till deras minne, vi hedrar dem i tystnad och i bön och vi låter oss påverkas av minnet av dem.
Förra året berättade jag om hur det kom sig att vi firar ”Alla Helgons dag”. Idag vill jag bara säga: Att en sådan dag finns i kyrkoalmanackan betyder att vi, på något sätt, känner att vi fortfarande formar, tillsammans med dem som vi kallar Helgon, en gemensam skara, Guds folk. Det blir också ett tillfälle för oss att få vittna om ett liv, ett liv som ingen annan kan förklara utom vår Herre Jesus, ett liv som ingen ser just nu, ett liv bortom alla människotankar. Det handlar om vårt hopp för framtiden, en framtid som ligger borta men som också är oss nära. I detta hopp vilar vi, alla kristna. De som saknar den tron har ingenting att hålla fast vid. Inför döden känner de sig litet förvirrade.
I dagens Evangelietext läser vi: ”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? … Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas”. När de här orden läses idag, på Alla Helgons dag, väckes många frågor inom mig själv, om mitt liv och om min framtid. Vem är jag här i mitt samhälle? Vad har jag betytt för mina nära och kära? Vad kommer att berättas om mig när jag inte längre finns? Vilka minnen har jag lämnat efter mig på de ställen där jag har fått bo under mitt liv och vilket eftermäle kommer jag att lämna kvar när min tid tar slut?
På ett sjukhus i Belgien, för många år sedan, besökte jag en gammal kvinna som var ateist och som väntade på döden. Hon sade till sin dotter som satt bredvid henne: ”Jag känner mig som ett skräp. Ni får snart bara kasta mig vart ni vill.”
Kommer jag också att bli ett skräp? undrade jag. Nej! Så ser inte en kristen på slutet av sitt jordiska liv. Ty vi är världen ljus. Vi är som en stad uppe på ett berg som syns av alla. Vi är inte skräp utan en lampa som lyser för alla, tack vare vår tro och våra gärningar. Det är det som gör att när man slutar leva här på denna jord blir man en av alla Helgon.
De minnen som vi bär på av dem som redan har lämnat oss, kan skydda oss från att halka där de har halkat och vara ett ljus för att visa oss vägen där de har lyckats. Det vill säga att så som saltet kan bekämpa bakterier och ge god smak för maten, så utmanas också jag att spela en viktig roll idag i mitt samhälle. Liksom ljuset finns till för att synen och livet skall bli möjliga vill Herren att jag också skall lysa för hela min omgivning.
En helg med hopp
”Allhelgonahelgen är en helg för att stanna upp, minnas och hedra våra älskade som inte längre finns med oss i livet. En helg för eftertanke, för att glädjas åt de goda minnena, få sörja och lyfta fram hoppet om det eviga livet. En helg av ljus, kärlek och värme.”
Ett ord hörs i våra öron: ”Ni är jordens salt … världens ljus … en stad uppe på berget.”
”Låt oss befria oss från allt som tynger och låt oss ha blicken fäst vid Jesus.” På det sättet blir den här helgen med många känslor en helg med hopp om ett nytt liv som ligger framför oss.
Amen!
Alla Helgons dag
2016-11-05
Predikan av pastor Josef Nsumbu
