Mark. 11:15-19 (s.1443 i Psalmboken)
De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ”Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden.
Idag är årets första söndag. 2015 har försvunnit och 2016 är här. Det gamla året har lämnat många minnen. För en del har det varit ett mycket välsignat år, medan för många andra har det varit ett år med många bekymmer. Jag vet inte hur året har varit för dig.
I söndags när vi firade 2015:s sista söndagsgudstjänst försökte vi tillsammans sammanfatta det gamla året, vi tände ljus och vi brände upp lappar där vi hade skrivit det som vi helst ville lämna bakom oss när vi går in i det nya året. Det var en symbol för att tydligt markera att vi vill se det nya året bli bättre än det gamla. Jag hoppas att du känner Guds stora nåd att du har kommit in i 2016 så som du är.
Men här vill jag ta upp någonting som kanske har speglat det gamla året och som har skakat hela vår värld. Det har talats mycket om ett av de blodigaste åren i mänsklighetens historia. Medan vi tror att vi har blivit mer civiliserade, har vi egentligen blivit mycket ”barbariska” eller mycket dumma. Vi har mest sett på varandra med onda ögon i stället för kärleksfulla ögon. Vi har utvecklat våra vapen på det sättet att vi själva nu är kapabla att förstöra hela vår jord på bara några sekunder. Vi bryr oss inte längre om varandras värde utan själviskhet styr hela vårt liv.
Frågan är: hur blir det under 2016? Det är viktigt för oss att börja året med temat ”Guds hus”. I Guds hus får vi samlas, i Guds hus får vi samtala, i Guds hus får vi känna oss som syskon inför en och samma Gud. Här i Guds hus får ingen fråga någon: varför är du här? Här i Guds hus får ingen stänga dörren för någon annan. Här i Guds hus får ingen heller bråka med någon.
”Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.” De här orden som vi hälsas med på det nya året, när vi firar vår första söndagsgudstjänst, är hämtade från Jesajaboken (56:7). Profeten talade om hur Herren vill att templet skall hållas öppet för alla. Jesus använde samma ord när han rensade templet i Jerusalem. Matteus, Markus och Lukas placerar denna händelse i slutet av hans verksamhet, medan Johannes vars mål var att visa att Jesus var Messias, Guds son, placerar händelsen i början av sitt evangelium.
Från början trodde många judar att frälsningen enbart gällde dem. De andra folk som man kallade hedningar var välkomna om de uppfyllde en rad krav som nästan betydde att de hade accepterat att leva som judar. Även om de skulle ha välkomnats, skulle de inte ha fått samma ställning som judarna. Därför hade man reserverat en del av templet som kallades Hedningarnas förgård. Det var den enda delen i tempelområdet där hedningarna kunde tillbe Gud och samlas i bön. Det var diskriminerande och man kan tala om en segregerad kyrka, en klasskyrka, en rasistkyrka.
Templet besöktes av olika människor. Pilgrimer som kom till påskhögtiden behövde djur som uppfyllde de rituella kraven för offer, och säljarna satte upp sina djurfållor och penningbord i hedningarnas förgård. Där behövde man också växla pengar till lokal valuta. Det blev en riktig djurmarknad och beskrevs ofta som en smutsig del av templet och den luktade illa. Det liknade den krubba som blev Jesu första säng eller vagga på jorden. Men där skulle hedningarna samlas till bön. Man skulle kunna säga att de i själva verket inte var välkomna till judarnas tempel.
Jesajas ord som citeras av Jesus består av två viktiga delar:
– Mitt hus skall kallas ett bönens hus.
Varje tempel byggs för att människor där ska kunna tillbedja Gud och prisa hans namn. Templet i Bibeln har alltid fått en speciell tolkning. Det betraktas som mötesplats mellan Gud och människorna. Med Jesu ankomst till jorden, han som säger att han, i stället, vill komma in i våra hjärtan, betraktas även vår kropp som Herrens tempel (1 Kor. 6:19). Det vill säga att Herren bor i mig/dig. Men det betyder inte att de tempel som vi bygger inte längre skall ha någon betydelse, så som vissa heretiker hävdar idag. Vi skall fortsätta att värna/respektera det som har vigts som Guds hus.
– Ett bönens hus för alla folk.
När man läser den här texten stannar man ofta vid den första delen. Men när Gud talade till Jesaja och när Jesus använder de här orden handlar det inte bara om respekt för templet utan också om dess öppenhet. Jesus ville få bort den skillnad som existerade mellan folk, där det var så att somliga fick komma in i det riktiga templet medan de andra, nämligen icke judar, var tvungna att stanna i hedningarnas förgård. Genom att tillåta hedningarnas förgård att bli en bullrig, illaluktande marknadsplats förgrep sig de judiska ledarna på Guds plan, han som ville att alla människor skall vara lika och komma till hans frälsning.
Det som hände i början av kristendomen upplevs fortfarande idag. Diskriminering, mobbning och rasism ökar i vårt samhälle. Extremism, både höger- och vänster-, blir synligare och synligare. Men det som gör mest ont är när man får se att den finns även inom den kristna kyrkan. Jag är tacksam att få tillhöra en församling där varken min hudfärg eller mina språkliga brister marginaliserar mig. Jag hoppas att jag liksom alla andra invandrare eller icke etniska svenskar liksom alla andra svenskar blir accepterade så som vi är. Jag kommer ihåg förra året när vi fick en blankett att fylla i, och en av frågorna var: ”Finns det en utländsk anställd i er församling?” Svaret från mina medarbetare blev: Nej! Det blev för mig ett glädjande tecken som visar att Ni inte ser mig som främling, vilket jag kanske har upplevts på vissa ställen, utan Ni ser mig som en del av er.
När det nya året börjar säger profeten Jesaja till oss: ”Sök Herren medan han låter sig finnas” (Jes. 55:5-7). Det vill säga att vi har fått ett år till i Herrens nåd. Låt oss passa på och hålla oss fast i honom. Låt Herrens hus vara öppet för alla människor och låt oss också engagera oss för att tillmötesgå alla människor. Se Jesus på berget, innan han lämnade sina lärjungar som var judar, så sa han: ”Gå ut och gör alla folk (inte bara judar, utan alla, både svarta och vita, röda och gula, stora och små, män och kvinnor osv.) till mina lärjungar” (Matt. 28:16-20).
Paulus säger: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt” (Rom. 12:1-2).
Amen!
Söndagen efter nyår
2016-01-03
Predikan av Josef Nsumbu
