1 Kung. 17:8-16
Herrens ord kom till Elia: ”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.” Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?” Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.” — ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Apg. 4:32-35
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Matt. 11:28-30
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
Välkommen till en ny termin! Sommaren går mot sitt slut. Temperaturen börjar gå ner. Semestertiden ligger bakom oss och sommarsolen, sommarmöten, sommarresorna, sommarupplevelserna m.m. börjar bli bara ett minne. Skolorna har redan öppnat sina dörrar och företagen fungerar igen som vanligt. Det Sverige som har varit nästan ”avstängt” eller ”vilande” vaknar upp på nytt. För oss i S:t Eskilskyrkan blev det igår en fin avslutning på sommaraktiviteterna. Vi var på en intressant utflykt i Mariefred. Drygt ett femtiotal var med, både barn, unga, vuxna och äldre. Den största gruppen var våra nyanlända som kommer till svenskundervisning och till ”Bibel på lätt svenska”.
Nu får vi säga till gamla bekanta: ”Välkomna tillbaka!” och till nya vänner: ”Varmt välkomna!”
Att bli välkomnad är en viktig sak. Men det blir ännu viktigare för den som kanske känner sig trött efter att ha rest mycket under sommaren, för den som är hungrig eftersom man saknar bröd för dagen, för den som är törstig efter att ha sprungit och vandrat mycket för att fly från krigszoner, för den som är krossad efter att ha förlorat både släktingar och vänner i en värld som skakas av sjukdomar, olyckor, terror, orättvisor och konflikter av olika slag.
Att få veta att man är välkommen känns som att man är väntad. Det gör oss tryggare i ett samhälle där det råder själviskhet, egoism, rasism, mobbning, marginalisering, exploatering, misshandel, förföljelser o.s.v.
Nu vet jag inte hur du har haft det under sommaren. Det har nog varit jätteroligt. Men man kan också bli trött när det blir för mycket glädje.
Kanske har det varit jobbigt för dig som har drabbats av en svår situation.
Till oss alla säger Herren Jesus idag: ”Kom … Kom till mig!” Han vet precis hur du har det och vad du behöver. Du behöver inte tänka på någonting annat utan det viktigaste för dig just nu är att få komma och bli mottagen, accepterad, välkomnad av Herren. Det är det som är nödvändigt för dig idag.
Var och en av oss har sin glädje och sina bekymmer. Ibland blir det svårt att klara allting. Statistiken visar t.ex. att antalet självmord ökar i samhället. Medan en del tycker att sommaren har varit bra finns det många andra som har blivit deprimerade. Det sägs också att när hösten kommer och särskilt när dagarna börjar bli kortare och kortare hamnar en del människor i stor depression. Ibland får man också höra att många äkta par splittras efter sommaren, eftersom någonting kanske inte har blivit som det skulle under sommaren.
Det är nog svårt att hitta någon som saknar bekymmer, må de vara små eller stora. Var och en av oss har sitt kors att bära. Då känns de här orden från Jesus jätteviktiga för alla: ”Kom till mig … jag skall skänka er vila”. Hans sätt att göra det är enkelt. Vi ser både Herrens ansvar och vårt ansvar. Han skall ta på sig våra bördor. Det vill säga att vi blir fria. Men vi skall också ta på oss hans ok, vi skall lära oss av honom som har ett milt och ödmjukt hjärta.
Ibland vågar vi inte släppa våra bekymmer eftersom vi redan är vana vid dem. Vi liknar då den gamle mannen i mitt hemland som skulle få hjälp av en lastbilschaufför. Mannen fick plats på flaket men han ville inte släppa sin väska. Resan blev mycket farlig för honom med väskan på huvudet medan lastbilen rullade. Våga lämna din börda till Jesus!
Det kan hända att vi verkligen lämnar våra bördor till honom. Men frågan är om vi också tar på oss hans ok, ett verktyg som kan underlätta för oss bära det som vi skall bära. Det är nog så att vi kanske känner oss fria från våra synder och våra bekymmer, men frågan blir om vi verkligen lär oss av honom som har ett milt och ödmjukt hjärta, vi som lätt blir stressade, vi som ofta vill visa oss att vi är duktiga eller vi som tycker att vi kan allting själva.
I dagens gammaltestamentliga text hittar vi profeten Elia som var tvungen att fly för sitt liv och gömma sig i Kerits bäckravin, öster om Jordan, eftersom det var torka i hela landet. Där fick han leva av Guds nåd och omsorg. Han fick vatten att dricka från bäcken och bröd att äta från korpar som Herren sände till honom både morgon och kväll. Men efter att bäcken hade sinat befallde Herren honom att bege sig till Sarefat vid Sidon, där en änka, en fattig kvinna, skulle ta hand om honom. Det kan låta konstigt. Men han accepterade Herrens befallning och fick lära sig av honom som t.o.m. hade skickat korparna med bröd till honom.
”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka” frågar han änkan som han säkert inte kände tidigare, men som han möter vid stadsporten. Sen bad han henne om en bit bröd. Samtalet visar att det blev en stor prövning för änkan som redan hade stora bekymmer för sin egen och för sitt barns framtid. Det blev nästan som den situation som splittrar många länder i Väst nu: Skall man fortsätta ta emot flera flyktingar eller inte?
Här ser vi hur svårt det blir för den som söker hjälp, å ena sidan, oavsett om det handlar om bekanta eller främmande människor, och hur jobbigt det kan bli, å andra sidan, för den som skall ta emot eller den som får den andras nödrop. Men Elias berättelse visar att bägge två i slutet blev välsignade.
Vad är det viktigaste för oss idag? Är det verkligen flyktingfrågan eller kanske fredsfrågan?
Har du hälsoproblem eller är det kanske kärlek du behöver?
”Kom till mig!” säger Herren. Du är välkommen!
Jesu lärjungar insåg att livet var lättare och bättre om man kunde äga allting tillsammans. Ibland tolkar man det som om de försökte bilda ett kommunistiskt samhälle. Men poängen var att de klarade det som de skulle göra bättre om det gjorde det tillsammans. Det blev ett sätt för dem att öppna för varandra, att leva för varandra, att stödja varandra. Ingen lämnades utanför. Så vill också Herren att den kristna församlingen skall vara. Så vill han även att hela vår värld skall se ut. Nu håller världens tjugo rikaste länderna en konferens i Kina. Tänk om alla länder i världen skulle erkänna varandras kapaciteter och begränsningar, och att man skulle försöka skapa ett samarbete som gynnar alla länder. Världen skulle bli tryggare och fred skulle råda över alla människor!
Idag är det ”Samlingssöndagen” för S:t Eskilskyrkans församling. Det vill säga att en ny termin har kommit igång nu. Den gamla ligger bakom oss. Kanske har den varit glädjande eller jobbig med mycket att göra. Det kan hända att du har börjat fundera på om du skall orka eller om du helt enkelt bara skall lägga av. Kanske har du själv inte haft det bra i ditt eget liv.
Vad är det viktigaste för dig idag? Här kommer ett fint, glädjande och betryggande välkomstord till dig: ”Kom till mig … Jag skall skänka dig vila! Du får bara ta på dig mitt ok och lära dig av mig!” säger Herren.
Amen!
15:e söndagen efter Trefaldighet
2016-09 04
Predikan av Josef Nsumbu
