Matt. 16:24-27
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.
Välkommen till gudstjänst denna fina sommarkväll. Vi säger särskilt välkommen till våra persiska vänner som sjunger några sånger till Guds ära. Hoppas att ingen av oss här har känt sig tvungen att komma hit, utan vi har gjort det med glädje och tacksamhet.
Dagens tema är ”Efterföljelse”. Ordet används inte så mycket i vardagsspråket, utan det hör mest hemma i kyrkliga sammanhang, liksom ordet ”helgelse”. Det betyder helt enkelt ”att följa efter”.
För några veckor sedan predikade jag om ”Kallelsen till Guds rike”. Den evangelietext som vi läste den dagen (Joh. 1:35-46) slutade med dessa ord: ”Följ med och se!” Det var en inbjudan, en kallelse, en utmaning som upprepades flera gånger i texten.
Man kan undra om alla som fick följa Jesus hade en riktig förståelse av vad detta innebar. Deras frågor visar att de kanske fortfarande behövde en bättre förklaring. ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?” undrade Petrus (Matt.19:16-30). En dag kom lärjungarna till Jesus och frågade honom om vem som egentligen var störst i himmelriket (Matt. 18:1).
Under sina resor, satte Jesus igång ett samtal med sina lärjungar när de kom till Caesarea Filippi. Han ville ta reda på om de egentligen förstod vem han var som de följde. Han frågade dem: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” Svaret blev: Johannes döparen, Elia, Jeremia eller någon profet. Då fortsatte Jesus med frågan: ”Och ni, vem säger ni att Jag är?” Simon Petrus gav rätt svar: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Men Jesus menade att det svaret inte hade kommit från Simon själv, utan från Fadern i himlen (Matt. 16:13-20).
Det är viktigt för oss att ställa oss frågan om vi verkligen förstår vilken väg som vi har valt att följa. Varför är du kristen och varför är jag just i den här kyrkan?
När man tänker på Simons svar och tar hänsyn till alla de under som Jesus har gjort och får höra vad han själv har sagt till sina lärjungar: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12) – märker man att det känns positivt att vara Jesu efterföljare. Ja, det är bra att följa Jesus.
Men efter det samtal som Jesus hade med sina lärjungar tog han upp en annan aspekt av efterföljelsen. Han sade att han måste bege sig till Jerusalem och att han skulle få lida mycket genom de äldste och översteprästerna och skriftlärda, och bli dödad. Den här nya dimensionen blev skrämmande och oroväckande. Vem skulle då vilja fortsätta att följa en ledare som tar sina efterföljare till lidande och död? Men uppståndelsens budskap som också fanns med Jesu ord var kanske grunden för lärjungarnas hopp.
Dagens fråga ligger i det som Jesus säger: ”Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig” (Matt. 10:38). Vad betyder det, att ta sitt kors? Vad betyder korset? Korset användes som redskap i dödstraff och symboliserar här för Jesu lärjungar nödvändigheten av total överlåtelse – ända till döden. Det handlar om att förneka sig själv (Mark. 8:34).
Att ta sitt kors är en bild som handlar om en man, redan dömd, som fick bära tvärbjälken till sitt eget kors till avrättningsplatsen (Joh. 19:7). Den som hamnar i en sådan situation liknar inte en västerländsk fånge som t.o.m. kan ställa krav på samhället om sina villkor som fånge (mat, tv, m.m.). Det vill säga att den bild som Jesus använder här är mycket stark. Men för Jesus handlade det inte om att skrämma bort lärjungarna, utan han ville utmana dem var och en att ta sitt ansvar.
När man frivilligt accepterar vissa uppdrag i kyrkan eller i samhället, men sedan klagar och ser dem som en börda, kan man undra om man verkligen vill bära sitt kors. Det är i så fall viktigt att man tydligt säger: ”det här kan/vill jag inte” i stället för att klaga och ibland t.o.m. stoppa den som vill och kan göra samma uppdrag med glädje.
Vi bär olika kors. Ditt kors är inte samma som din nästas. Det som du klagar över vill kanske din nästa göra med stor glädje. Var modig och ta ditt eget kors, eftersom ”Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”
Ofta vill vi ge stor prioritet till våra egna intressen, våra egna vanor, våra egna tyckanden, våra egna viljor som vi helst vill behålla. På det sättet skapar vi våra egna gudar när vi säger: ”Jag vill att min gud skall vara si, inte så”. ”Om någon vill gå i mina spår,” säger Jesus, ”måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”
Amen!
Psalm 288:1-2
Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
Ut i en värld där stora risker väntar.
Ett med din värld, så vill du vi skall leva.
Gud, gör oss djärva!
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Låt oss från jaget, ge oss kraft att älska
Gud, gör oss fria!
6:e söndagen efter Trefaldighet
2016-07-03
Predikan av Josef Nsumbu
