Joh. 8:1-11 (s.1615-1616 i Psalmboken)
Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”]
”Inte heller jag dömer dig.” sade Jesus till en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Vad menade han då? Får man göra som kvinnan hade gjort? Skall man ta bort alla lagar som finns i våra länder? Skall terroristerna få gå fria? Skall våldtäktsmän och pedofiler slippa straff? Skall man stänga alla fängelser? Vad menar Jesus med sitt ord till kvinnan?
”Att inte döma” är temat för idag. Detta är ett av de svåraste ämnena under kyrkoåret. Redan i begynnelsen hade människan lätt för att anklaga sin nästa. Gud ställde en tydlig fråga till Adam (1 Mose 3): ”Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Svaret kunde bara vara ja eller nej. Men det blev i stället: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Med andra ord: ”Det är inte mitt fel utan ditt och hennes”. Då sade Gud till Eva: ”Vad är det du har gjort?” Svaret blev: ”Ormen lurade mig, och jag åt.” Det vill säga: ”Det är inte mitt fel heller, utan det är ormens”.
Så ser vi ofta på varandra med ett dömande öga och vi tänker inte så mycket på våra egna fel/brister.
Jesus talar här inte i liknelse.
Han var på en högtids sista och stora dag och talade öppet. Medan han ropade – ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten …” (Joh. 7:37-38) – planerade fariseerna och översteprästerna hur de skulle få honom på fall, för att kunna anklaga, gripa och döma honom till döden. Men Nikodemus som också var med i rådet, och som själv hade sökt upp Jesus övertalade sina kamrater och sade: ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?” (Joh. 7:51-52) Hans ställningstagande gjorde att man började misstänka att också han var från Galileen. Vad har det med området att göra? Jo, ingen profet hade kommit därifrån tidigare. Det är precis så som man ofta dömer folkgrupper, länder, områden mm. För två veckor sedan hörde vi om Nathanael som också hade svårt att tro på att det skulle kunna komma någonting bra från Nasaret.
Efter den stora högtiden gick alla hem. Men Jesus gick i stället upp på berget för att be. Ibland förstår vi inte hur viktig bönen kan vara i våra liv. För många blir den bara en börda. Men i bönen får vi hämta ny styrka, tröst, välsignelse. Om man läser texten noga kan man säga att Jesus kanske var hela natten i bön på berget. Det var viktigt för honom för att kunna klara prövningar från motståndarna.
Tidigt på morgonen gick Jesus tillbaka till templet. Folk samlades kring honom och han började predika igen. Men då kom fariseerna och de skriftlärda med den kvinna som hade begått äktenskapsbrott. Hon måste stenas, enligt Mose lag. Men man kan undra varför de själva inte hade straffat henne, utan kom med henne till Jesus som varken var domare eller representant för någon myndighet. Jo, deras mål var att sätta honom på prov. Hade han sagt att man inte skulle stena henne, så hade han brutit mot Mose lag. Skulle han ha sagt att man skulle stena henne, så hade han godtagit att människor får döda varandra. ”Det blir knepigt för honom”, tyckte de.
Gör inte det igen!
Men Jesus böjde sig ner, i stället, och började rita på marken. Vi skall inte gå in med några spekulationer om varför Jesus böjde sig ner och om vad han ritade. Det som intresserar oss är hans svar: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Det blev mycket svårt för hans vedersakare. Jesus godkände inte vad kvinnan hade gjort och dömde henne inte heller, utan han ställde alla inför en spegel. Precis som jag brukar berätta för er att i Afrika tittar man på hur många fingrar som vänder sig mot en själv, medan man pekar med ett finger på sin nästa. Döm först dig själv tre gånger för det som du vill döma den andra en gång för.
För att visa att han inte godkände kvinnans handlande, sade Jesus till henne: ”Jag dömer dig inte heller. Gå nu, och synda inte mer.” Ofta talar vi om Guds nåd som är gränslös. Det stämmer. Men det betyder inte att vi är fria att göra vad som helst. Vi glömmer att vid förlåtelsen säger också Herren: Gör inte om det!
Döm inte varandra!
Det finns många saker som vi dömer varandra för idag. Medan Gud ger oss varandra som en gåva, ser vi på varandra. som en börda, ett hot. Det är det som ligger bakom krig, bråk, konflikter mm. Här får vi viktiga rekommendationer från Sakarja: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra” (Sakarja 7:8-10). Orden skrevs för flera tusen år sedan, men de är levande ännu idag för vårt samhälle, för vår kyrka.
Så fort människor är samlade, så anklagar de också varandra. Problemet är att vi ofta vill att alla skall tycka som vi själva tycker. Allt det som inte stämmer med vad jag tycker är fel, tänker vi. Då tvingar vi andra att göra vad vi själva vill, eller vi förhindrar andra det som vi själva inte vill. Hur ska vi då kunna bygga ett samhälle eller en kyrka? Paulus ger oss goda råd när han skriver: ”Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. … Ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent” (Rom. 14:11-14). Ibland är det som du tycker orent bara orent för dig. Låt samhället/kyrkan leva.
Psalm nr. 289:2-3
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Amen!
4:e söndagen efter Trefaldighet
2016-06-19
Predikan av pastor Josef Nsumbu
