Matt. 7:15-21
Jesus sade: ”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.” När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.
De senaste veckorna har vi funderat över frågan om lärjungarna verkligen hade uppfattat vad det innebar att följa Jesus. Vi har märkt att de behövde höra och uppleva lite mer för att kunna förstå det. De ställde frågor till Jesus och Jesus gjorde under inför dem. Men allt detta räckte nog inte. De behövde en djupare andlig klarsyn.
En dag bestämde sig Jesus för att gå upp på berget med några av lärjungarna, så att de skulle få se en annan dimension av honom. Det var det vi talade om i söndags. Petrus, Jakob och Johannes var med. De fick se Mose och Elia och de fick höra en röst säga: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom” (Mark. 9:1-13).
Den upplevelsen gav säkert en stark övertygelse till dessa lärjungar om att den Jesus som de följde verkligen var Guds son, världens frälsare. Samtidigt fick de en tydlig utmaning: ”Lyssna till honom!” Det vill säga att Jesu förkunnelse blev grunden till lärjungarnas tro och vittnesbörd. Paulus förstod det och han skrev i Romarbrevet: ”Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom. 10:17). Det vill säga att Guds ord är grunden för den kristna tron, den kristna församlingen.
Idag finns det många olika sätt att se på den kristna församlingen. Somliga ser den som vilken förening som helst. Andra liknar den vid små eller stora företag. Det finns också de som jämför den kristna församlingen med ett politiskt parti. Ibland hör man folk som ser kyrkan som en ”klubb”. Jag vet inte hur du ser på din kyrka.
Det kan säkert finnas en eller en annan aspekt som kan vara positiv i de olika bilder som vi bär med oss av den kristna kyrkan. Men Paulus betraktar allt detta som ”byggmaterial” (1 Kor. 3:10-15), dvs det som vi formar kyrkan med. Liksom man kan bygga med sten, träd, guld, silver, gräs eller halm, kan vi organisera våra kyrkor på olika sätt, vilket gör dem olika (lutheraner, katoliker, ortodoxer, pingstvänner, baptister, metodister, missionare, presbyterianer osv.). Men det viktigaste är grunden, Guds ord.
När man skall bygga hus måste man tänka på vilken typ av byggnad man vill ha, vad den skall användas till, hur stor och hur hög den skall bli m.m. Dessa frågor kan avgöra vilken typ av personal (firma) som skall anlitas, vilken typ av byggmaterial som skall användas och särskilt var byggnaden skall stå. Den sista frågan (dvs om platsen) blir så viktig att den t.o.m. kan påverka de första frågorna. Med dagens teknologi kan man ibland bygga där man igår kanske inte kunde göra det. Men då måste valet av byggmaterial och byggfirma omprövas.
För att visa hur viktig själva grunden kan vara använde Jesus en liknelse om en klok man och en dåre som byggde var sitt hus. Det hus som byggdes av den kloke mannen på berggrund klarade sig i alla väder. Men det hus som dåren byggde på sand rasade när det blåste och regnade.
Man kan säga att Jesus inte först och främst tänker på den form eller det utseende som vi ger vår församling eller vår kyrka. Medan vi slösar vår tid på onödiga värderingar av kyrkotraditioner eller kulturer (lutheranism, katolicism, baptism, pingstlära, presbyterianism, metodism m.m.) vill Herren att vi först skall tänka på grunden, ”Guds ord”. Så var det under 1500-talet med Reformationen. Medan katolicismen såg kyrkan där biskopen eller prästen fanns tyckte Martin Luther att den kristna kyrkan finns där det sanna evangeliet förkunnas.
Vi kan ställa oss frågan idag om vilken plats Guds ord har i våra församlingar. Är det Guds ord som styr kyrkan eller pastorns egna åsikter? Är det Guds ord som är i centrum eller medlemmarnas egen vilja? Är det Guds ord som bestämmer eller några högljuddas viljor? Är det Guds ord som visar vägen eller dagens ”vind” som blåser genom samhället?
När jag var på väg hit (till Sverige) för första gången tänkte jag att jag skulle till ett land där alla var kristna och levde enligt Guds ord. Men när jag kom hit insåg jag att den bild jag hade inte stämde. Mycket besviken blev jag när jag började upptäcka att i vissa fall hade den kyrka som kom med Bibeln till oss (i Afrika) nästan lagt Guds ord åt sidan.
När kyrkan tappar den grund som Jesus har byggt den på förlorar den sin profetiska röst och den anpassar sig till det som händer i världen, i stället för att vara ett ljus för världen. Förra året när jag predikade över samma tema sade jag bl.a. att många kyrkor eller samfund som finns i världen har färgats av den kultur där de befinner sig (vilket inte är helt fel när man tänker på ”kontextualisation”). Andra kyrkor har präglats av det tema som bildaren/ledaren är mest intresserad av, eller helt enkelt av bildarens/ledarens egen kyrkosyn. Men detta är inte den grund som Jesus vill ha för sin kyrka.
Tyvärr har kristenheten splittrats, eftersom predikan som tidigare var centrum för gudstjänsten har negligerats. Jag menar inte att vi skall behöva hålla jättelånga tal, men ibland märker man att en del
personer tappar intresset när ordet förkunnas.
Ibland tar förkunnaren själv mycket mer plats än själva ordet. En del av de förkunnare som man helst vill höra mycket är kanske de som mest ägnar sig åt egna berättelser som handlar om dem själva och om deras resor, om de mirakel som de har gjort osv. Allting bygger på ”När jag var … Jag … Jag …” Var är Jesus i allt detta?
Vi behöver en andlig klarsyn! Herren säger till dig nu, genom Solomon, den kloka mannen: ”Min son/dotter, håll fast vid mina ord och bevara mina bud inom dig. Håll mina bud så får du leva, bevara min lära som din ögonsten. Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla” (Ords. 7:1-3).
Amen!
8:e söndagen efter Trefaldighet
2016-07-17
Predikan av Josef Nsumbu
